Kinabevakning
I takt med att tidigare fattiga länder som Kina blir rikare förändras världen. Om vi i de nordiska länderna ska kunna anpassa oss till den nya maktordningen måste vi lära oss mer om vad som händer utanför Europas och Amerikas gränser. Med denna blogg vill jag belysa Kinas politiska utveckling och vad den kan betyda för Norden.

2015

30 november till 11 december 2015 samlas världens länder i Paris för det 21a internationella toppmötet under FNs klimatkonvention. En förutsättning för att den globala uppvärmningen ska kunna stoppas är att Kina snart börjar minska utsläppen av växthusgaser.

De kinesiska ledarna har under lång tid sett ekonomisk tillväxt som överordnat miljöhänsyn. Kinas kanske främsta naturresurs utgörs av smutsig kol. Som ett resultat av snabb tillväxt och omfattande kolbrytningen har Kinas utsläpp vuxit lavinartat. Bara mellan 2007 och 2012 ökade landets utsläpp med 44 procent. 2012 släppte Kina ut 2,4 miljarder ton koldioxid vilket kan jämföras med världens näst största miljöbov USA som släppte ut 1,5 miljarder ton koldioxid.

Kina såg länge klimatfrågan som ett problem som främst berörde de rika Västländerna. En omprövning av politiken påbörjades 2007 då Kinas regering presenterade en första klimatrapport. Rapporten visade att Kina var ett av de länder som skulle skadas mest av en höjd global medeltemperatur. Ett varmare klimat kan leda till att de mongoliska öknarna i norra Kina breder ut sig vilket skulle kunna få stora konsekvenser för megastäderna Peking och Tianjin som redan idag plågas av extrem vattenbrist. Vidare riskerar de smältande glaciärerna i Himalaya att hota färskvattenförsörjningen för de cirka en miljard människor som lever i de stora flodernas avsmältningsområden. Utöver de klimatrelaterade utmaningarna skapar luftföroreningarna i kinesiska städer hälsoproblem och ilska hos landets framväxande medelklass. Under våren 2015 blev dokumentärfilmen ”Under the Dome” som tar upp föroreningarna ett hett diskussionsämne i Kina. Filmen sågs cirka 300 miljoner gånger innan den förbjöds av myndigheterna.

För att motverka de växande problemen har Kinas regering nu satt upp målsättningen att landets utsläpp ska nå sin topp 2030 och därefter pressas tillbaka. Omställningen har redan inletts. I takt med stigande löner flyttas en allt större del av den kinesiska industrin från de rika kustprovinserna till det fattiga inlandet. Kolkraften flyttar efter, men det nya kolkraftverk som byggs i inlandsprovinserna är betydligt modernare och mer energieffektiva än deras smutsiga föregångare. Konsumtionen av kol föll rejält mellan 2013 och 2014. Vidare tycks de kinesiska kolgruvornas produktion ha minskat med fem procent mellan 2014 och 2015. Om trenden håller i sig kan målet om att Kina ska nå sin utsläppstopp 2030 visa sig vara alltför pessimistiskt.

Läs hela inlägget »

I oktober 2015 tilldelades Kina för första gången Nobelpriset i medicin. Priset gick till den 84-åriga kvinnan Youyou Tu som med inspiration från traditionell kinesisk medicin lyckats utveckla en billig metod för att bekämpa malaria. Nobelpriset ges i allmänhet först till forskare när deras upptäckter visat sig ha fått stor genomslagskraft. Detta är en viktig förklaring till att Kina hittills tilldelats så få Nobelpris. Youyou Tu gjorde sina viktiga upptäckter under kulturrevolutionen, en tid då Kinas politiska och ekonomiska klimat var jämförbara med de som råder i dagens Nordkorea. De senaste 30 åren har Kina dock satsat stora och växande resurser på forskning vilket gör att landet antagligen kan komma att tilldelas betydligt fler Nobelpris i framtiden.

Mellan 2004 och 2013 fördubblades Kinas satsningar på forskning och utveckling från en procent till drygt två procent av BNP. Under samma tidsperiod växte landets ekonomi med nästan 150 procent. Tillsammans har detta lett till en extrem expansion av den kinesiska forskningen. 2009 utexaminerade Kina fler doktorer inom naturvetenskap än något annat land, 28 000 mot USAs 25 000. Amerikanska forskare publicerar visserligen fortfarande fler vetenskapliga artiklar än kinesiska forskare och i de mest prestigefyllda tidskrifterna råder fortfarande amerikansk dominans men gapet mellan de två forskningsländerna minskar ständigt.

Vid sidan av den snabba expansionen lider kinesisk forskning fortfarande av flera problem. Ett av de största problemen som även plågar Kinas ekonomi och byråkrati är att incitamentsystem i allmänhet är kvantitativa snarare än kvalitativa. Forskares och utvecklares karriärmöjligheter är ofta kopplade till hur många artiklar de publicerar eller hur många patent de lyckas få beviljade. Kvantitativa incitament, stenhård konkurrens och bristande kontroll har lett till att forskningsbedrägerier är vanliga. Enligt en offentlig utredning i vilken 6 000 kinesiska forskare deltog uppgav en tredjedel att de fabricerat eller plagierat forskningsresultat. Det finns även en stor marknad av fusktidskrifter i vilka forskare kan betala tusentals yuan för att få sina artiklar publicerade.

Läs hela inlägget »
Etiketter: forskning

De senaste dagarna har Kina förvånat internationella marknader genom att devalvera landets valuta med över tre procent. Åtgärden ska ses mot bakgrund av sommarens krasch på de kinesiska börserna samt landets sjunkande export. Det höga förtroendet för Kinas regering ökar statens möjligheter att skingra de ekonomiska orosmolnen. Samtidigt innebär bristen på transparens i den kinesiska ekonomin att det kan vara svårt för landets regering att återfå förtroendet när det väl har förbrukats.

Som en del i strävandet för att modernisera landets ekonomi började Kinas regering under 2014 uppmuntra sina medborgare att investera pengar på den kinesiska aktiemarknaden. Åtgärderna ledde till en extremt snabb börsuppgång. På ett år ökade börsvärdet med 150 procent. En sådan snabb uppgång får ofta ett snöpligt slut och i maj 2015 brast bubblan. Sedan dess har Shanghai-börsen sjunkit med över 30 procent i förhållande till toppnoteringarna.

Under augusti har det kommit siffror som visat att även Kinas reella ekonomi har haft sämre hälsa än vad som tidigare har befarats. Mellan 2014 och 2015 föll den kinesiska exporten med åtta procent. Ett viktigt skäl till detta är att värdet på Kinas valuta yuanen har ökat under samma tidsperiod. När jag var i Kina under våren handlades en yuan för 1,5 svenska kronor vilket fick följden att allt från lägenhetshyra till mat inte alls kändes lika billigt som tidigare. Konsumenter överallt i världen tycks dela min upplevelse och köper som en följd av detta inte lika mycket kinesiska varor och tjänster som tidigare.

Den ekonomiska turbulensen har fått det styrande kommunistpartiet att reagera. För att hindra börsnedgången har staten stödköpt stora mängder aktier. Exportnedgången har hanterats med hjälp av de senaste dagarnas devalveringar. Även om IMF för tillfället stöder den kinesiska regeringens försvagning av yuanen är fortsatt devalveringspolitik ett osäkert kort. Risken för att andra stater svarar genom att sänka värdet på sina egna valutor är överhängande. Ett valutakrig gynnar sällan någon stat. Bland mer okonventionella reaktioner på de ekonomiska problemen finns regeringskontrollerad media som lagt fram teorin om att börsnedgången skulle vara ett resultat av en utländsk konspiration. Denna teori är minst sagt svag eftersom Kinas regering gjort sitt bästa för att utestänga omvärlden från landets aktiemarknader.

Såväl styrkorna som svagheterna i Kinas ekonomi eldas på av landets slutna och ogenomskinliga politiska system. De flesta ekonomer tycks alltjämt överens om att den kinesiska regeringen är kapabel att fasa ut den nuvarande finanskrisen med hjälp av olika stimulansåtgärder. Ett CV av 35-års oavbruten hög ekonomisk tillväxt har bidragit till att skapa ett högt förtroende för de kinesiska ledarnas ekonomiska kompetens. Analytiker litar visserligen inte på den statistik som kommer ut från de kinesiska ministerierna men de litar på regeringens möjligheter att skapa jobb och utveckling ute i byar och miljonstäder. Under sommaren har dock allt fler ekonomiska bedömare, exempelvis den amerikanska Nobelpristagaren Paul Krugman, börjat ifrågasätta de kinesiska ledarnas ekonomiska kompetens. Om förtroendet för Kinas ledare faller kan det bli svårt att återupprätta det igen. Om inte utvecklingen på marken pekar i positiv riktning kommer knappast sockrad statistik och försök att skylla problemen på omvärlden stärka dn kinesiska ledarnas trovärdighet.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »
Etiketter: arbetsmarknad

Den Hongkong-baserade organisationen China labour bulletin publicerar regelbundet rapporter om arbetarrörelsens utveckling i Kina. Enligt den senaste rapporten har strejker och arbetsrelaterade protester ökat i styrka, omfång och organisering under de senaste två åren.

Under våren 1989 bildades den demokratiska fackföreningen Beijing Workers Autonomous Federation av den tidigare järnvägsarbetaren Han Dongfang. Organisationen blev kortlivad och upplöstes i samband med det militära ingripandet på himelska fridens torg samma år. Han Dongfang flydde till Hongkong där han 1994 startade China Labour Bulletin, en organisation med syfte att stärka de kinesiska arbetarnas rättigheter.

China labour Bulletin har sedan dess varit en av få tankesmedjor som bevakar arbetarprotester i Kina. Organisationen samlar bland annat in uppgifter om strejker på det kinesiska fastlandet och publicerar denna information på sin hemsida. China labour Bulletin skriver även regelbundet rapporter om den kinesiska arbetarrörelsens utveckling. 

I den senaste rapporten som berör perioden 2013-2014 identifierar China labour bulleting ett antal trender hos den kinesiska arbetarrörelsen. För det första har arbetarprotester haft en tendens att bli allt mer omfattande. Tidigare inträffade strejker främst på enskilde arbetsplatser. Under den berörda tidsperioden har vissa arbetarprotester dock vuxit till att omfatta hela branscher och regioner. Ett exempel är de strejker som inträffade på många skolor i provinserna Heilongjiang och Hubei under 2013-2014. Deltagarna i enskilda strejker har också vuxit. I den sydliga industristaden Dongguan inträffade 2014 den största kända strejken i den kinesiska folkrepublikens historia. Mellan 40 000 och 50 000 arbetare vägrade gå till de löpande banden som ett svar på att det taiwanesiska företaget Yueyuan inte hade betalat ut deras socialförsäkringsavgifter.

Sociala medier har underlättat protesterna. Under strejkerna har arbetare etablerat forum på Kinas motsvarigheter till facebook (QQ), twitter (weibo) och SMS (weixin). Bättre kommunikation har underlättat organiseringen av strejker. Delvis som en följd av detta har strejkerna också blivit mer konstruktiva och mindre våldsamma. Det förekommer visserligen fortfarande att uppretade arbetare misshandlar arbetsgivare och slår sönder utrustningen i fabriker men det är inte lika vanligt som tidigare.

De kinesiska myndigheterna som enligt China labour bulletin tidigare närmas uteslutande har stött arbetsgivarsidan har under senare tid agerat mer neutralt. Särskilt vid stora strejker har lokala regeringar intagit en avvaktande hållning.

En av de främsta förändringarna i den senaste vågen av strejker är att icke-statliga labour NGOs fått en mer framträdande roll. En av de mest aktivistiska NGO-ledarna Zhang Zhiru deltog aktivt i storstrejken vid Yueyuans fabriker. Zhang vann arbetarnas förtroende genom att publicera uppgifter om sig själv och sin organisation Chunfeng labour dispute service på det QQ-forum som upprättades under protesterna. Därefter kunde han ge arbetarna information om Kinas arbetsrätt samt råd om strategiska vägval. Zhang kunde också sprida information om strejken både i och utanför Kina, inte minst med hjälp av sin migroblog som har över 10 000 följare.

Rapporten utgör positiva nyheter för alla som önskar en starkare kinesisk arbetsrätt och ett starkare kinesiskt civilsamhälle. Samtidigt måste dess slutsatser tas med en nypa salt. China labour bulletin är en idéburen organisation och har därmed starka incitament att beskriva den kinesiska arbetarrörelsen i ett så positivt ljus som möjligt.

Läs rapporten här:
http://www.clb.org.hk/schi/sites/default/files/%E4%B8%AD%E5%9B%BD%E5%B7%A5%E4%BA%BA%E8%BF%90%E5%8A%A8%E8%A7%82%E5%AF%9F%E6%8A%A5%E5%91%8A%EF%BC%882013%20%E2%80%93%202014%EF%BC%89.pdf

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »
Vid första maj i år deltog jag i en kurshelg tillsammans med ett antal icke-statliga kinesiska arbetarorganisationer, så kallade labour NGOs, i Shenzhen. Jag blev slagen av hur många likheter kurshelgen hade med liknande aktiviteter i Sverige. 

I forskningen finns en diskussion om huruvida icke-statliga kinesiska arbetarorganisationerna är politiska eller inte. Sinologer som Chloé Froissart och Marielle Stigum Gleiss har argumenterat för att de flesta av dessa organisationer har en moderat och icke-ideologisk inriktning, åtminstone i sin öppna kommunikation. Efter att ha deltagit i en kurshelg med labour NGOs i Shenzhen runt första maj blev jag dock förvånad över ideologiskt många aktivister uttrycker sig.

Deltagarna i kursen utgjordes till största del av industriarbetare från fattiga landsbygdsprovinser som flyttat till storstäderna i södra Kina. Den första dagen berättade arbetarna i tur och ordning om när de utsatts för olika kränkningar. Vissa grät när de berättat om gamla släktingar som dött på grund av bristande sjukvård. Andra talade om att ”vår regering och vårt parti måste börja ta hänsyn till arbetarklassen”.

En aktivitet utgjordes av att en tjock karl som tidigare varit jurist föreläste om något han kallade "konsumentideologi". Han menade att detta varken var mer eller mindre än kapitalistisk propaganda med syftet att ge oss konstgjorda behov av saker som vi egentligen inte behöver. Han exemplifierade med att visa en reklamfilm där brudgummen ger bruden en diamantring. Dock erkände han att han själv hade gått på dessa myter och köpt en mycket liten diamantring till sin fru när de gifte sig. Jag associerade till hur Nina Björk brukar uttrycka sig. 

Dagen därefter kom en stilig man från Peking till kurshelgen för att föreläsa om arbetarkoperativ och socialt företagande. Hans idé var att denna typ av näringsverksamhet utgjorde det bästa verktyget för att påverka det kinesiska samhället i vad han såg som dagens djupfrysta politiska klimat. På kvällen spelade han munspel och gitarr för oss, lite som en kinesisk Bob Dyllan. Han avslutade framträdandet med att sjunga ”Prisa arbetarnas sång”. Medan han sjöng gjorde kursdeltagarna rörelser och höjde nävarna som i kamp, precis som vänsterpartister brukar göra när de sjunger internationalen.
Läs hela inlägget »
Etiketter: arbetsmarknad, ideologi
Mellan den 5e mars och 2a juni gör jag ett fältarbete i staden Shenzhen. Den sydkinesiska metropolen var först med att introducera marknadsekonomi när Kina öppnade sig för handel med omvärlden. De nya reformerna har lett till en oerhört snabb expansion. Från att ha varit en fiskeby blev Shenzhen en gigantisk storstad som idag har tio miljoner invånare.

På en skylt bredvid vägen där jag bor finns en bild av en ung kinesisk man som syns under rubriken ”Framme i Shenzhen, nu är du Shenzhen-bo”.  På texten bredvid bilden står det att ”Shenzhen-bo är sedan länge inte endast en registrering för boende, utan en slags anda, en slags heder, en slags dröm, en slags motivation, en slags magkänsla, en slags värdering, en slags symbol, ett slags minne, en slags struktur, en slags blick, ett slags mirakel, ett slags ideal, en slags kultur… Jag blir helt matt av att läsa allt som denna mytiska Shenzhen identitet tycks representera.

Inte desto mindre har Shenzhen en viktig symbolisk betydelse i Kina. 1980 blev Shenzhen Kinas första ”ekonomiska zon”. Det planekonomiska system som fram till dess hade varit allenarådande började luckras upp till förmån för marknadsekonomi. Shenzhen låg strategiskt till, endast några kilometer från Hongkong och kunde på så sätt enkelt locka till sig investeringar från den rika grannen. Under det följande tre årtiondena har migranter från hela Kina strömmade till staden för att arbeta i dess fabriker eller för att pröva lyckan som affärskvinnor och affärsmän.

I jämförelse med andra rika kinesiska storstäder är det lätt att flytta till och registreras i Shenzhen. Detta har gjort att Shenzhen tillsammans med städer som London, New York, Singapore och San Fransisco är en av världens multikulturella metropoler. Kulturen är historielös men också innovativ. Den internationella Telecomjätten ”Huawei” och ”Tencent”, Kinas svar på facebook, har exempelvis sina huvudkontor i staden. För många kineser har Shenzhen en symbolik som påminner om den amerikanska drömmen. Staden inrymmer ett hopp om att kunna bygga upp en förmögenhet med hjälp av två tomma händer.

Gustav Sundqvist
Läs hela inlägget »
Konflikten med Japan har blivit en del av den officiella ideologin Konflikten med Japan har blivit en del av den officiella ideologin

Under de senaste åren har konflikten mellan Kina och Japan blivit allt mer intensiv. De dåliga relationerna grundar sig delvis i 1900-talets historia då Japan ockuperade delar av Kina. De senaste årens uppflammande konflikter har dock även med kinesisk inrikespolitik att göra. Kommunistpartiets brist på ideologi gör att partiet måste anknyta till nationalism för att öka sin legitimitet.

Fram till 1800-talet var Kina den helt dominerande makten i Östasien. Från och till kunde ryttarfolk som hunner och mongoler utmana Kinas militära styrka men befolkningsmässigt, ekonomiskt och kulturellt var riket den helt dominerande regionala stormakten. De kinesiska kejsarna betraktade länge den östliga grannen Japan som ett barbarrike bland andra. I Japan fanns å andra sidan en stor beundran för den kinesiska kulturen. Genom historien har viktiga kulturella företeelser som skrivtecken, Buddism och Konfucianism spridits från Kina till Japan.

För Kina var det därför en chock när det egna landets ekonomi under 1800-talet stagnerade samtidigt som Japans utveckling rullade igång på allvar. Snart var Japan både ekonomiskt och militärt överlägset sin västliga konkurrent. 1895 erövrade Japan Taiwan som då var en kinesisk provins. Under mellankrigstiden tog det allt mer aggressiva Japan över Manchuriet i Nordöstra Kina för att därefter angripa de resterande delarna av landet. Kina riskerade vid denna tid att bli helt koloniserat av Japan. Tillsammans med Sovjetunionen är Kina det land som hade störst förluster under andra världskriget. Cirka 20 miljoner civila kineser miste livet mellan 1937 och 1945.  

De amerikanska atombomberna över Japan 1945 tvingade landet att kapitulera och även dra sig tillbaka från Kina. Fyra år senare grundades den kinesiska folkrepubliken när kommunistpartiets militär, folkets befrielsearmé, tågade in i Peking. Enligt den kommunistiska ideologin var det inte Japan som nation, utan feodalismen, kapitalismen och imperialismen som var orsak till de aggressioner Kina hade utsatts för under andra världskriget. Snarare än Japan sågs USA som den nya huvudfienden då detta land ansågs vara den kapitalistiska imperialismens högborg. När Kina började öppna upp sin ekonomi under slutet av 1970-talet var Japan ett av de länder som först tog tillfället i akt och började investera i den jättelika marknaden. Som en följd av detta förbättrades relationerna.

Under 2000-talet började förhållandet mellan Kina och Japan åter surna till. Två frågor har varit drivande bakom den uppflammade konflikten. För det första har nationalister i Kina protesterat allt mer högljutt mot vad de ser som japanska skolböckers skönmålning av det gamla imperiets krigståg i Kina under andra världskriget. För det andra anser Kina att japan allt sedan det kriget 1895 ockuperar Senkaku / Diaoyu-öarna utanför Taiwans kust. Öarna är obebodda och borde egentligen inte ses som särskilt betydelsefulla men har fått ett stort symbolvärde.

Det finns också andra skäl till att konflikten mellan Kina och Japan intensifierats de senaste åren. Sedan slutet av 1970-talet har det kinesiska kommunistpartiet övergett många av sina Marxistiska dogmer. Enpartisystemet är dock fortfarande intakt. Som en följd av detta lider kommunistpartiet av ett växande legitimitetsproblem. Hur ska partiet kunna rättfärdiga sitt auktoritära styre utan att samtidigt kunna hänvisa till Marx och Lenin?

Partiet har stärkt sin legitimitet på tre sätt. För det första har partiet utvecklat ett nytt ideologiskt ramverk som kombinerar Marxistiska idéer med idéer från Kinas kejserliga statsfilosof Konfucius. För det andra har partiet vunnit legitimitet genom att hänvisa till Kinas snabba ekonomiska utveckling. För det tredje rättfärdigar partiet sitt styre genom att peka på hur Kina gått från att ha varit ett offer för militär aggression till att ha blivit en stormakt. I denna berättelse har Japan blivit Kinas främsta antagonist. Japan anses nu precis som under krigsåren vilja splittra och försvaga Kina.

Betydelsen av att legitimera kommunistpartiet har bidragit till att konflikten om de små Senkaku / Diaoyu-öarna fått extremt stora proportioner. Ökonflikten har fått en sådan symbolladdning att kommunistpartiet inte kan ge upp det omstridda territoriet. Om partiet gör så undergräver det sin egen legitimitet. Förutsättningarna för en fredlig utveckling i Asien tycks därmed avlägsen.

Gustav Sundqvist  

Läs hela inlägget »
Arbetsrätten har blivit starkare på pappret men implementeringen är fortfarande bristande Arbetsrätten har blivit starkare på pappret men implementeringen är fortfarande bristande

Det är tveksamt om Kinas enda tillåtna fackförening ACFTU överhuvudtaget ska räknas som ett fack. Inte desto mindre har organisationen en viktig betydelse eftersom den fungerar som en arbetstagarvänlig del av den kinesiska staten. Genom samarbete med ACFTU kan demokratiska fackföreningar som de svenska påverka Kina i en riktning som både gynnar svenska och kinesiska arbetstagare.

Kinas enda tillåtna fackförening All China Federation of Trade Unions (ACFTU) har 190 miljoner medlemmar. ACFTU har fler medlemmar än vad alla de demokratiska fackföreningar som är organiserade i den internationella fackliga federationen ITUC har tillsammans. Hur kan det kinesiska facket vara så mycket bättre på att rekrytera medlemmar än fack i andra länder? En orsak är att ACFTU inte är ett självständigt fack utan snarare en del av den kinesiska statsapparaten.

Enligt forskarna Bill Taylor och Qi Li finns det tre faktorer som gör att ACFTU inte kan beskrivas som en fackförening. För det första har organisationen två delvis motstridiga mål. ACFTU ska representera sina medlemmar men även representera ”arbetarklassen i sin helhet”, alltså hela det kinesiska folket. Om kommunistpartiet anser att Kina i stort tjänar på lägre löner och osäkra arbetsvillkor kan ACFTU vara tvunget att företräda en arbetstagarfientlig linje även om detta skadar medlemmarnas intressen. För det andra har ACFTU ingen effektiv metod för att rekrytera fackliga representanter. Representanter på företagsnivå är i allmänhet inte valda utan utses uppifrån.  För det tredje saknar ACFTU autonomi. Organisationen har många medlemmar men få påtryckningsmedel. Sammanfattningsvis menar Taylor och Li att ACFTU inte bara är ett kontrollerat fack, det är helt enkelt inte ett fack.

Samtidigt menar Taylor och Li att ACFTU trots allt fyller en viktig funktion för Kinas arbetstagare. Organisationen är en del av staten och det styrande kommunistpartiet. Från denna position har ACFTU effektivt kunnat påverka Kinas nya arbetsrättslagstiftning. Enligt den lagstiftning som finns från 2008 måste alla företag upprätta anställningskontrakt med sin personal. Anställningskontraktet tydliggör arbetsgivarens ansvar för att betala den anställdas socialförsäkringar, reglerar övertidsersättning samt klargöra hur uppsägningar ska gå till. Lagstiftningen är vassare än i många utvecklade länder, exempelvis USA.

Problemet i Kina är dock inte lagstiftningen utan implementeringen. Arbetsgivarna efterföljer ofta inte de krav som ställs på dem. Enligt ett antal undersökningar som genomförts av kinesiska forskare och som sammanfattas i en studie av Freeman och Li har antalet arbetare med upprättade kontrakt ökat från drygt 40 procent till drygt 60 procent mellan 2006 och 2009. Lagen tycks alltså ha haft en viss verkan men det finns fortfarande mycket kvar att göra.

Demokratiska fack från utvecklade länder som Sverige kan här ha goda möjligheter att samarbeta med ACFTU och tillsammans pressa internationella företag att följa den kinesiska lagstiftningen. Många internationella företag är rädda om sina varumärken. Det är inte heller ovanligt att de vill bidra till en positiv utveckling i Kina. Därför är det inte svårt att göra dem benägna att åtminstone följa kinesisk lagstiftning. Ett sådant handlande gynnar även arbetstagare i utvecklade länder då de därmed kan konkurrera med de kinesiska arbetstagarna på mer likvärdiga villkor. För ACFTU och de kinesiska arbetstagarna är det å sin sida lättare att vara hårda mot internationella än nationella företag. Demokratiska fack som eftersträvar resultat har därför goda anledningar till att samarbeta med ACFTU.

Gustav Sundqvist  

Läs hela inlägget »
Etiketter: arbetsmarknad

Jag är forskare i statskunskap vid Mälardalens högskola med kinesisk politik som mitt specialområde. Jag är övertygad om att Kina kommer spela en allt viktigare roll i framtidens värld och vill därför bidra till att öka kunskapen om landet och dess politiska system.
sundqvist.gustav@gmail.com
 

-