Kinabevakning
I takt med att tidigare fattiga länder som Kina blir rikare förändras världen. Om vi i de nordiska länderna ska kunna anpassa oss till den nya maktordningen måste vi lära oss mer om vad som händer utanför Europas och Amerikas gränser. Med denna blogg vill jag belysa Kinas politiska utveckling och vad den kan betyda för Norden.

2014 > 06

Under vårens storstrejk vid det taiwanesiska skoföretaget Yue Yuans fabriker koordinerade sig arbetarna med hjälp av ett forum på QQ, Kinas motsvarighet till facebook. Forumet utvecklades snart till en plattform för ideologisk debatt. Detta enligt ett reportage av Zhao Xinyu 赵新宇 som publicerades i magasinet ”Phoenix Weekly“ den 24e juni.

De strejkande arbetarnas Internetforum blev snabbt en arena för interna diskussioner och konflikter. Under strejken var forumets användare uppdelade i två olika grupperingar, en ”gatufalang” bestående av arbetare som demonstrerade på gatorna och en ”fabriksfalang” bestående av arbetare som höll sig inom fabriksområdet. Den senare falangen kritiserade gatudemonstranterna med hjälp av två huvudargument: ”Om ni trängs på gatan och trängs framför dörrarna till regeringsbyggnader så är det olagliga demonstrationsmöten, polisen kommer inte bry sig om ni är våldsamma eller inte, att stoppa olagliga möten är deras ansvar.” Ett annat argument var att ” chefen är skyldig mig pengar och därför söker jag honom för att få dem tillbaka, det är inte regeringen som är skyldig mig pengar.” “你堵到路上去,堵到政府门口去就是非法游行集会,警察可不会管你有没有暴力,制止非法集会就是他们的职责”;另一个是“欠我钱 的是老板,我就找他要钱,又不是政府欠我钱”。

Vid flera tillfällen dök utomstående aktörer som lade sig i diskussionerna upp på forumet. Detta förargade ofta arbetarna. Vid ett tillfälle föreslog en professionell arbetsrättsjurist att arbetarna skulle anlita honom för att hjälpa dem att organisera sig. Arbetarna reagerade inte positivt på detta utan kallade juristen för en ”lögnare”.

Vid ett annat tillfälle dök personer som sade sig tillhöra ”den Maoistiska revolutionsfalangen” upp på Internet. Dessa personer sade sig vilja leda arbetarnas kamp och slå ned ”de kapitalistiska makthavarna”. Med Maocitat försökte de uppbåda ”klasskamp”. De strejkande arbetarna blev dock misstänksamma mot dessa uppviglare som det misstänkte för att vara inhyrda av de taiwanesiska cheferna på Yue Yuan. De hånades med ord som ”taiwanesiska bonnläppar” 台巴子 och ”taiwanesiska separatister” 台独分子. ”Jag kan bara säga en sak, hur kan de 'taiwanesiska bondläpparna' vara så skamlösa? De både hånar vårt parti och använder det fastlandskinesiska QQ, wuäk!”“我只能说,‘台巴子’怎么那么不要脸?一边骂我党一边用着大陆人的QQ,啧啧啧! Skrev exempelvis en uppretad arbetare.

Hela artikeln:
http://www.guancha.cn/Zhao-Xinyu/2014_06_24_240405_s.shtml

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Som världens två folkrikaste utvecklingsländer jämför sig Kina och Indien ständigt med varandra. Presidentvalet av Narendra Modi kan få stor betydelse för de två ländernas relationer. I rollen som kontroversiell men samtidigt demokratiskt vald högerpolitiker skulle Modi kunna utgöra en perfekt måltavla i den kinesiska propagandan. Kinesisk media har dock hittills intagit en avvaktande hållning till den nya presidenten.

Kina och Indien har både stora likheter och skillnader. Båda länderna utgör arvtagare till urgamla civilisationer med egna religiösa och filosofiska traditioner. Båda länderna har mer än en miljard invånare. Båda länderna spås bli viktiga världsmakter under det kommande århundradet. Samtidigt skiljer sig staterna på en viktig punkt, Indien har ett demokratiskt politiskt system, Kina är en auktoritär enpartistat.

De två ländernas många likheter gör att Indiens demokratiska system ofta blir en måltavla i den kinesiska propagandan. Den indiska demokratin beskrivs som ineffektiv, kaotisk och ojämlik. Få politiker bör kunna personifiera denna bild bättre en Indiens nyvalda president, provinsen Gujarats tidigare guvernör Narendra Modi. Modis parti BJPs ekonomiska politik är högerorienterad. Privatiseringar, nedskärningar och avregleringar utgör viktiga delar av partiprogrammet. Modi har också gjort sig känd som en hårdför hindunationalist, något som oroar Indiens 180 miljoner muslimer. Presidenten anklagas bland annat för att ha blundat för eller rent av uppmuntrat till de antimuslimska upplopp i Gujarat 2002. Pogromerna i provinsen krävde mellan 900 och 2000 människoliv.

Kommunistpartiets analytiska tidning "Seek Truth" 求是 pekar ut kapitalintressen som en viktig faktor bakom Modis seger. Tidningen tar upp att BJP spenderade 50 miljarder rupier i det indiska valet, mer än vad Obama spenderade under sin valkampanj 2012. ”Modis seger beror inte endast på honom som person, det beror också på partiet BJP, de nationella volontärorganisationerna och de förmögna indiska kapitalisterna.  Under valet har Modi tydligt uttryckt att valets fokus inte handlar om de åttahundra miljoner indiska väljarna utan om kapitalets stöd”.  莫迪的胜利不仅属于他个人,同样属于印人党,属于国民志愿团,属于占有巨额财富的印度资本家。莫迪深谙印度选举之道,他非常清楚,选举的重点不在于8亿选民的选票,而在于资本的支持。

Även kommunistpartiets utåtriktade tidning "Folkets Dagblad" 人民日报 ger en relativt negativ bild av Modi. ”Hela Indien, ja hela världen har stora förväntningar på Modi, men dessa förväntningar är motsägelsefulla. Ur en synvinkel finns det hopp om att Modi ska kunna bryta särintressen och få Indiens ekonomi att utvecklas kraftfullare och snabbare. Från en annan synvinkel finns oro för att hans handlande ska bli för kraftfullt, att han ska monopolisera makten och bli en ”diktator”. 全印度甚至整个世界对莫迪都充满期待,但是这种期待充满矛盾。一方面,希望莫迪能够打破各种利益牵绊,令印度经济发展变得更高效、更快速;另一方面,又担心其行为过于强势,进而独揽大权,成为一个“独裁者”。

Delar av Kinas media exempelvis den nära partianknutna tidningen "Global Times" 环球 spelar dock ned oron för Modis nationalism och tar istället fasta på hans positiva syn på Kinas ekonomiska utveckling.  ”Under valet, vid ett besök i ett område söder om Tibet uttryckte Modi att ’Indien aldrig kan skiljas från sitt heliga territorium’ (syftar troligen på delar av Tibet som Indien gör anspråk på, min anmärkning). Detta var endast valtal och inget att ta fasta på. Inom ekonomin har Modi förespråkat reform och öppenhet. Han har inte bara besökt Kina ett antal gånger utan även lyft att ’Mumbai ska bli Indiens Shanghai’. Hans ekonomiska politik kommer troligen vara öppnare än kongresspartiets.” 莫迪竞选时在藏南地区发表演讲称“印度领土神圣不可分割”,完全是竞选语言,不足为凭。而且莫迪在经济上推行改革开放,他不仅多次访问中国,并提出过“要把孟买建成印度的上海”,相信他的政策会比国大党更加开放。

http://www.qstheory.cn/international/2014-06/03/c_1110879379.htm

http://paper.people.com.cn/gjjrb/html/2014-06/02/content_1435458.htm

http://world.huanqiu.com/exclusive/2014-04/4972079.html

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »
Etiketter: världspolitik

För 25 år sedan inträffade en av de viktigaste och sorgligaste händelserna under 1900-talet. Med hjälp av landets militär krossade Kinas kommunistiska parti de fredliga studentdemonstrationerna på himmelska fridens torg. Händelsen ledde till att världens folkrikaste land aldrig demokratiserades.

Den 4e juni 1989 rullade stridsvagnar in i Peking. Staden hade under flera veckor präglats av demonstrationer. På himmelska fridens torg hade tiotusentals protesterande studenter samlats. Demonstrationerna hade stöd av en bred kinesisk allmänhet och deras kritik riktade sig framförallt mot korruption, ekonomiska svagheter och bristen på demokrati.

Under slutet av maj 1989 hade studenterna känt segervittring. Runt en miljon Pekingbor hade deltagit i demonstrationer tillsammans med studenterna. Tillsammans hade de lyckats övertala soldater med uppdrag att skingra de protesterande att återvända till sina baracker. Inte ens när Kinas dåvarande premiärminister Zhao Ziyang gick ned till torget för att varna demonstranterna om att ett kraftfullt militärt ingripande var nära förestående lyssnade demonstranterna. ”Ni är fortfarande unga, ni måste få leva så att ni får se Kina moderniseras. Ni är inte som oss som redan är gamla, det spelar ingen roll för oss ”. Detta är en del av det tal som den godhjärtade Zhao höll till demonstranterna strax innan han placerades i livstids husarrest av sina tidigare kollegor.

I början av juni 1989 hade den kinesiska militären under ledning av landets dåvarande ledare Deng Xiaoping omgrupperat sig för att genomföra ett sista stort anfall mot demonstranterna. Så mycket som 250 000 soldater hade samlats. Vid de stora infartsvägarna till Peking försökte demonstranterna återigen stoppa militären. Soldaterna svarade med att öppna eld. Det är oklart hur många människor som dödades men siffror på några hundra till flera tusen brukar nämnas.

Det hårda nedslaget på demonstranterna innebar att Kina till skillnad från de kommunistiska länderna i Östeuropa aldrig demokratiserades. Kommunistpartiet red under de efterföljande åren ut det värsta av missnöjet. Partiets satsningar på ekonomisk utveckling har gett resultat i form av högre legitimitet. Massakern utgör dock alltjämt ett öppet sår i det kinesiska samhällssystemet. I dagens Kina finns det inget ämne som är så tabubelagt som nedslaget på studentprotesterna 1989.

För mer information om massakern och dess eftermäle, Läs Johan Lagerkvist bok Tiananmen redux:
http://www.albertbonniersforlag.se/Bocker/Samhalle-politik-och-debatt/T/Tiananmen-redux/

  

Läs hela inlägget »

Jag är doktorand i statskunskap vid Åbo Akademi med kinesisk politik som mitt specialområde. Jag är övertygad om att Kina kommer spela en allt viktigare roll i framtidens värld och vill därför bidra till att öka kunskapen om landet och dess politiska system.
sundqvist.gustav@gmail.com
 

-