Kinabevakning
I takt med att tidigare fattiga länder som Kina blir rikare förändras världen. Om vi i de nordiska länderna ska kunna anpassa oss till den nya maktordningen måste vi lära oss mer om vad som händer utanför Europas och Amerikas gränser. Med denna blogg vill jag belysa Kinas politiska utveckling och vad den kan betyda för Norden.

2014 > 05

De senaste åren har våg efter våg av stora strejker sköljt över Kinas södra industristäder. Senast i raden var den stora strejken vid Yue Yuen Industrials skofabriker i Dongguan. Är detta ett tecken på att en ny arbetarrörelse är på uppsegling i Kina? Både ja och nej enligt Shi Xiuyin 石秀印 professor och vice rektor vid Kinas institut för sociologi och arbetsmarknadsfrågor i Peking 

Shi Xiuyin har nyligen pensionerats men är lika aktiv som när han arbetade. Jag träffar honom på China’s Institute of Social Sciences i Peking, en jättelik vit byggnad som bevakas av beväpnade vakter i militärgröna uniformer. Shi inleder vårt samtal med att prisa Sverige. ”Ert land har ett mycket bra rykte i Kina. Vi förknippar Sverige med bra välfärd, stabilitet och en stark arbetarrörelse.”

Shi är betydligt mer osäker på hur styrkan i Kinas arbetarrörelse ska värderas. ”Kinesiska arbetare har ofta ganska konservativa attityder. Inte sällan är det vanligt att man ser sin arbetsplats som en familj där chefen utgör familjeöverhuvudet. Så länge chefen håller sina löften och åtaganden behandlas han ofta med stor respekt av de anställda. ’Att vara chef är inte heller lätt’ 做老板也不容易 är ett vanligt uttryck bland kinesiska arbetare.”

Om chefen inte står vid sina åtaganden exempelvis genom att inte betala ut löner till arbetarna i tid kan detta dock leda till stort missnöje bland arbetarna. Vid dessa situationer kan arbetsgivaren få utstå vass kritik från de anställda. Inte sällan används arbetarvänliga lagtexter och uttalanden från toppolitiker för att kritisera arbetsgivaren. ”För många arbetare är lagen något diffust och därför är det särskilt vanligt att hänvisa till uttalanden från höga politiker som presidenten och premiärministern. Har premiärministern lyft fram att löner ska betalas i tid kan arbetare ofta ta upp detta i diskussioner med arbetsgivaren. Ibland kan de också söka legal hjälp från icke-statliga organisationer för att angripa arbetsgivaren i rätten.”

Om arbetsmarknadskonflikterna fördjupas ytterligare ligger dock den marxistiska begreppsapparaten med dess klasskampsretorik alltid nära till hands. ”Även personer med låg utbildningsnivå har en viss uppfattning om detta tänkande eftersom alla måste studera kommunismens kärnpunkter i skolan. Förståelsen för marxistisk teori bland industriarbetare är ofta väldigt simpel. Det kan sammanfattas i att de rika ses som kapitalister och att de anses förtrycka arbetarna. Vid hårda konflikter och strejker kan arbetare dock ta hjälp av denna retorik som de annars inte bryr sig särskilt mycket om.”

Från ett generaliserande plan följer arbetares tänkande enligt Shi Xieyan en slags trestegsraket. Så länge arbetarna har ett harmoniskt förhållande till arbetsgivaren har de ofta också en ganska konservativ ideologi. Om förhållandet till arbetsgivaren blir mer konfliktfyllt tenderar arbetarna att ta hjälp av lag och rättighetstänkandet. Om relationen slutligen blir så dålig att arbetarna tar till konfliktåtgärder vänder de sig inte sällan till Marxismen. För de kinesiska arbetarna verkar dessa läror snarare vara verktyg i en verktygslåda än ideologier som de omfamnar i alla väder.

Gustav Sundqvist
 

Läs hela inlägget »

Yirenping är en av Kinas radikala och modiga civilsamhällesorganisationer. Sedan några år tillbaka driver organisationen en kamp mot diskriminering. Genom legalt stöd, rättsprocesser och opinionsbildning försöker Yirenping stärka kvinnors, handikappades och sjukas rättigheter. Deras arbete uppskattas dock inte av de myndigheter som anklagas för diskriminering. Organisationen befinner sig därför ständigt under statens vakande öga. 

Yirenpings kontor ligger i ett anonymt bostadsområde utanför Pekings stadskärna. Det står inte ens något namn på dörren. Jag träffar en av deras representanter Ariel under ett besök i staden i början av maj. Ariel är ung ganska nyutexaminerad juridikstudent. Vi går till en närliggande liten restaurang för att äta lunch. Våren har kommit till Peking och det är precis så varmt att det går att sitta ute. Vi delar på en skål kryddstarka nudlar och en tallrik med dumplings.

Under lunchen berättar Ariel om den diskriminering som sker i samband med att Kina rekryterar statstjänstemän. Kinas långa byråkratiska tradition och dess starka stat har gjort den offentliga förvaltningen till en av de mest attraktiva arbetsplatserna. Precis som under kejsartiden rekryteras de kinesiska statstjänstemännen med hjälp av svåra prov. I praktiken genomförs dock inte rekryteringen endast med utgångspunkt från meritokratiska principer. ”Personer med sjukdomar som hepatit B kan nekas anställning trots att de klarar proven. På högre nivåer är dessutom diskriminering av kvinnor väldigt vanligt. Kvinnor kan bli sekreterare och liknande men för de högre tjänsterna vill staten oftast rekrytera män trots att denna typ av diskriminering är olaglig. Inte konstigt att Kinas högsta ledare nästan bara är män.”

Yirenping bekämpar denna typ av diskriminering genom att stämma de myndigheter som ansvarar för rekryteringen. Organisationen kämpar även mot sjukdomsrelaterad diskriminering. Om information om de ansökandes sjukdomar skulle läcka ut till myndigheterna stämmer Yirenping även de sjukhus som läckt informationen. Med hjälp av gripande historier, konstverk och demonstrationer försöker organisationen få kinesisk media att rapportera om den orättvisa behandlingen. Eftersom staten ofta utgör Yirenpings måltavla är arbetet dock riskfullt. ”Jurister som angriper myndigheterna kan hotas eller till och med föras bort”.

När vi kommer tillbaka till Yirenpings kontor får jag veta att organisationen ständigt övervakas av staten. ”Igår var polisen här men då öppnade vi inte för dem. Efter ett tag gick de.” Plötsligt ringer det på ytterdörren. Ariel hoppar upp och går dit på mjuka steg. Hon tittar noga ut genom hålet i dörren innan hon öppnar. Men den här gången var det bara brevbäraren som kom med post. I Kina är verksamhet som kritiserar myndigheterna långt från riskfritt.

 Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

I veckan firades första maj, arbetarrörelsens dag. För att uppmärksamma detta följer här en betraktelse om hur läget står till för den internationella vänstern. Socialismens misslyckanden i Östeuropa och Asien har länge plågat den socialistiska ideologin. Den tilltagande diskussionen om växande ekonomisk klyftor skulle dock kunna skapa förutsättningar för en nytändning hos den internationella vänsterrörelsen.

1979 inledde den kinesiska ledaren Deng Xiaoping vad som kom att bli början på världssocialismens stora tillbakagång. Vid den 11 centralkommitténs tredje plenum beslutade han att kommunistpartiets klasskampsfokus skulle överges och att ideologi skulle prioriteras ned till förmån för ekonomisk pragmatism. Beslutet var ett erkännande av att kollektiv produktion och planekonomi inte hade lett till de framsteg socialistiska ekonomer hade förväntat sig. Mötet kom att bli startskottet för en våg av privatiseringar och marknadsanpassningar i den kinesiska ekonomin. Reformerna följdes noga av partier runt om i världen och ledde till att allt fler, inte minst i de kommunistiska Östeuropa, började ifrågasätta den socialistiska ideologin.

1989 föll berlinmuren och kommunismen i Östeuropa. Svallvågorna från detta sammanbrott skakade vänsterrörelser överallt i världen. De västerländska kommunistpartier som mot bättre vetande visat stöd för de östeuropeiska kommunistdiktaturerna tvingades självrannsaka sig och överge tron på att det skulle finnas någon slags speciell socialistisk form av demokrati. Även socialdemokratiska partier reformerades. Längst gick de brittiska socialdemokraterna Labour som från 1992 slutade använda begreppet socialism. I Europa började socialdemokrater avreglera ekonomin, privatisera välfärden och sänka skatter, reformer som innan 1990-talet hade betraktats som högerpolitik.

Men frågan är om inte pendeln snart kan komma att svänga tillbaka. Statistik visar att de ekonomiska klyftorna mellan rika och fattiga snabbt ökar, särskilt i de länder som genomfört mest marknadsreformer. 2011 publicerade de utvecklade staternas organisation OECD en rapport med titeln ”Divided We Stand: Why Inequality Keeps Rising” i vilken de växande klyftorna diskuterades och kritiserades. Ett år senare publicerade högerns tidigare fanbärare Francis Fukuyama artikeln ”Can Liberal Democracy Survive the Decline of the Middle Class?”. I artikeln uttrycker Fukuyama oro för vad han ser som den politiska vänsterns svaghet och oförmåga att motverka växande klyftor.

På få ställen har ojämlikheten ökat så snabbt som i Kina där Deng Xiaopings reformer inte endast skapade ekonomisk tillväxt utan även stor social utslagning. Kina har idag större klyftor än USA och Indien. I orättvisornas spår har protester och uppror blivit allt vanligare. Den storstrejk som genomfördes vid Yue Yuen Industrials skofabriker under april detta år var ett tydligt exempel på den instabilitet som skapats i spåren av Kinas marknadsreformer. Enligt vissa fackföreningsföreträdare var strejken den största på 30 år.

1900-talets socialism skapade på många håll i världen förtryck och ekonomisk ineffektivitet som skadade ideologin allvarligt. Men de senaste årens pendelsväng åt höger har samtidigt lett till att ekonomiska klyftor börjat växa med oroväckande hastighet. Utvecklingen borde skapa förutsättningar för en återkomst av någon slags ny vänster. En sådan rörelse tycks dock fortfarande ligga i sin linda.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Jag är doktorand i statskunskap vid Åbo Akademi med kinesisk politik som mitt specialområde. Jag är övertygad om att Kina kommer spela en allt viktigare roll i framtidens värld och vill därför bidra till att öka kunskapen om landet och dess politiska system.
sundqvist.gustav@gmail.com
 

-