Kinabevakning
I takt med att tidigare fattiga länder som Kina blir rikare förändras världen. Om vi i de nordiska länderna ska kunna anpassa oss till den nya maktordningen måste vi lära oss mer om vad som händer utanför Europas och Amerikas gränser. Med denna blogg vill jag belysa Kinas politiska utveckling och vad den kan betyda för Norden.

2014 > 03

Kinas regering har sedan millennieskiftet lagt de första stenarna i konstruktionen av ett grundläggande välfärdssystem. I en FN-undersökning som publicerades 2013 argumenterar författarna Ringen och Ngok för att Kina är på väg att utveckla en konservativ snarare än en socialistisk välfärdsstat. Detta stärker bilden av att det kinesiska kommunistpartiet utvecklas i allt mer konservativ riktning.

Under Mao-tiden hade Kina en välfärdsmodell som byggde på att arbetsplatser ansvarade för att tillhandahålla grundläggande välfärd som pension, sjukvård, och arbetsskadeersättning till de anställda. Systemet som i folkmun gick under namnet ”risskål av järn” var ineffektivt men skapade jämlikhet och trygghet. I samband med de ekonomiska reformerna på 1980- och 1990-talet övergavs detta välfärdssystem. Delvis som en följd av detta har Kina fått allt större problem med låg inhemsk konsumtion, vidgade ekonomiska klyftor och social utslagning. Sedan början av 2000-talet har Kina börjat återuppbygga en välfärdsstat som dock bär fler likheter med västerländska välfärdssystem än med de gamla kommunistländernas välfärdsstater.

Kinas nuvarande välfärdssystem är långt från homogent. Med 1,3 miljarder invånare är naturligtvis de lokala variationerna stora. Trots detta finns en del gemensamma nämnare. De fem försäkringssystemen pension, sjukvård, arbetsskador, arbetslöshet och föräldraledighet är obligatoriska och administreras av staten. I allmänhet får individen ersättning med utgångspunkt från hur mycket han eller hon har bidragit till systemet. För närvarande administreras de flesta försäkringarna fortfarande av arbetsgivare och lokala myndigheter men den långsiktiga planen är att låta provinserna och centralregeringen ta över allt mer av ansvaret. Genom att samla in mer pengar än vad som betalas ut hoppas man kunna få medel till framtida generationers utgifter.

Systemet är i teorin universellt och ska ge alla Kinas medborgare tillgång till samtliga grundläggande försäkringar. Tyvärr är verkligheten annorlunda. Företag, lokala myndigheter och egenföretagare undviker ofta att betala pengar till försäkringsfonderna. Fusk och korruption är utbrett. Medborgare som är registrerade i städer har tillgång till betydligt bättre välfärd än de som är registrerade på landet. En stadsbo får i snitt 20 procent av sin inkomst från socialförsäkringssystemet i jämförelse med en landsbygdsbo som endast får 2 procent. Mellan dessa grupper finns migrantarbetarna som ofta ramlar mellan stolarna. Mycket arbete återstår därför innan försäkringarna blir universella. En priviligierad grupp av statligt anställda, partimedlemmar och militärer har dessutom ett eget betydligt mer fördelaktigt välfärdssystem än övriga samhällsgrupper.

Sammanfattningsvis är Kina på väg att bygga ett mycket grundläggande universellt välfärdssystem som administreras av staten. Systemet kommer inte på långa vägar bli så generöst som i de nordiska ”socialdemokratiska” välfärdsstaterna. Inte heller kommer det vara selektivt och bygga på privata lösningar som i USA. Om systemet ska kategoriseras som något kan det lämpligast etiketteras som en konservativ välfärdsstat i likhet med de modeller som finns i Kontinentaleuropa. Om detta är ett medvetet val är det ytterligare ett tecken på att kommunistpartiet trots trohet till vissa socialistiska ideal blir allt mer konservativt återstår att se.  

Läs hela artikeln genom denna länk:

http://www.unrisd.org/80256B3C005BCCF9/search/28BCE0F59BDD3738C1257BE30053EBAC?OpenDocument

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Den 26 november 2013 besökte Xi Jinping Konfucius-templet i den forna statsfilosofens hemstad Qufu. I samband med besöket höll Xi ett tal som ger ledtrådar om kommunistpartiets ideologiska färdriktning. Talet tyder på att president Xi vill förena Marxistiska teorier med konservativa Konfucianska värderingar.

Xi uttryckte tydligt att Kinas styrande parti bör vara en förespråkare för traditionell kultur: ”Ända sedan kommunistpartiet skapades har det både respekterat och förespråkat Kinas avancerade traditionella kultur och varit den moderna kinesiska kulturens utvecklare. Vi ska fortsätta ta in det gamla i det nya, ta bort det falska och bevara det sanna. Att bygga ett socialistiskt värdesystem, är den viktigaste delen för att berika den traditionella kulturen.” 中国共产党从成立之日起,就既是中华优秀传统文化的忠实传承者和弘扬者,又是中国先进文化的积极倡导者和发展者。要坚持古为今用,去伪存真,去粗取精,促进社会主义核心价值体系建设,弘扬传统文化最精华的东西。

Under talet nämnde Xi dock även att kommunistpartiet förstört och bekämpat traditionell kultur under sin historia. Han menade att såväl kulturrevolutionen som de efterföljande marknadsreformerna haft negativa effekter på den gamla kulturen: ”Jag känner till att traditionell kultur har skadats. Särskilt under kulturrevolutionen skadades den allvarligt. En hel del av det goda hos våra förfäder kritiserades. Den som kritiserar hög visdom lider själv allvarlig skada. Vad värre är att kulturen än idag påverkas negativt. När ändamålen anses helga medlen kan vad som helst lida skada. Efter att ekonomiska reformer introducerades, kom kapitalisternas och kapitalismens ruttenhet in i Kina i konsumtionsvarornas spår.” 一方面感受到传统文化受到了破坏,特别是文化大革命破坏严重,批判一切,老祖宗好的东西也批掉了,如批师道尊严等,内伤是很大的。直到现在仍有负面影响,在造反有理的旗帜下,什么都可以破坏。改革开放后,资产阶级、资本主义腐朽的东西跟着商品进来了。

Xi uttrycker sig överlag mycket kritiskt mot kapitalismen: ”Teorin om den ofrånkomliga kapitalismen har skakats. Socialismen har utvecklats mirakulöst. Den västerländska kapitalismen har skadats och skakats av finanskriser, skuldkriser, förtroendekriser och självförtroendekriser.  Västerländska länder har börjat tänka om. I öppna såväl som slutna rum börjar man jämföra sig med Kinas politik, ekonomi och moral.” 资本主义终极理论”动摇了,社会主义发展出现奇迹,西方资本主义遭到挫败,金融危机,债务危机、信任危机,自信心动摇了。西方国家开始反省,公开或暗自比较中国的政治、经济和道路。

Det är intressant att Xi Jinping inte tar upp jämlikhetsaspekter i sin kritik av kapitalismen.  Istället kritiserar han kapitalismen för att leda till bristande effektivitet och bristande moral. Talet stärker bilden av att kommunistpartiet försöker bygga en ny ideologi som kombinerar Marxistiska teorier med Kinas Konfucianska arv.

Läs hela referatet av Xis artikel genom länken nedan:
http://bodhi.takungpao.com/topnews/2014-02/2272840_2.html

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Under kalla kriget utmanades Västvärldens liberala demokrati av kommunismen. Idag är nationalistisk konservatism på frammarsch i många av de länder som en gång var kommunistiska. I Ryssland och Kina utnyttjar ledarna vad som ses som traditionella värderingar för att legitimera sitt styre. Den nya ideologiska kraftmätningen innebär att världen har tagit ytterligare ett steg mot ett nytt kallt krig.

Konflikten mellan Ryssland och Västvärlden om Ukrainas ställning har sedan flera år tillbaka föregåtts av en växande ideologisk klyfta. Det en gång kommunistiska Ryssland har under Putin istället sökt sig till konservativ nationalism. Relationerna mellan Kreml och den Ortodoxa kyrkan har stärkts. Rysslands president Vladimir Putin har betonat nödvändigheten av att frångå ”en vulgär, primitiv förståelse av sekularism”. Hans uttalande ska ses mot bakgrund av rättegången mot Pussy Riot som resulterade i att tre av punkgruppens medlemmar dömdes till två års fängelse efter att de hade framträtt i Kristus Frälsares katedral 2012. Kremls politik i ”moralfrågor” har blivit allt mer konservativ. Sedan 2013 har landet en lag som förbjuder ”propaganda för icke-traditionella sexuella relationer”.  I Moskva har Pride-parader förbjudits under de närmaste 100 åren. Aborträtten har ifrågasatts och sedan förra året är det otillåtet att göra reklam för aborter.


Det är inte bara i Ryssland som konservatism och bakåtblickande mot den inhemska traditionen har vunnit mark. Rysslands allt viktigare bundsförvant Kina styrs visserligen fortfarande av ett kommunistiskt parti men landets politik har fått alltmer nationalistiska och konservativa särdrag. Enligt uppgifter från den Pekingvänliga Hongkong-tidningen Ta Kung Pao ska president Xi Jinping vid ett tal den 26 november 2013 ha beskrivit kommunistpartiet som en förespråkare för traditionell kinesisk kultur. Under talet försvarade han Kinas användning av dödsstraff genom att hänvisa till landets traditioner. Xi försvarade även den traditionella kinesiska statsfilosofin Konfucianismen och dess fokus på att visa vördnad för de äldre. Partiet ålägger sedan ett år tillbaka de kinesiska medborgarna att träffa sina föräldrar regelbundet. Gör de inte detta har föräldrarna möjlighet att ställa sina barn inför rätta i domstol.

Precis som när kommunismen vann stöd utanför Ryssland och Kina under 1950-talet verkar även dagens nationalistiska konservatism vinna stöd utanför dessa länders gränser. Den 24 februari skrev Ugandas president Yoweri Museveni en lag som slog fast att homosexualitet ålades med livstids fängelse. Museveni har beskrivit homosexualitet som ett västerländskt påfund som tryckts på Afrika genom kolonialismen. Efter en kritikstorm som resulterade i indraget bistånd från många västerländska stater däribland Sverige har Uganda beslutat sig för att vända blicken mot Ryssland. ”Ryssarna arbetar med oss, de blandar inte hop deras politik med vår politik, de gör bara de som vi accepterar”. Sa Museveni när han besökte en ryskbyggd flygstridssimulator på en Ugandisk militärbas under året.

Precis som under kalla kriget riskerar den ideologiska kampen mellan Västvärlden och stormakterna i Öst fördjupa de realpolitiska konflikterna mellan de två blocken. Den västerländska liberalismens ideologiska utmanare utgörs dock i allt högre utsträckning av konservatism snarare än kommunism.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Rysslands invasion av Krim har gett de kinesiska ledarna huvudvärk. Principen om att inte blanda sig andra staters inre angelägenheter är helig för Kina. Samtidigt har Moskva blivit en allt viktigare strategisk partner för Peking. Kina motsätter sig interventioner men vill samtidigt inte svika sin nordliga granne i nödens stund.

Icke-inblandning i andra staters inre angelägenheter är den kinesiska utrikespolitikens kardinalprincip. Ett viktigt skäl är att principen legitimerar Kinas ovilja mot att andra stater stödjer grupper som motsätter sig kommunistpartiets maktinnehav. Efter Rysslands invasion av Krimhalvön har Peking som vanligt lyft fram denna princip. Vid en presskonferens den 4e mars slog det kinesiska utrikesdepartementet fast att Kina ”upprätthåller principen om icke-inblandning i andras interna angelägenheter samt respekterar internationell rätt och normer för internationella relationer”.

Under Krimkrisen har Kina dock gjort avsteg från icke-inblandningsprincipen. Enligt nyhetsbyrån Xinhua ska president Xi Jinping ha uttryckt att situationen i Ukraina båda har inslag av det ”slumpmässiga och det oundvikliga”. Utrikesdepartementet har under de senaste dagarna också tryckt på att Kina är medvetet om de ”historiska fakta och den realistiska komplexiteten bakom Ukrainakonflikten”.

Enligt den nationalistiska tidningen Global Times som står kommunistpartiet nära bör Kina stå upp för Ryssland. ”Ryssland är den övergripande strategiska partner som Kina måste luta sig mot. Under de kommande två till tre årtiondena kommer inget land kunna ersätta Ryssland…  Vi ska inte göra Ryssland besviket när landet befinner sig i nödens stund. Kina ska bli en trovärdig strategisk partner. På detta sätt kommer vi få fler vänner”.

Avsteget från icke-inblandningsprincipen beror troligen på att Kinas geopolitiska situation gör att landets relationer med Moskva blir allt viktigare. Som en snabbt växande stormakt med ett udda politiskt system har Kina få allierade på den internationella scenen. Landets grannar i öst och syd gör sitt bästa för att balansera det växande kinesiska inflytandet. Här utgör Ryssland ett viktigt undantag. Precis som Kina har den nordliga grannen ett auktoritärt politiskt system och en konfliktfylld relation med USA. Peking och Moskva blir därför naturliga allierade. Från kinesiskt håll tycks de två ländernas relationer vara så viktiga att de till och med går före den heliga icke-inblandningsprincipen.

Läs artikel i Global Times:
http://www.globaltimes.cn/content/846263.shtml#.UxxIW_a3zA4

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »
Etiketter: världspolitik

Samtidigt som Guangdong-provinsen infört nya lagar som stärker arbetstagares rättigheter har provinsregeringen stramat åt tumskruvarna på strejkledare. För närvarande ställs migrantarbetaren Wu Guijun 吴贵军 inför rätta anklagad för att ha organiserat en strejk på en husgerådsfabrik i industristaden Shenzhen. Händelsen visar att Kinas arbetarrörelse fortfarande befinner sig under mycket hårt tryck.

Den 17 februari förhördes Wu Guijun i en lokaldomstol i Shenzhen. Wu anklagas för att ha skanderat slagord och organiserat en strejkkassa. I myndigheternas ögon har detta gjort honom till strejkledare. Wus försvarare argumenterar å sin sida för att alla beslut under strejken fattades kollektivt och att Wu snarare agerade som en förhandlare än agitator.

Inom den internationella likväl som den inhemska kinesiska arbetarrörelsen finns en stark oro för att rättegången mot Wu ska utgöra ett prejudicerande rättsfall som kriminaliserar strejker. Hittills finns ingen kinesisk lag som direkt förbjuder de hundratals strejker som årligen inträffar i landet. Tre internationella fackföreningsfederationer har samlat in 5 000 signaturer till stöd för Wu och sänt dessa till Shenzhens provinsregering. Den 17 februari kom så många av Wus kinesiska supportrar att det offentliga förhöret tillfälligt ställdes in. Myndigheterna har ställts inför ett dilemma där de riskerar att straffa strejkledare till priset av att än mer ilska rörs upp.

Händelsen är ett tydligt exempel på det kritiska läge som den kinesiska arbetarrörelsen just nu befinner sig i. Å ena sidan stärks arbetstagares officiella rättigheter. Å andra sidan begränsas arbetares möjligheter att genomföra självständiga aktioner.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Jag är forskare i statskunskap vid Mälardalens högskola med kinesisk politik som mitt specialområde. Jag är övertygad om att Kina kommer spela en allt viktigare roll i framtidens värld och vill därför bidra till att öka kunskapen om landet och dess politiska system.
sundqvist.gustav@gmail.com
 

-