Kinabevakning
I takt med att tidigare fattiga länder som Kina blir rikare förändras världen. Om vi i de nordiska länderna ska kunna anpassa oss till den nya maktordningen måste vi lära oss mer om vad som händer utanför Europas och Amerikas gränser. Med denna blogg vill jag belysa Kinas politiska utveckling och vad den kan betyda för Norden.

2014 > 02

I Kinas sydligaste provins Guangdong experimenterar landets ledare med reformer på arbetsmarknadsområdet. Kinas enda tillåtna fackförbund ACFTU har getts större möjligheter att bedriva kollektiva förhandlingar. Nya regler syftar dock även till att hindra arbetare från att genomföra protester vid provinsens många fabriker.

Med sitt läge nära det fria Hongkong men långt från huvudstaden Peking har provinsen Guangdong utgjort en perfekt experimentzoon för Kinas ledare. Det var i Guangdong som Deng Xiaoping först genomförde marknadsreformer. Som en följd av detta har ett av världens största industriområden vuxit upp i provinsens södra del. De senaste åren har konflikter och vilda strejker blivit en vanlig företeelse i provinsens fabriker. För att återfå ”harmoni” på arbetsmarknaden prövar kommunistpartiet nu en helt ny typ av experiment i provinsen; kollektiva förhandlingar.

Enligt de nya regler som sedan 2013 gäller i Guangdong förbättras arbetstagarnas tidigare usla möjligheter att genomföra kollektiva förhandlingar. Fortfarande har endast det statliga facket ACFTU rätt att förhandla för arbetarna. De förhandlande representanterna utses uppifrån av det centrala fackförbundets tjänstemän. Enligt de nya reglerna har arbetarna dock åtminstone möjlighet att avskeda dessa representanter. För att kunna göra detta måste de dock få en majoritet av rösterna i en omröstning där minst en tredjedel av personalen på arbetsplatsen deltar.

Enligt de nya reglerna har arbetstagarna även möjlighet att kräva att kollektiva löneförhandlingar genomförs. Många tecken tyder på att denna regelförändring förväntas få effekter på löneutveckling i Guangdong-provinsens, inte minst eftersom arbetsgivare och utländska företag protesterade kraftigt innan förslaget blev verklighet. ACFTU använder inte strejker som vapen i kollektiva förhandlingar. Istället utnyttjar fackförbundet politiska kontakter med kommunistpartiet för att tvinga arbetsgivarna att gå med på deras krav. Arbetsgivare som hamnar i onåd hos ACFTU kan få sina licenser indragna.

Samtidigt som Guangdong-provinsens nya arbetsmarknadsregler stärker arbetstagarna motverkar de även vilda strejker. Om kollektiva förhandlingar pågår är vilda strejker strikt förbjudna. Arbetare som trotsar förbudet riskerar att ställas inför rätta. Guangdongs nya regler för kollektiva förhandlingar utgöra ytterligare en metod genom vilken kommunistpartiet hoppas kunna stärka sin kontroll genom att ge några ytterligare rättigheter till det kinesiska folket.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

De kinesiska ledarna är medvetna om att landets sociala orättvisor utgör ett allvarligt problem. Urbanisering kan dock bli den medicin som åtgärdar ojämlikheten. När landsbygdsbor flyttar till städer ökar deras levnadsstandard och de som blir kvar får dessutom större brukningsbara jordarealer.

I förra veckans inlägg skrev jag om att klyftorna mellan stad och landsbygd utgör den viktigaste orsaken till den stora ojämlikheten i Kina. Nyckeln till att minska dessa orättvisor ligger därför i att ge Kinas landsbygdsbor samma livschanser som landets stadsbor. Genom en jättelik urbaniseringssatsning vill Kinas premiärminister Li Keqiang i ett slag minska klyftorna, öka den inhemska konsumtionen och ge landets hårt pressade miljö möjlighet att återhämta sig.

Egentligen är begreppet urbanisering felaktigt för att beskriva den process som äger rum i Kina. Kommunistpartiet vill inte flytta landsbygdsbefolkningen till existerande städer. Detta skulle kunna leda till att gigantiska slumområden etableras i Beijings, Shanghais och Guangzhous förorter. Oron för att skapa slumområden har varit en viktig orsak till att det hushållregistreringssystem som förbjuder kineser att bosätta sig var de vill i landet fortfarande finns kvar.  Istället för att expandera befintliga metropoler förordar Kinas regering att byar omvandlas till småstäder 镇 (en kategori som alla svenska städer utom Stockholm skulle kategoriseras in i).

Inom de närmaste åren ska flera hundra miljoner landsbygdsbor ges möjlighet att registrera sig i småstäder. Där ska de få urbana rättigheter såsom tillgång till god sjukvård och högkvalitativ utbildning. När färre bor på landsbygden finns det också hopp om att de kvarvarande bönderna ska få tillgång till större jordarealer och därmed kunna öka sin levnadsstandard.

Expansionen av småstäder är bara en av flera reformer som kan komma att minska Kinas sociala klyftor under de kommande åren. Sedan 2008 finns en ny lag som ålägger arbetsgivare och arbetstagare att utforma anställningskontrakt. Enligt regler från 2013 måste Kinas minimilöner överstiga 40 procent av medianinkomsten i urbana områden. Under den närmaste tioårsperioden finns också planer på att kraftigt expandera sjukförsäkringar och allmänna pensionssystem. Tillsammans med urbaniseringen kan dessa reformer innebära att Kinas sociala klyftor pressas ned betydligt. Om denna politik lyckades vore det en fjäder i hatten för det styrande parti som en idag kallar sig kommunistiskt.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Trots att Kina styrs av ett kommunistiskt parti är landet ett av det mest ojämlika i världen. De vida klyftorna grundar sig på de stora skillnader som finns mellan städer och byar. Landsbygdsbor har inte tillgång till samma rättigheter som stadsbor.

För en besökare i någon av Kinas stora kuststäder upplevs inte landet som påtagligt ojämlikt. De finns inga slumområden och relativt få tiggare. Gatorna är fyllda av människor med moderna kläder och blänkande smartphones. Men skenet bedrar. Under den vackra ytan är Kina ett av de 30 mest ojämlika länderna i världen. Landet har större inkomstklyftor än USA och Indien. Detta beror till stor del på de skillnader som finns mellan städer och landsbygd i Kina.

Sedan slutet av 1970-talet har klyftorna mellan Kinas växande städer och landets fattiga landsbygd vuxit sig allt bredare. I städerna finns jobb, moderna bostäder och skolor med hög kvalitet. På landsbygden är skolorna sämre och lönerna lägre. All mark ägs av staten vilket ofta innebär att lokala partibossar har stor kontroll över människors liv.

Som en följd av dessa skillnader har hundratals miljoner landsbygdsbor de senaste 30 åren lämnat jordbruket och sökt sig till städernas fabriker och byggarbetsplatser. Detta har dock inte gjort dem till stadsbor i formell mening. I Kina har alla människor en registrering, en så kallad hukou 户口, som knyter dem till deras födelseplatser. Endast i hembyggden får de tillgång till sociala rättigheter som utbildning och sjukvård. Även om människor från landsbygden arbetar flera år i städer får de mycket sällan omregistrera sig och byta hukou.

Hukou-systemet har gjort landsbygdsbor och migrantarbetare till andra klassens medborgare utan samma livschanser som officiella stadsbor. Kinas klassamhälle kan beskrivas som en pyramid där den tredjedel av befolkningen som är registrerade i städer har det betydligt bättre ställt än de två tredjedelar som är registrerade på landsbygden. Under de senaste åren har en våg av mindre uppror mot korruption och vanstyre dragit fram över den kinesiska landsbygden. Om inte hukou-systemet snart reformeras kan det skapa omfattande social instabilitet.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Jag är forskare i statskunskap vid Mälardalens högskola med kinesisk politik som mitt specialområde. Jag är övertygad om att Kina kommer spela en allt viktigare roll i framtidens värld och vill därför bidra till att öka kunskapen om landet och dess politiska system.
sundqvist.gustav@gmail.com
 

-