Kinabevakning
I takt med att tidigare fattiga länder som Kina blir rikare förändras världen. Om vi i de nordiska länderna ska kunna anpassa oss till den nya maktordningen måste vi lära oss mer om vad som händer utanför Europas och Amerikas gränser. Med denna blogg vill jag belysa Kinas politiska utveckling och vad den kan betyda för Norden.

2014 > 01

2013 utkom FN med ”World Happiness Report”. Enligt rapporten hamnade samtliga fem nordiska länder på tio i topp listan. Även rika människor i asiatiska länder upplever sig ofta olyckligare än personer i Norden. Generell välfärd, ekonomisk tillväxt och en välutbyggd psykiatrisk vård tycks bilda god grogrund för att människor ska känna sig lyckliga.

Sedan några år tillbaka har FN genomfört den världsomfattande lyckoundersökningen World Happines Report. Lycka är en subjektiv känsla och därför mycket svår att mäta. Inte desto mindre är det viktigt att försöka eftersom lycka är ett överordnat mål för de flesta av jordens invånare. I den undersökning som ligger till grund för rapporten har människor både frågats om de kände sig lyckliga under gårdagen och om de kände sig lyckliga med livet som helhet. På så vis syftade undersökningen till att både mäta lycka som en känsla och som en utvärdering av livssituationen i stort.

Resultatet visade att människor i rika länder generellt upplevde sig som lyckligare än människor i fattiga länder. Allra lyckligast upplevde sig människorna i de fem nordiska länderna som alla kvalade in på tio i topp listan. Asiens rikaste länder Singapore och Japan hamnade först på plats 30 respektive plats 43. Kina hamnade först på plats 90.  I jämförelse med svenskar anger många kineser lägre levnadsstandard, dålig hälsa och bristande generositet som faktorer som påverkar deras lycka negativt. Sin låga position till trots upplever sig genomsnittskinesen åtminstone ha blivit lyckligare under de senaste fem åren, kanske som ett resultat av landets snabba ekonomiska utveckling. I länder där ekonomin krympt under den senaste femårsperioden, exempelvis Grekland, Spanien och Italien har även upplevelsen av lycka kraschat.

Resultaten ger upphov till ett antal intressanta slutsatser. För det första tycks de nordiska ländernas välfärdsservice ge människor goda förutsättningar för att känna lycka. ”Skandinaverna betalar mycket mer i skatt än amerikaner för denna service, men dessa skatter trycker helt klar inte ned dem! De gillar de civiliserade, välmående och balanserade liv som detta ger upphov till” skriver exempelvis Jeffrey Sachs, direktör för Earth Institute, Columbia University och medförfattare till rapporten. För många asiater skulle säkert ökad social jämlikhet i kombination med mer självbestämmande för individen leda till mer lycka.

För det andra tycks ekonomisk utveckling faktiskt leda till mer lycka. En viktig förklaring till detta kan vara att rikare länder satsar mer på psykiatrisk vård som del av BNP än fattiga länder. I rapporten visar författarna att psykiatrisatsningar är ett enkelt och billigt sätt att få människor, särskilt de mest olyckliga att känna sig gladare. Terapi och psykofarmaka skapar betydande förbättringar för människor med allvarliga psykiska problem i åtminstone 50 procent av fallen.

Gustav Sundqvist

http://unsdsn.org/files/2013/09/WorldHappinessReport2013_online.pdf

Läs hela inlägget »

I Sverige har den så kallade ”Pisachocken” gett upphov till en mängd teorier om skolans problem. Det kinesiska kommunistpartiet viktigaste tidning Folkets Dagblad betraktar dock friskolesystemet som huvudorsak till de sjunkande resultaten.

”1992 splittrades det svenska skolsystemet upp i två delar och eleverna tilläts att fritt välja huruvida de skulle gå i offentliga eller privata skolor. Syftet var att öka konkurrensen mellan skolor och höja utbildningens kvalité. Eftersom regeringen finansierade skolorna med utgångspunkt från antal antagna studenter försökte många skolor uppnå profit genom att jaga kvantitet snarare än kvalitet. Många verklighetsfrånvända program uppkom. Vissa skolor lockade till och med elever med gratis datorer och höjda betyg.”

瑞典1992年引入“学券制”,允许学生自行选择入读公立或私立学校,原意是鼓励学校互相竞争,提高教育质素。由于政府资助与招收学生人数挂钩,很多学校为了牟利只追求数量而不追求质量,催生了很多不切实际的课程,有学校甚至以赠送免费计算机或刻意抬高学生成绩来招生。

http://world.people.com.cn/n/2013/1209/c1002-23791316.html

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »
Etiketter: svensk politik
Trots stora försvarssatsningar föll Sovjetunionen Trots stora försvarssatsningar föll Sovjetunionen

Debatten om Sveriges undermåliga försvarsförmåga är intensiv. Trots detta har vårt land en mycket trygg säkerhetspolitisk position och risken för krig är liten. En viktig orsak är att vårt politiska system och vår överideologi, demokratin, har ett så starkt stöd i Sverige. Risken för allvarliga interna konflikter är därmed närmast obefintlig.  Den låga legitimiteten för de politiska systemen i Kina och Ryssland gör att dessa länder har en betydligt sämre säkerhetspolitisk position än det militärt underlägsna Sverige.

I mitt förra blogginlägg skrev jag om hur utvecklingen av militära konflikter har minskat under det senaste århundradet. Utvecklingen av atombomber är en viktig orsak till detta. Länder vågar inte längre invadera varandra då detta riskerar att leda till storkonflikter och kärnvapenkrig där alla förlorar.

Enligt överbefälhavare Sverker Göranson är Sveriges försvar så svagt att vi endast kan hålla stånd en vecka mot en rysk invasion. Trots detta är sannolikheten för att Ryssland invaderar Sverige mycket liten. En av de viktigaste orsakerna är att ett oprovocerat ryskt angrepp mot Sverige troligen skulle eskalera till en storkonflikt där kärnvapen och i förlängningen mänsklighetens undergång inte skulle vara långt borta. Risken för okontrollerad eskalering har sedan andra världskrigets slut haft en avskräckande effekt på invasionshärar. Stormakter har istället föredragit att flytta fram sina internationella positioner genom att stödja olika sidor i inbördeskrig. Vietnamkriget, Bosnienkriget och den nuvarande konflikten i Syrien utgör tre exempel på denna typ av ”internationaliserade inbördeskrig”.

Interna konflikter uppkommer dock först om ett lands politiska system förlorar sin legitimitet bland vissa grupper av medborgarna. I Syrien hände detta när landets militärregim på allvar började ifrågasättas av demokratiska och islamistiska krafter inom landets gränser. Demokraterna har fått stöd av åsiktsfränder i Västvärlden medan islamisterna har fått hjälp av trosbröder i Saudiarabien. Även stormakter som Ryssland och Kina har utmanats av grupper som ifrågasatt det politiska systemens legitimitet. Sovjetunionen kollapsade efter att kommunismen blivit allt mer ifrågasatt som ideologi.  Det samma var på väg att hända i Kina men militärens ingripande på Himmelska fridens torg räddade kvar kommunistpartiet vid makten. Fortfarande hotas regeringarna i Moskva och Peking av regimomstörtande verksamhet, antingen från separatister eller demokratiaktivister. Inte sällan stöds dessa grupper av Västvärlden.

De kinesiska ledarna är medvetna om att intern splittring med stöd utifrån är det största säkerhetspolitiska hotet mot Folkrepubliken. Som en följd av detta överskrider landets kostnader för Intern säkerhet i form av polis, underrättelsetjänst och Internetövervakning kostnaderna för den officiella försvarsbudgeten. Grundproblemet utgörs dock av att Kinas politiska system och landets överideologi ”socialism med kinesiska förtecken” har ett vacklande stöd hos befolkningen.

I Sverige finns inget liknande hot. Nästan alla medborgare stödjer det demokratiska systemet. Utländska makter skulle svårligen kunna exponera interna konflikter eftersom svenskarnas tro på det nuvarande systemet är för stark. Detsamma gäller för nästan alla rika och demokratiska länder. Så länge demokratin har ett starkt stöd är det snarare Ryssland än Sverige som bör oroa sig för sin säkerhet.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Att stormakter låtit bli att stödja olika sidor i militära konflikter har varit en viktig orsak till att antalet krigsoffer minskat efter kalla krigets slut. Inbördeskriget i Syrien där USA, Ryssland och Kina levererar vapen till olika sidor utgör därför ett illavarslande trendbrott. Efter en relativt lång period av fred riskerar världen att gå in i en ny epok av blodiga konflikter.

Forskningsinstitutet Sipri kartlägger kontinuerligt antalet döda i militära konflikter runt om i världen. I kontrast mot en ofta mörk mediebild har antalet dödsoffer i krig minskat betydligt under de senaste hundra åren. Världskrigens dödsoffer räknades i miljoner. Under Kalla kriget dog årligen hundratusentals människor som en följd av militärt våld. De senaste 20 åren har antalet årliga krigsoffer varierat mellan tiotusen och femtiotusen. Siffrorna är fortfarande fruktansvärda men en förbättring har ägt rum. Världen har blivit betydligt fredligare.

Sipri framför två huvudförklaringar till att antalet dödsoffer i militära konflikter har minskat så dramatiskt. För det första ledde upptäckten av kärnvapen till att världskrig blev ett allt för kostsamt alternativ för stormakterna efter 1945. Istället för att skjuta atombomber på varandra valde USA och dess ärkerival Sovjetunionen att kriga genom ombud. Supermakterna stödde sina ideologiska vapenbröder i ett stort antal konflikter, främst i den fattiga delen av världen. I och med Kalla krigets slut upphörde dock även stormakternas stöd till krigförande parter.  Särskilt Sovjet och dess arvtagare Ryssland saknade vilja och ekonomisk kapacitet för att fortsätta stödja krigförande kommunistiska regimer och gerillor. Sipri har framfört detta som en huvudförklaring till den snabba minskningen av antalet blodiga konflikter under de senaste 20 åren.

Det är därför mycket oroande att Syrienkriget blivit ett slagfält för stormakter. Medan Ryssland och Kina ger stöd till Assad-regimen ger USA, Turkiet och Saudiarabien stöd till oppositionen. Ett trendbrott är att det rysk-kinesiska stödet till Assad har fått en ideologisk dimension. Båda länderna beskriver demokrati och fundamentalistisk gudstro som något opassande för icke-västliga stater. I jämförelse med alternativen anses auktoritärt styre vara att föredra. På detta sätt kan både Ryssland och Kina även legitimera de egna ländernas brist på demokrati.

Stormakternas inblandning i Syrienkriget har lett till att alla stridande sidor kunnat räkna med att en obruten ström av vapen och förnödenheter ständigt levereras till fronten. Som ett resultat har hittills över 100 000 människor dödats i konflikten. Frågan är om Syrien endast är det första offret i ett nytt Kallt krig mellan den demokratiska Västvärlden och de auktoritära östmakterna. Om så är fallet riskerar en lång positiv period av sjunkande antal militära konflikter att brytas.

Läs Sipris årsbok:
http://www.sipri.org/yearbook/2013

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Sedan kalla krigets slut har liberal demokrati triumferat på många platser i världen. Demokratins tidigare huvudmotståndare fascismen och Sovjetkommunismen har slängts på historiens skräphög. I takt med det auktoritära Kinas växande styrka tycks dock ett nygammalt alternativ till demokrati vara på frammarsch; den konfucianska expertstaten.

Som grundare av den konfucianska Yaoming-akademin belägen bland södra Kinas vackra berg är Jiang Qing en av Kinas främsta alternativa politiska tänkare. I boken A Confucian Constitutional Order som sedan 2013 finns utgiven på engelska beskriver han hur ett konfucianskt politiskt system skulle kunna se ut. Med utgångspunkt från Kinas kejserliga statsfilosof Konfucius tankar skapar Jiang ett modernt politiskt alternativ till demokrati.

Jiangs huvudkritik riktas mot demokratins fokus på att tillfredsställa folkviljan. Folket i demokratier har enligt Jiang fått samma status som gud hade i det medeltida Europa. Enligt Jiang tas värden som relaterar till människors långsiktiga behov inte till vara i en demokrati. Han pekar exempelvis på miljöförstöring som leder till att dagens väljare lever gott på framtida generationers bekostnad. Han anser även att majoritetsbefolkningen i demokratier har en tendens att förtrycka minoriteter och människor i andra länder. Utöver detta menar Jiang att människor i demokratiska samhällen tappar kontakten med sin historia och ”heliga” värden såsom omsorgsfullhet och respekt för de äldre.

Istället för demokrati förordar Jiang ett politiskt system där samhället i enlighet med Konfucius läror styrs av visa män och kvinnor. Argumentationen bygger på att belästa människor antas ha en särskilt hög moral. Rikets styre ska delas upp i tre delar. Den viktigaste av dessa ska utgöras av en akademi bestående av lärda som tilldelas sina positioner genom svåra prov och rekommendationsprocesser. Utöver akademin ska det finnas ett överhus bestående av personer som ärver sina ämbeten och därmed anses ha kontakt med rikets historia. Slutligen ska det finnas ett underhus bestående av demokratiskt valda representanter. Om en lag ska antas måste den godkännas av åtminstone två av de tre statsmakterna. Den så centrala akademin ska ha möjlighet att stoppa alla förslag genom vetorätt.

Även om Jiangs politiska system är långt från att förverkligas uppvisar det likheter med de politiska förhållandena i konfucianska länder som Kina, Vietnam och Singapore. I dessa stater styrs landet inte av folkviljan utan av tjänstemän som inte sällan har högre utbildning och mer erfarenhet än representanter i demokratiska stater. Dessa länders politiska reformagendor är ofta mer vetenskapligt underbyggda än demokratiska regeringars motsvarigheter. Att beslutsfattare i Kina, Vietnam och Singapore skulle ha högre moral än demokratiska representanter kan dock ifrågasättas. Kinas miljöförstöring och landets behandling av tibetaner och uigurer utgör exempel på politik som Jiang själv troligen förkastar. Jiangs bok utgör dock inget försvar för Kinas nuvarande politiskt system utan är en färdplan mot ett framtida samhälle. Hans konfucianska konstitutionalism utgör en fingervisning om vad som kan bli en av demokratins framtida utmanare.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Jag är doktorand i statskunskap vid Åbo Akademi med kinesisk politik som mitt specialområde. Jag är övertygad om att Kina kommer spela en allt viktigare roll i framtidens värld och vill därför bidra till att öka kunskapen om landet och dess politiska system.
sundqvist.gustav@gmail.com
 

-