Kinabevakning
I takt med att tidigare fattiga länder som Kina blir rikare förändras världen. Om vi i de nordiska länderna ska kunna anpassa oss till den nya maktordningen måste vi lära oss mer om vad som händer utanför Europas och Amerikas gränser. Med denna blogg vill jag belysa Kinas politiska utveckling och vad den kan betyda för Norden.

2014

De senaste åren har demokratier varit dåliga på att hantera kriser De senaste åren har demokratier varit dåliga på att hantera kriser

Sveriges budgetkris är den senaste i raden av händelser som visat på stora brister i det demokratiska systemets funktionssätt. Det krävs något slags nytänkande som kan få demokrati att fungera bättre. I annat fall riskerar vi att Kina-inspirerade auktoritära system snart börjar sprida sig till allt fler länder.

Tre år efter att Berlinmurens fall 1992 skrev Francis Fukuyama sin berömda bok ”The End of History and the Last Man”. I boken förutspådde Fukuyama att den liberala demokratins seger  mot konkurrerande styrelseskick och överideologier skulle bli permanent. "The End of History" fångade en tidsanda. I början av 1990-talet hade liberala demokrater som Fukuyama flera skäl till att vara optimistiska. USA var världens enda supermakt och hade precis drivit ut diktatorn Saddam Husein från Kuwait. På östra sidan av Atlanten var den europeiska gemenskapen EG på väg att transformeras om till en än mer integrerad europeiska union, EU.  Kommunismen, skamfilad av despotism och ekonomisk stagnation, hade tappat mark överallt i världen. Kommunistpartiet i Kina lyckades dock hålla sig kvar vid makten genom en kombination av våld och ekonomiska reformer. 1992 upplevde dock många liberala demokrater att det bara var en tidsfråga innan även det kinesiska kommunistpartiet också skulle falla.

De senaste sex åren har dock Fukuyamas tes helt vänts på huvudet. Sedan utbrottet av finanskrisen 2008 har demokratiska system drabbats av allt fler motgångar. Få liberala demokratier har kunnat bemöta krisen med de storskaliga investeringsprogram som tycks nödvändiga för att få ekonomin på rätt köl. Istället har många regeringar sparat pengar och stramat åt sina ekonomier, något som snarare förvärrat än lindrat krisen. Detta beteende kan till viss del spåras till att de flesta väljare har en dålig förståelse för nationalekonomi. Individer förstår ofta samhället genom sin egen situation. Eftersom den egna hushållsekonomin förbättras om utgifterna minskar är det lätt att tänka att samhällsekonomin ska fungera på samma sätt. I en nationell ekonomi leder dock minskade offentliga utgifter inte sällan till att mängder av människor förlorar sina jobb vilket i sin tur minskar deras köpkraft. Efter finanskrisen var det auktoritära Kina ett av få länder som genomförde ett stimulansprogram stort nog att hindra landet från att kastas ut i en lågkonjunktur. Landets snabba auktoritära beslutssystem tycks ha underlättat implementeringen av en effektiv ekonomisk politik.

I USA och EU har demokratiska partier inte kunnat samla sig för att hantera krisen. Precis som i Sverige har samarbetsklimatet i den amerikanska demokratin sjunkit till en bottennivå. Under återkommande budgetkriser har republikanerna hotat med att kasta ut den amerikanska ekonomin i kaos. EUs medlemsländer har å sin sida visat sig inkapabla till att skapa en gemensam politik för att vända den negativa utvecklingen i Sydeuropa. Efter sex år av kris är arbetslösheten i Spanien och Grekland fortfarande högre än 20 procent.

2011, tre år efter finanskrisens utbrott, inträffade den arabiska våren. Miljontals modiga och frustrerade människor gick ut på gatorna och störtade de despotiska regimerna i Tunisien, Egypten och Libyen. Demokratiutvecklingen i dessa samhällen har dock visat sig kantad av fallgropar. Konflikterna mellan ländernas sekulära och religiösa krafter är så stora att det tycks vara svårt att kanalisera dem genom ett parlament. Idag verkar demokratin nästan bidra till en ökad våldspiral i Mellanöstern.

Parallellt med demokratiernas kriser har den kinesiska tillväxten rullat på. Diskussionsklimatet i dagens Kina vittnar om att människor blir allt mer skeptiska till vad de ser som ett västerländskt statsskick. En flummig konstnärstjej som jag talade med i Peking 2012 hade inte längre några illusioner om liberal demokrati: ”Visst har Kina mycket problem med korruption. Men vårt styre är åtminstone seriöst. I USA är demokratin bara en show. Och i Mellanöstern är det ännu värre. Problemen med den västerländska demokratin blir allt tydligare”.

För oss som vill hålla fast vid och försvara demokrati är de senaste kriserna en väckaklocka. Kanske måste dagens politiska system reformeras. Om vi fortsätter köra i samma hjulspår finns det risk för att demokratins segrar snart går förlorade.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Konflikten i sydkinesiska havet har blivit allt allvarligare de senaste åren. Kina och dess grannländer i Sydostasien är sedan lång tid tillbaka indragna i ett bråk om ett antal obebodda men strategiskt belägna öar. Konflikten hotar att stoppa Asiens hittills relativt fredliga utveckling. Den 13 november hade jag förmånen att vara medarrangör för ett seminarium om konflikten i sydkinesiska havet organiserat av Uppsala Forum för Fred, Demokrati och Rättvisa.

Martin Ratocovich doktorand i juridik och Björn Jerdén doktorand i statskunskap hade bjudits in för att tala om konflikten. Ratocovich inledde med att presentera havsrättens betydelse för tvisten. De sydostasiatiska länderna har frekvent använt sig av havsrätt för att legitimera sina krav. Kina tycks däremot ha en betydligt mer otydlig och icke juridiskt taktik än sina motparter. Istället för att använda juridiska verktyg för att lösa konflikten legitimerar Kina ofta sina territoriella anspråk med hjälp av landets historia. Kina var tidigt framstående i att bygga oceangående fartyg. Följaktligen argumenterar Kina för att landet upptäckte öarna i sydkinesiska havet långt innan någon av de andra grannländerna.

Jerdén lyfte två heta akademiska frågor relaterade till Kinas roll i konflikten. För det första ställde han sig frågande till om Kina verkligen har fört en mer aggressiv politik under den senaste femårsperioden. Jerdén argumenterade istället för att Kinas agerande varit ungefär lika aggressivt under de senaste 30 åren. Ur denna synvinkel är den enda viktiga förändring som skett under de sista fem åren att Kina fått en högre militär förmåga vilket i sin tur har möjliggjort ett större handlingsutrymme. För det andra argumenterade Jerdén för att Kinas stormaktskomplex och landets fixering vid USA skulle vara en av de främsta orsakerna till stormaktens aggressiva beteende.

Själv tolkar jag snarare Kinas rädsla för att ge efter i konflikten i sydkinesiska havet som ett tecken på landets rädsla för att falla samman. Kina har studerat Sovjetunionens fall mycket detaljerat. En vanlig tolkning till den forna supermaktens kollaps är att förlusten i Afghanistankriget under 1980-talet sände signaler om svaghet till de självständighetsivrande regionerna i landet. Det hela slutade med att sovjetrepublikerna vågade bryta sig ur unionen. I Kina finns en utbredd skräck för att landet ska gå samma öde till mötes som Sovjetunionen.

 Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »
Etiketter: världspolitik
Ett restaurangbesök i Kina kostar betydligt mindre än ett restaurangbesök i Sverige Ett restaurangbesök i Kina kostar betydligt mindre än ett restaurangbesök i Sverige

I år blir Kinas ekonomi sedd till köpkraftsjusterad BNP (PPP) för första gången större än USAs PPP. Kinas nominella BNP är dock fortfarande mindre än den västliga supermaktens. Dessa två mått fångar olika typer av makt och inflytande över den internationella ekonomin.

BNP är för närvarande det bästa instrumentet vi har för att mäta ett lands rikedom. Måttet mäter värdet på allt som produceras i ett land under ett år.  Vid jämförelse av olika länders rikedom uppkommer dock ett problem. I allmänhet får man nämligen mycket mer för pengarna i fattiga än i rika länder. I Sverige kostar ett restaurangbesök sällan mindre än 100 kr. I Kinas huvudstad Peking kan man få ett mål god mat för 15 kronor. När jag bodde i staden Tianjin öster om Peking 2006 kunde en måltid bestående av fyllda degknyten och böngroddar kosta så lite som tre kronor. 

För att mäta vad människor i olika länder faktiskt får för sina pengar har ekonomer uppfunnit måttet PPP. Detta mått justerar en stats BNP till prisläget i landet. Utvecklingsekonomier som Kina, Indien och Mexiko har högre PPP än nominell BNP eftersom priserna är lägre i dessa länder. Men även Kinas PPP-mått var till 2011 allt för lågt satt då information om prisnivån i landet innan dess endast samlades in från Kinas rika storstäder. Justeringen av Kinas PPP i kombination med landets fortsatt snabba tillväxt har lett till att landets köpkraftsjusterade BNP detta år blivit större än USAs. För kineserna är detta ett historiskt tillfälle. USAs ekonomi blev större än Kinas ekonomi på 1870-talet och nu, efter 140 år har pendeln slagit tillbaka.

Trots denna omkörning upplever nog de flesta inte Kina som en större ekonomi än USA. En orsak är att hög nominell BNP och hög köpkraftsjusterad BNP ger upphov till olika typer av makt. Att priserna i Kina är lägre spelar exempelvis ingen roll när avgiften till internationella valutafonden (IMF) ska betalas. Detta är en viktig orsak bakom att USA i jämförelse med Kina kan bidra med fyra gånger mer pengar till IMF och därmed även får fyra gånger mer röstinflytande över organisationen. Detsamma gäller när de två länderna ska inhandla högteknologiska produkter på den internationella marknaden. Vid dessa tillfällen har Kina ingen fördel av att prisnivåerna i det egna landet är låga. Så fort valutatransaktioner genomförs ger nominell BNP mer utdelning än köpkraftsjusterad BNP.

När det gäller resurskonsumtion och klimatpåverkan är mönstret annorlunda. 2012 släppte Kina ut tio miljarder ton koldioxid, dubbelt så mycket som USA. Dessa siffror är inte förvånande. Köttätning och koleldning bidrar naturligtvis lika mycket till den globala uppvärmningen oavsett om det sker i USA eller i Kina. Men eftersom det finns fler kineser än amerikaner och eftersom livsmedel och energi är billigare i Kina än i USA blir den östliga stormaktens klimatpåverkan större.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »
Etiketter: ekonomi

Det kinesiska e-handelsföretaget Alibabas börsintroduktion har blivit den största någonsin. Noteringen har inbringat 25 miljarder dollar till företaget. Alibabas inträde i den globala ekonomin ger en föraning om en ny värld där den främsta ekonomiska supermakten heter Kina och inte USA.

Enligt beräkningar som gjordes av The Economist 2010 och som hittills besannats kommer Kina överta USAs position som världens största ekonomi 2021. I kraft av stor befolkning och målmedveten industrialisering går Kina raskt mot en position som världens ekonomiska centrum. Men för att verkligen kunna överta denna position måste Kina kunna skapa livskraftiga och innovativa företag som kan utmana amerikanska jättar som Apple, Google och facebook. Alibaba är ett tydligt exempel på ett sådant företag.

Alibaba grundades 1999 av engelskaläraren Jack Ma. Vid denna tid var företaget mycket spartanskt. Rörelsen bestod av Jack Ma och 17 kollegor som alla trängdes i Jacks enkla lägenhet i staden Hangzhou. Företagsidén byggde på att använda tjänsten alibaba.com för att koppla ihop kinesiska exportörer med västerländska importörer. Under mitten av 2000-talet konkurrerade Alibaba ut eBay från den kinesiska marknaden genom att anpassa verksamheten till lokala behov. Med hjälp av rekommendationer och rankingar fick köpare möjlighet att bedöma säljares trovärdighet. Dessa säkerhetssystem har varit viktiga för marknaderna i Kina och andra utvecklingsländer där den sociala tilltron är relativt låg.

Idag står Alibaba för 80 procent av den kinesiska marknaden och säljer via sina plattformar varor för 248 miljarder dollar per år, mer än Amazon och eBay tillsammans. I och med företagets börsintroduktion förväntar sig analytiker att företaget ska värderas till 150-250 miljarder dollar. Det är mer än Facebook som värderas till 160 miljarder dollar och IBM som värderas till 200 miljarder dollar.

Kinas ekonomiska tillväxt är fortfarande driven av staten. Listan över landets största företag toppas av statliga bjässar som China National Petroleum Corporation, China Construction Bank och Agricultural Bank of China. Dessa företag subventioneras av de kinesiska myndigheterna och spelar därför inte på samma villkor som privata aktörer. Till skillnad från andra stora utvecklingsekonomier som Ryssland och Saudiarabien finns dock även privata kinesiska företag som blivit globala spelare. Vid sidan om Alibaba är Huawei ett exempel på ett företag som vuxit snabbt de senaste åren. 2012 tog Huawei över Ericssons position som världens största tillverkare av telekomutrustning. Precis som Alibaba är Huawei innovativt och nyskapande. De båda företagen pekar ut en framtid där Kina inte bara är världens verkstad utan också världens högteknologiska centrum.

Gustav Sundqvist

Infographics om om Alibaba:
http://projects.wsj.com/alibaba/

Följ hur The Economist bedömer Kinas ekonomiska utveckling
http://www.economist.com/blogs/graphicdetail/2014/08/chinese-and-american-gdp-forecasts

Läs hela inlägget »
Etiketter: ekonomi

TV-serien ”Små tider” 小时代 har blivit en tittarsuccé i Kina. Serien är snyggt filmad men själva historien är tunn. "Små tider" är ett bra exempel på den utveckling och den kommersialisering som skett i Kina de senaste 30 åren.

I ”Små tider” beskrivs fyra attraktiva unga kvinnor i Shanghai; Lily, Ruby, Lin och Nan Xiang. Alla fyra har lite olika personligheter. En av dem är en framgångsrik affärskvinna medan en annan har som sin högsta önskan att bli en ny Marilyn Monroe. Frånsett sina skillnader är dock alla besatta av mode, shopping och snygga rika killar i tjusiga kostymer.

TV-serien visar både på den snabba tekniska utveckling och den snabba kommersialisering som ägt rum i Kina de senaste 30 åren. Tekniken i serien vittnar inte om att den skulle ha spelats in i den så kallade tredje världen. Filmningen, kostymsättningen och bildredigeringen är minst lika proffsigt gjord som i en Hollywood produktion. Den snygga ytan gör att ”Små tider” borde ha kapacitet att slå internationellt, åtminstone i de länder i Öst- och Sydöstasien som delar den kinesiska kulturen. Hittills har kinesisk populärkultur haft mycket svårt att sprida sig utanför landets gränser.

Samtidig kan ”Små tider” kritiseras från samma grund som många amerikanska serier. I likhet med huvudrollsinnehavarna i ”Sex and the City” skulle även tjejerna i ”Små tider” ha goda förutsättningar att kvala in i ”the top one percent” alltså den hundradel av befolkningen i ett samhälle som har det bäst ställt. De tillhör antagligen även den snyggaste procenten av befolkningen. I kombination med shoppinghetsen i serien gör detta urval av huvudkaraktärer att ett ytligt budskap riktas till tittarna; livet handlar om att vara snygg och rik, det bästa sättet att må bra är genom konsumtion. Enligt Bede Cheng, hög chef vid Metroplex Cinema i Hongkong är serien ”i grunden en film om rika, bortskämda ensambarn gjord för bortskämda ensambarn som vill vara rika och vackra som karaktärerna i filmen.”

Här kan du se första avsnittet med engelsk undertext:

https://www.youtube.com/watch?v=EQSzAYnX_Uo

Läs hela inlägget »
Etiketter: recension
När USA är upptaget i Europa och Mellanöstern kan Kina glida under radarn När USA är upptaget i Europa och Mellanöstern kan Kina glida under radarn
Barack Obama har försökt styra om USAs utrikespolitiska fokus från Europa och Mellanöstern till Asien. Den senaste tidens kriser i Ukraina, Syrien och Irak har dock satt käppar i hjulen på denna strategi. Följden kan bli att Kina fortsätta att bygga upp sin styrka samtidigt som USA förblir upptaget på annat håll.

Europa och Mellanöstern har länge utgjort de viktigaste områdena för amerikansk utrikespolitik. Under kalla kriget skyddade USA de demokratiska staterna i Europa mot hotet från Sovjetunionen. I Mellanöstern ville Washington hindra kommunister och islamister från att komma över den värdefulla oljan. Under 1990-talet försökte amerikanska strateger dock styra landets fokus längre österut. Orsaken var att Stillahavsområdet förväntades utvecklas till världens ekonomiska centrum samt att Kina bedömdes bli en ny supermakt. Förväntningarna har besannats. Asiens ekonomi har utvecklats snabbt samtidigt som Europas och Rysslands ekonomiska betydelse har minskat. Mellanösterns olja har också förlorat betydelse när skiffergas gjort USA allt mer självförsörjande på energi.

Terrorattackerna den 11e september och krigen i Afghanistan och Irak försenade dock USAs Asienstrategi med tio år. Medan Kina växte till världens näst största ekonomi lärde sig USAs förra president George W Bush allt om de upproriska irakiska landsortsstäderna Faluja och Ramadi. Vid sidan om kriget mot terrorismen har Kina lyckats undkomma amerikansk uppmärksamhet med hjälp av den utrikespolitiska doktrinen Tao Guang Yang Hui  韬光养晦 (undvik ljuset när dunklet). Enligt denna 30 år gamla taktik ska Kina sträva efter en låg utrikespolitisk svansföring samtidigt som landet bygger upp sin styrka.
 
Efter att Barack Obama valdes till ny president 2008 har han under slagordet ”Pivot to Asia” återigen försökt lägga USAs fokus längre österut. Amerikas relationer med Kinas grannländer Vietnam och Burma har stärkts. Militärbaser i Australien och på Guam har expanderat. I Syd- och Östkinesiska havet har USA försökt balansera Pekings krav på omdiskuterade öar genom att stödja Kinas grannar.
 
Men detta år tycks den östliga strategin åter bli skjuten på framtiden. Genom invasionen av Krim och stödet till separatister i Ukraina har Ryssland återigen börjat utmana den västerländska maktdominansen i Europa. USA har besvarat detta genom att skicka amerikanska soldater till Polen och Baltikum. I Irak och Syrien hotar den talibanliknande organisationen IS att bygga upp ett terrorrike långt mäktigare än vad Usama Bin Laden hade kunnat drömma om. USA har nyligen försökt bromsa IS erövringar med hjälp av flygbombningar. Detta innebär att Washington låser sig i en konflikt som kan medföra att nya terrorhot riktas mot amerikansk jord.
 
I skuggan av de nya konflikterna fortsätter Kina att bygga upp sin styrka. Kina spenderar i år cirka 200 miljarder dollar på sitt försvar vilket kan jämföras mot USA som spenderar 650 miljarder. På tio år kan ”folkets befrielsearmé” troligen komma att fördubbla sina utgifter. Detsamma gäller antagligen inte för det amerikanska försvaret som konfronteras av ständiga budgetkriser och nedskärningar. Om Kina vill utmana USA har Peking allt att vinna på att skjuta kraftmätningen på framtiden. Det senaste årets kriser tycks göra en sådan strategi möjlig.
 
Gustav Sundqvist  
Läs hela inlägget »
Etiketter: världspolitik

En kommunist, två sossar och två fascister, tillsammans har de beslutat sig för att starta ett konkurrerande alternativ till världsbanken och IMF. Trots ideologiska skillnader står ledarna för de fem stora utvecklingsekonomierna Brasilien, Ryssland, Kina, Indien och Sydafrika enade i sitt motstånd mot västerländsk dominans.

Den 15 juli 2014 skrev de fem BRICS-länderna på ett avtal för att bilda ett alternativ till världsbanken. I ett första steg ska baken fyllas med 50 miljarder dollar. Därefter ska även en reservfond på 100 miljarder dollar byggas upp. De fem länderna bidrar vardera med en lika stor del av bankens finansiella resurser. Länderna kommer även att ha lika mycket inflytande över banken. BRICS-bankens huvudkontor kommer förläggas i Shanghai och dess första ”President” kommer vara från Indien. Ett av de viktigaste syftena med den nya institutionen är att ge utvecklingsländer större möjligheter att låna pengar till infrastrukturprojekt.

Olikheterna hos de fem ländernas regeringschefer är slående. Kina styrs av en kommunistisk partisekreterare som dock omfamnar marknadsekonomi. Brasilien och Sydafrika styrs av demokratiskt valda socialdemokratiska presidenter mot vilka korruptionsanklagelserna duggar tätt. Rysslands allt mer auktoritära president Vladimir Putin driver en politik som har slående likheter med det fascistiska Italiens. Det samma gäller för Indiens nytillträdde nationalistiska president Narendra Modi. Trots dessa olikheter finns dock även stora likheter mellan de fem ledarna. Alla anser att ekonomisk utveckling utgör ett mycket framträdande politiskt mål. Alla vill begränsa vad som ses som en maktfullkomlig Västvärld.

Enligt den regeringsnära ryska tidningen Russia Today utgör BRICS-banken ett av de första större stegen mot att utmana den USA- och dollardominerade världsekonomin. Frågan är dock om banken syftar till att ersätta eller sätta press på världsbanken och IMF. Brasiliens president Dilma Rousseffs uttalande i samband med annonseringen av den nya banken tyder på det senare: “The IMF should urgently revise distribution of voting rights to reflect the importance of emerging economies globally,”

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »
Etiketter: världspolitik, ideologi

Under vårens storstrejk vid det taiwanesiska skoföretaget Yue Yuans fabriker koordinerade sig arbetarna med hjälp av ett forum på QQ, Kinas motsvarighet till facebook. Forumet utvecklades snart till en plattform för ideologisk debatt. Detta enligt ett reportage av Zhao Xinyu 赵新宇 som publicerades i magasinet ”Phoenix Weekly“ den 24e juni.

De strejkande arbetarnas Internetforum blev snabbt en arena för interna diskussioner och konflikter. Under strejken var forumets användare uppdelade i två olika grupperingar, en ”gatufalang” bestående av arbetare som demonstrerade på gatorna och en ”fabriksfalang” bestående av arbetare som höll sig inom fabriksområdet. Den senare falangen kritiserade gatudemonstranterna med hjälp av två huvudargument: ”Om ni trängs på gatan och trängs framför dörrarna till regeringsbyggnader så är det olagliga demonstrationsmöten, polisen kommer inte bry sig om ni är våldsamma eller inte, att stoppa olagliga möten är deras ansvar.” Ett annat argument var att ” chefen är skyldig mig pengar och därför söker jag honom för att få dem tillbaka, det är inte regeringen som är skyldig mig pengar.” “你堵到路上去,堵到政府门口去就是非法游行集会,警察可不会管你有没有暴力,制止非法集会就是他们的职责”;另一个是“欠我钱 的是老板,我就找他要钱,又不是政府欠我钱”。

Vid flera tillfällen dök utomstående aktörer som lade sig i diskussionerna upp på forumet. Detta förargade ofta arbetarna. Vid ett tillfälle föreslog en professionell arbetsrättsjurist att arbetarna skulle anlita honom för att hjälpa dem att organisera sig. Arbetarna reagerade inte positivt på detta utan kallade juristen för en ”lögnare”.

Vid ett annat tillfälle dök personer som sade sig tillhöra ”den Maoistiska revolutionsfalangen” upp på Internet. Dessa personer sade sig vilja leda arbetarnas kamp och slå ned ”de kapitalistiska makthavarna”. Med Maocitat försökte de uppbåda ”klasskamp”. De strejkande arbetarna blev dock misstänksamma mot dessa uppviglare som det misstänkte för att vara inhyrda av de taiwanesiska cheferna på Yue Yuan. De hånades med ord som ”taiwanesiska bonnläppar” 台巴子 och ”taiwanesiska separatister” 台独分子. ”Jag kan bara säga en sak, hur kan de 'taiwanesiska bondläpparna' vara så skamlösa? De både hånar vårt parti och använder det fastlandskinesiska QQ, wuäk!”“我只能说,‘台巴子’怎么那么不要脸?一边骂我党一边用着大陆人的QQ,啧啧啧! Skrev exempelvis en uppretad arbetare.

Hela artikeln:
http://www.guancha.cn/Zhao-Xinyu/2014_06_24_240405_s.shtml

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Som världens två folkrikaste utvecklingsländer jämför sig Kina och Indien ständigt med varandra. Presidentvalet av Narendra Modi kan få stor betydelse för de två ländernas relationer. I rollen som kontroversiell men samtidigt demokratiskt vald högerpolitiker skulle Modi kunna utgöra en perfekt måltavla i den kinesiska propagandan. Kinesisk media har dock hittills intagit en avvaktande hållning till den nya presidenten.

Kina och Indien har både stora likheter och skillnader. Båda länderna utgör arvtagare till urgamla civilisationer med egna religiösa och filosofiska traditioner. Båda länderna har mer än en miljard invånare. Båda länderna spås bli viktiga världsmakter under det kommande århundradet. Samtidigt skiljer sig staterna på en viktig punkt, Indien har ett demokratiskt politiskt system, Kina är en auktoritär enpartistat.

De två ländernas många likheter gör att Indiens demokratiska system ofta blir en måltavla i den kinesiska propagandan. Den indiska demokratin beskrivs som ineffektiv, kaotisk och ojämlik. Få politiker bör kunna personifiera denna bild bättre en Indiens nyvalda president, provinsen Gujarats tidigare guvernör Narendra Modi. Modis parti BJPs ekonomiska politik är högerorienterad. Privatiseringar, nedskärningar och avregleringar utgör viktiga delar av partiprogrammet. Modi har också gjort sig känd som en hårdför hindunationalist, något som oroar Indiens 180 miljoner muslimer. Presidenten anklagas bland annat för att ha blundat för eller rent av uppmuntrat till de antimuslimska upplopp i Gujarat 2002. Pogromerna i provinsen krävde mellan 900 och 2000 människoliv.

Kommunistpartiets analytiska tidning "Seek Truth" 求是 pekar ut kapitalintressen som en viktig faktor bakom Modis seger. Tidningen tar upp att BJP spenderade 50 miljarder rupier i det indiska valet, mer än vad Obama spenderade under sin valkampanj 2012. ”Modis seger beror inte endast på honom som person, det beror också på partiet BJP, de nationella volontärorganisationerna och de förmögna indiska kapitalisterna.  Under valet har Modi tydligt uttryckt att valets fokus inte handlar om de åttahundra miljoner indiska väljarna utan om kapitalets stöd”.  莫迪的胜利不仅属于他个人,同样属于印人党,属于国民志愿团,属于占有巨额财富的印度资本家。莫迪深谙印度选举之道,他非常清楚,选举的重点不在于8亿选民的选票,而在于资本的支持。

Även kommunistpartiets utåtriktade tidning "Folkets Dagblad" 人民日报 ger en relativt negativ bild av Modi. ”Hela Indien, ja hela världen har stora förväntningar på Modi, men dessa förväntningar är motsägelsefulla. Ur en synvinkel finns det hopp om att Modi ska kunna bryta särintressen och få Indiens ekonomi att utvecklas kraftfullare och snabbare. Från en annan synvinkel finns oro för att hans handlande ska bli för kraftfullt, att han ska monopolisera makten och bli en ”diktator”. 全印度甚至整个世界对莫迪都充满期待,但是这种期待充满矛盾。一方面,希望莫迪能够打破各种利益牵绊,令印度经济发展变得更高效、更快速;另一方面,又担心其行为过于强势,进而独揽大权,成为一个“独裁者”。

Delar av Kinas media exempelvis den nära partianknutna tidningen "Global Times" 环球 spelar dock ned oron för Modis nationalism och tar istället fasta på hans positiva syn på Kinas ekonomiska utveckling.  ”Under valet, vid ett besök i ett område söder om Tibet uttryckte Modi att ’Indien aldrig kan skiljas från sitt heliga territorium’ (syftar troligen på delar av Tibet som Indien gör anspråk på, min anmärkning). Detta var endast valtal och inget att ta fasta på. Inom ekonomin har Modi förespråkat reform och öppenhet. Han har inte bara besökt Kina ett antal gånger utan även lyft att ’Mumbai ska bli Indiens Shanghai’. Hans ekonomiska politik kommer troligen vara öppnare än kongresspartiets.” 莫迪竞选时在藏南地区发表演讲称“印度领土神圣不可分割”,完全是竞选语言,不足为凭。而且莫迪在经济上推行改革开放,他不仅多次访问中国,并提出过“要把孟买建成印度的上海”,相信他的政策会比国大党更加开放。

http://www.qstheory.cn/international/2014-06/03/c_1110879379.htm

http://paper.people.com.cn/gjjrb/html/2014-06/02/content_1435458.htm

http://world.huanqiu.com/exclusive/2014-04/4972079.html

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »
Etiketter: världspolitik

För 25 år sedan inträffade en av de viktigaste och sorgligaste händelserna under 1900-talet. Med hjälp av landets militär krossade Kinas kommunistiska parti de fredliga studentdemonstrationerna på himmelska fridens torg. Händelsen ledde till att världens folkrikaste land aldrig demokratiserades.

Den 4e juni 1989 rullade stridsvagnar in i Peking. Staden hade under flera veckor präglats av demonstrationer. På himmelska fridens torg hade tiotusentals protesterande studenter samlats. Demonstrationerna hade stöd av en bred kinesisk allmänhet och deras kritik riktade sig framförallt mot korruption, ekonomiska svagheter och bristen på demokrati.

Under slutet av maj 1989 hade studenterna känt segervittring. Runt en miljon Pekingbor hade deltagit i demonstrationer tillsammans med studenterna. Tillsammans hade de lyckats övertala soldater med uppdrag att skingra de protesterande att återvända till sina baracker. Inte ens när Kinas dåvarande premiärminister Zhao Ziyang gick ned till torget för att varna demonstranterna om att ett kraftfullt militärt ingripande var nära förestående lyssnade demonstranterna. ”Ni är fortfarande unga, ni måste få leva så att ni får se Kina moderniseras. Ni är inte som oss som redan är gamla, det spelar ingen roll för oss ”. Detta är en del av det tal som den godhjärtade Zhao höll till demonstranterna strax innan han placerades i livstids husarrest av sina tidigare kollegor.

I början av juni 1989 hade den kinesiska militären under ledning av landets dåvarande ledare Deng Xiaoping omgrupperat sig för att genomföra ett sista stort anfall mot demonstranterna. Så mycket som 250 000 soldater hade samlats. Vid de stora infartsvägarna till Peking försökte demonstranterna återigen stoppa militären. Soldaterna svarade med att öppna eld. Det är oklart hur många människor som dödades men siffror på några hundra till flera tusen brukar nämnas.

Det hårda nedslaget på demonstranterna innebar att Kina till skillnad från de kommunistiska länderna i Östeuropa aldrig demokratiserades. Kommunistpartiet red under de efterföljande åren ut det värsta av missnöjet. Partiets satsningar på ekonomisk utveckling har gett resultat i form av högre legitimitet. Massakern utgör dock alltjämt ett öppet sår i det kinesiska samhällssystemet. I dagens Kina finns det inget ämne som är så tabubelagt som nedslaget på studentprotesterna 1989.

För mer information om massakern och dess eftermäle, Läs Johan Lagerkvist bok Tiananmen redux:
http://www.albertbonniersforlag.se/Bocker/Samhalle-politik-och-debatt/T/Tiananmen-redux/

  

Läs hela inlägget »

De senaste åren har våg efter våg av stora strejker sköljt över Kinas södra industristäder. Senast i raden var den stora strejken vid Yue Yuen Industrials skofabriker i Dongguan. Är detta ett tecken på att en ny arbetarrörelse är på uppsegling i Kina? Både ja och nej enligt Shi Xiuyin 石秀印 professor och vice rektor vid Kinas institut för sociologi och arbetsmarknadsfrågor i Peking 

Shi Xiuyin har nyligen pensionerats men är lika aktiv som när han arbetade. Jag träffar honom på China’s Institute of Social Sciences i Peking, en jättelik vit byggnad som bevakas av beväpnade vakter i militärgröna uniformer. Shi inleder vårt samtal med att prisa Sverige. ”Ert land har ett mycket bra rykte i Kina. Vi förknippar Sverige med bra välfärd, stabilitet och en stark arbetarrörelse.”

Shi är betydligt mer osäker på hur styrkan i Kinas arbetarrörelse ska värderas. ”Kinesiska arbetare har ofta ganska konservativa attityder. Inte sällan är det vanligt att man ser sin arbetsplats som en familj där chefen utgör familjeöverhuvudet. Så länge chefen håller sina löften och åtaganden behandlas han ofta med stor respekt av de anställda. ’Att vara chef är inte heller lätt’ 做老板也不容易 är ett vanligt uttryck bland kinesiska arbetare.”

Om chefen inte står vid sina åtaganden exempelvis genom att inte betala ut löner till arbetarna i tid kan detta dock leda till stort missnöje bland arbetarna. Vid dessa situationer kan arbetsgivaren få utstå vass kritik från de anställda. Inte sällan används arbetarvänliga lagtexter och uttalanden från toppolitiker för att kritisera arbetsgivaren. ”För många arbetare är lagen något diffust och därför är det särskilt vanligt att hänvisa till uttalanden från höga politiker som presidenten och premiärministern. Har premiärministern lyft fram att löner ska betalas i tid kan arbetare ofta ta upp detta i diskussioner med arbetsgivaren. Ibland kan de också söka legal hjälp från icke-statliga organisationer för att angripa arbetsgivaren i rätten.”

Om arbetsmarknadskonflikterna fördjupas ytterligare ligger dock den marxistiska begreppsapparaten med dess klasskampsretorik alltid nära till hands. ”Även personer med låg utbildningsnivå har en viss uppfattning om detta tänkande eftersom alla måste studera kommunismens kärnpunkter i skolan. Förståelsen för marxistisk teori bland industriarbetare är ofta väldigt simpel. Det kan sammanfattas i att de rika ses som kapitalister och att de anses förtrycka arbetarna. Vid hårda konflikter och strejker kan arbetare dock ta hjälp av denna retorik som de annars inte bryr sig särskilt mycket om.”

Från ett generaliserande plan följer arbetares tänkande enligt Shi Xieyan en slags trestegsraket. Så länge arbetarna har ett harmoniskt förhållande till arbetsgivaren har de ofta också en ganska konservativ ideologi. Om förhållandet till arbetsgivaren blir mer konfliktfyllt tenderar arbetarna att ta hjälp av lag och rättighetstänkandet. Om relationen slutligen blir så dålig att arbetarna tar till konfliktåtgärder vänder de sig inte sällan till Marxismen. För de kinesiska arbetarna verkar dessa läror snarare vara verktyg i en verktygslåda än ideologier som de omfamnar i alla väder.

Gustav Sundqvist
 

Läs hela inlägget »

Yirenping är en av Kinas radikala och modiga civilsamhällesorganisationer. Sedan några år tillbaka driver organisationen en kamp mot diskriminering. Genom legalt stöd, rättsprocesser och opinionsbildning försöker Yirenping stärka kvinnors, handikappades och sjukas rättigheter. Deras arbete uppskattas dock inte av de myndigheter som anklagas för diskriminering. Organisationen befinner sig därför ständigt under statens vakande öga. 

Yirenpings kontor ligger i ett anonymt bostadsområde utanför Pekings stadskärna. Det står inte ens något namn på dörren. Jag träffar en av deras representanter Ariel under ett besök i staden i början av maj. Ariel är ung ganska nyutexaminerad juridikstudent. Vi går till en närliggande liten restaurang för att äta lunch. Våren har kommit till Peking och det är precis så varmt att det går att sitta ute. Vi delar på en skål kryddstarka nudlar och en tallrik med dumplings.

Under lunchen berättar Ariel om den diskriminering som sker i samband med att Kina rekryterar statstjänstemän. Kinas långa byråkratiska tradition och dess starka stat har gjort den offentliga förvaltningen till en av de mest attraktiva arbetsplatserna. Precis som under kejsartiden rekryteras de kinesiska statstjänstemännen med hjälp av svåra prov. I praktiken genomförs dock inte rekryteringen endast med utgångspunkt från meritokratiska principer. ”Personer med sjukdomar som hepatit B kan nekas anställning trots att de klarar proven. På högre nivåer är dessutom diskriminering av kvinnor väldigt vanligt. Kvinnor kan bli sekreterare och liknande men för de högre tjänsterna vill staten oftast rekrytera män trots att denna typ av diskriminering är olaglig. Inte konstigt att Kinas högsta ledare nästan bara är män.”

Yirenping bekämpar denna typ av diskriminering genom att stämma de myndigheter som ansvarar för rekryteringen. Organisationen kämpar även mot sjukdomsrelaterad diskriminering. Om information om de ansökandes sjukdomar skulle läcka ut till myndigheterna stämmer Yirenping även de sjukhus som läckt informationen. Med hjälp av gripande historier, konstverk och demonstrationer försöker organisationen få kinesisk media att rapportera om den orättvisa behandlingen. Eftersom staten ofta utgör Yirenpings måltavla är arbetet dock riskfullt. ”Jurister som angriper myndigheterna kan hotas eller till och med föras bort”.

När vi kommer tillbaka till Yirenpings kontor får jag veta att organisationen ständigt övervakas av staten. ”Igår var polisen här men då öppnade vi inte för dem. Efter ett tag gick de.” Plötsligt ringer det på ytterdörren. Ariel hoppar upp och går dit på mjuka steg. Hon tittar noga ut genom hålet i dörren innan hon öppnar. Men den här gången var det bara brevbäraren som kom med post. I Kina är verksamhet som kritiserar myndigheterna långt från riskfritt.

 Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

I veckan firades första maj, arbetarrörelsens dag. För att uppmärksamma detta följer här en betraktelse om hur läget står till för den internationella vänstern. Socialismens misslyckanden i Östeuropa och Asien har länge plågat den socialistiska ideologin. Den tilltagande diskussionen om växande ekonomisk klyftor skulle dock kunna skapa förutsättningar för en nytändning hos den internationella vänsterrörelsen.

1979 inledde den kinesiska ledaren Deng Xiaoping vad som kom att bli början på världssocialismens stora tillbakagång. Vid den 11 centralkommitténs tredje plenum beslutade han att kommunistpartiets klasskampsfokus skulle överges och att ideologi skulle prioriteras ned till förmån för ekonomisk pragmatism. Beslutet var ett erkännande av att kollektiv produktion och planekonomi inte hade lett till de framsteg socialistiska ekonomer hade förväntat sig. Mötet kom att bli startskottet för en våg av privatiseringar och marknadsanpassningar i den kinesiska ekonomin. Reformerna följdes noga av partier runt om i världen och ledde till att allt fler, inte minst i de kommunistiska Östeuropa, började ifrågasätta den socialistiska ideologin.

1989 föll berlinmuren och kommunismen i Östeuropa. Svallvågorna från detta sammanbrott skakade vänsterrörelser överallt i världen. De västerländska kommunistpartier som mot bättre vetande visat stöd för de östeuropeiska kommunistdiktaturerna tvingades självrannsaka sig och överge tron på att det skulle finnas någon slags speciell socialistisk form av demokrati. Även socialdemokratiska partier reformerades. Längst gick de brittiska socialdemokraterna Labour som från 1992 slutade använda begreppet socialism. I Europa började socialdemokrater avreglera ekonomin, privatisera välfärden och sänka skatter, reformer som innan 1990-talet hade betraktats som högerpolitik.

Men frågan är om inte pendeln snart kan komma att svänga tillbaka. Statistik visar att de ekonomiska klyftorna mellan rika och fattiga snabbt ökar, särskilt i de länder som genomfört mest marknadsreformer. 2011 publicerade de utvecklade staternas organisation OECD en rapport med titeln ”Divided We Stand: Why Inequality Keeps Rising” i vilken de växande klyftorna diskuterades och kritiserades. Ett år senare publicerade högerns tidigare fanbärare Francis Fukuyama artikeln ”Can Liberal Democracy Survive the Decline of the Middle Class?”. I artikeln uttrycker Fukuyama oro för vad han ser som den politiska vänsterns svaghet och oförmåga att motverka växande klyftor.

På få ställen har ojämlikheten ökat så snabbt som i Kina där Deng Xiaopings reformer inte endast skapade ekonomisk tillväxt utan även stor social utslagning. Kina har idag större klyftor än USA och Indien. I orättvisornas spår har protester och uppror blivit allt vanligare. Den storstrejk som genomfördes vid Yue Yuen Industrials skofabriker under april detta år var ett tydligt exempel på den instabilitet som skapats i spåren av Kinas marknadsreformer. Enligt vissa fackföreningsföreträdare var strejken den största på 30 år.

1900-talets socialism skapade på många håll i världen förtryck och ekonomisk ineffektivitet som skadade ideologin allvarligt. Men de senaste årens pendelsväng åt höger har samtidigt lett till att ekonomiska klyftor börjat växa med oroväckande hastighet. Utvecklingen borde skapa förutsättningar för en återkomst av någon slags ny vänster. En sådan rörelse tycks dock fortfarande ligga i sin linda.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Tiotusentals arbetare anställda av det taiwanesiska företaget Yue Yuen Industrial har sedan två veckor tillbaka strejkat i staden Dongguan. Företaget anklagas för att lämna tidigare anställda i sticket genom att inte betala för deras socialförsäkringskostnader och bostadskostnader.

Måndagen den 14e april gick mer än tiotusen strejkande arbetare ut på basketplanen i ett bostadsområde i den Sydkinesiska industristaden Dongguan. Demonstranterna höll upp banderoller med texter som ”betala för sociala kostnader och bostadstillägg!” och ”Skam över Yue Yuens illegala handlande”. På eftermiddagen, då många demonstranter hade börjat ge sig av, angreps folkmassan av hundratals kravallpoliser enligt China Labour Bulletin . Åtminstone tio av de arbetare som höll plakat och banderoller greps.

Strejken sker i skuggan av att företag som Yue Yuen flyttar bort en allt större del av produktionen från den relativt rika Guangdongprovinsen i södra Kina. Fabriker omlokaliseras till fattiga provinser i det kinesiska inlandet eller till grannländer som Vietnam och Indonesien där lönerna är lägre. I samband med att produktionen flyttar försöker många företag undvika att betala friställda arbetare ersättning för övertid, pensioner och arbetsskador.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Det kinesiska kommunistpartiet ställer sig restriktivt till alla försök att bilda en självständig fackföreningsrörelse. Trots detta för den lilla organisationen Dagongzhe 打工者 alltjämt en självständig politisk linje, som snarare för tankarna till kommunistpartiets ursprung än till dess nuvarande politik.

Dagongzhe (migrantarbetarna) skapades år 2000 i den sydkinesiska industristaden Shenzhen. Organisationen har sedan grundandet syftat till att bistå och hjälpa arbetare, framförallt fattiga industriarbetare från den kinesiska landsbygden. I Kina finns endast en tillåten fackförening, den partistyrda jätteorganisationen ACFTU. Dagongzhe kan därför inte arbeta som en klassisk fackförening. Istället utgör organisationen en Labour NGO, en organisation som utför fackliga uppgifter men som inte har medlemmar på olika arbetsplatser. Få av Kinas Labour NGOs är dock lika radikala som Dagongzhe.

Strax före Kinas senaste arbetsmarknadslag trädde i kraft 2007 försökte många kinesiska företagare undgå att upprätta legala anställningskontrakt genom att under kort tid avskeda seniora arbetare. Under denna process lurades många av de friställda arbetarna på sin innestående lön. Dagongzhe svarade på detta genom att bistå arbetare att stämma sina tidigare chefer. Organisationens engagemang väckte dock ilska bland såväl företag som myndigheter. I november 2007 angreps organisationens främsta representant Huang Qingnan av knivbeväpnade gangstrar som troligen hade hyrts in av lokala affärsmän. Huang fick alvarliga skador och riskerar till och med att tvingas amputera bort ett av sina ben. Dagongzhe fick ytterligare problem 2008 när hyresvärden sade upp organisationens lokaler. Samtidigt kunde organisationen efter en tid arbeta vidare ostört i en annan av Shenzhens stadsdelar.

Dagongzhe finns fortfarande och har en betydligt vassare vänsterretorik än andra Labour NGOs. Bara under de senaste dagarna har organisationen publicerat inlägg på sin mikroblogg som är mycket mer samhällskritiska än vad som är vanligt i Kinas politiska debatt. Detta inlägg postades den 12 april: ”Hur kan facket i Changde utan att blinka ställa sig på fel sida och hjälpa kapitalet, trots uppmärksamhet och tryck från båda sidor!... Facket i Changde ska inte vara neutralt. Det ska stå på samma sida som oss arbetare.” 在各方监督和压力下,常德市总工会不敢这么明目张胆地站错位、帮资方的!…常德市总不应该是中立,它应该站在我们工人这一边。I ett annat meddelande postat den 11 april kommenterar organisationen en polisinsats mot en strejk med orden: ”De har blivit kapitalisternas knähundar.” 变成了资本家的走狗了!

Dagongzhe visar att en viss typ av opposition faktiskt ändå tillåts existera i Kina. Även om inte organisationen direkt utmanar kommunistpartiets maktmonopol är den öppet kritisk mot det partistyrda facket och mot lokala myndigheter. Samtidigt visar angreppen mot Dagongzhe att samhällskritik är förenat med stora risker.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

I det kinesiska kommunistpartiet finns det fortfarande en bild av att världen är uppdelad i kapitalistiska och socialistiska system. Precis som under kalla kriget anses dessa världar både kämpa mot och samarbeta med varandra. Kina ses precis som under Mao-tiden som en ledare för världssocialismen.

Den 10 januari 2014 skrev Yu Hongjun, vice utrikesminister vid kommunistpartiets centralkommitté och ordförande för ett av Kinas främst utrikespolitiska institut, en artikel om kapitalism och socialism i partiets främsta teoretiska magasin qiushi 求实. Yu kontrasterar Kinas ”socialistiska system” mot det ”kapitalistiska systemet” som han främst symboliserade med USA. Enligt Yu är Kina fortfarande en av de främsta ledarna för världssocialismen: ”Socialism med kinesiska förtecken har gjort obestridliga historiska bedrifter. Kinas framgångar utgör tveklöst även framgångar för världssocialismen” 中国特色社会主义取得了无可否认的历史性成就。中国的成功无疑也是世界社会主义的成功.

I artikeln ger Yu en beskrivning av konkurrensen mellan socialism och kapitalism. Han anser att socialismen stod vid ett historiskt lågvattenmärke i och med Sovjetunionens sammanbrott. Trots att han anser att kapitalismen försvagats genom finanskrisen 2008 menar han att socialismen bara är marginellt starkare idag än 1990. Han pekar på att endast ett fåtal socialistiska länder fortfarande existerar samt på att ”västvärldens försök att västernisera, splittra och undergräva socialistiska länder ännu inte har upphört” 西方世界对社 会主义国家的西化、分化与演变图谋并未消除.

Samtidigt som Yu uppmanar till försiktighet inför hotet från den västerländska kapitalismen anser han att kapitalism och socialism har mycket att lära varandra. ”När vårt land introducerade kinesisk marknadsekonomi, ledde våra studier av kapitalistisk marknadsekonomi till att vi lånade in ’den osynliga handen’. De kapitalistiska staterna har använt sig av ’den statlig interventions synliga hand’, de har även implementerat ett relativt generellt välfärdssystem och så vidare, detta är i stor utsträckning ett lån från socialistiska idéer. 我们国家实行社会主义市场经济制度,借用“看不见的手”,无疑是向资本主义市场经济 学习借鉴的结果;而资本主义国家在市场经济之外增加“国家干预”这只“看得见的手”,并实行较为普遍的社会保障和福利制度等等,在很大程度上也是借鉴了社 会主义的理念。

Det är intressant att åtminstone vissa höga partimedlemmar fortfarande för fram en bild av kapitalism och socialism som i konflikt mot varandra och att Kina ses som en ledare för den senare ideologin. Det är också intressant att socialism till viss del definieras på samma sätt som i Västvärlden, som ett system med omfattande statliga interventioner och en stark välfärdsstat. Frågan är om Kina en dag kommer försöka göra allvarliga försök att återskapa en ny International.

Läs artikeln här:
http://www.qstheory.cn/hqwg/2014/201401/201401/t20140110_311452.htm

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Kinas regering har sedan millennieskiftet lagt de första stenarna i konstruktionen av ett grundläggande välfärdssystem. I en FN-undersökning som publicerades 2013 argumenterar författarna Ringen och Ngok för att Kina är på väg att utveckla en konservativ snarare än en socialistisk välfärdsstat. Detta stärker bilden av att det kinesiska kommunistpartiet utvecklas i allt mer konservativ riktning.

Under Mao-tiden hade Kina en välfärdsmodell som byggde på att arbetsplatser ansvarade för att tillhandahålla grundläggande välfärd som pension, sjukvård, och arbetsskadeersättning till de anställda. Systemet som i folkmun gick under namnet ”risskål av järn” var ineffektivt men skapade jämlikhet och trygghet. I samband med de ekonomiska reformerna på 1980- och 1990-talet övergavs detta välfärdssystem. Delvis som en följd av detta har Kina fått allt större problem med låg inhemsk konsumtion, vidgade ekonomiska klyftor och social utslagning. Sedan början av 2000-talet har Kina börjat återuppbygga en välfärdsstat som dock bär fler likheter med västerländska välfärdssystem än med de gamla kommunistländernas välfärdsstater.

Kinas nuvarande välfärdssystem är långt från homogent. Med 1,3 miljarder invånare är naturligtvis de lokala variationerna stora. Trots detta finns en del gemensamma nämnare. De fem försäkringssystemen pension, sjukvård, arbetsskador, arbetslöshet och föräldraledighet är obligatoriska och administreras av staten. I allmänhet får individen ersättning med utgångspunkt från hur mycket han eller hon har bidragit till systemet. För närvarande administreras de flesta försäkringarna fortfarande av arbetsgivare och lokala myndigheter men den långsiktiga planen är att låta provinserna och centralregeringen ta över allt mer av ansvaret. Genom att samla in mer pengar än vad som betalas ut hoppas man kunna få medel till framtida generationers utgifter.

Systemet är i teorin universellt och ska ge alla Kinas medborgare tillgång till samtliga grundläggande försäkringar. Tyvärr är verkligheten annorlunda. Företag, lokala myndigheter och egenföretagare undviker ofta att betala pengar till försäkringsfonderna. Fusk och korruption är utbrett. Medborgare som är registrerade i städer har tillgång till betydligt bättre välfärd än de som är registrerade på landet. En stadsbo får i snitt 20 procent av sin inkomst från socialförsäkringssystemet i jämförelse med en landsbygdsbo som endast får 2 procent. Mellan dessa grupper finns migrantarbetarna som ofta ramlar mellan stolarna. Mycket arbete återstår därför innan försäkringarna blir universella. En priviligierad grupp av statligt anställda, partimedlemmar och militärer har dessutom ett eget betydligt mer fördelaktigt välfärdssystem än övriga samhällsgrupper.

Sammanfattningsvis är Kina på väg att bygga ett mycket grundläggande universellt välfärdssystem som administreras av staten. Systemet kommer inte på långa vägar bli så generöst som i de nordiska ”socialdemokratiska” välfärdsstaterna. Inte heller kommer det vara selektivt och bygga på privata lösningar som i USA. Om systemet ska kategoriseras som något kan det lämpligast etiketteras som en konservativ välfärdsstat i likhet med de modeller som finns i Kontinentaleuropa. Om detta är ett medvetet val är det ytterligare ett tecken på att kommunistpartiet trots trohet till vissa socialistiska ideal blir allt mer konservativt återstår att se.  

Läs hela artikeln genom denna länk:

http://www.unrisd.org/80256B3C005BCCF9/search/28BCE0F59BDD3738C1257BE30053EBAC?OpenDocument

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Den 26 november 2013 besökte Xi Jinping Konfucius-templet i den forna statsfilosofens hemstad Qufu. I samband med besöket höll Xi ett tal som ger ledtrådar om kommunistpartiets ideologiska färdriktning. Talet tyder på att president Xi vill förena Marxistiska teorier med konservativa Konfucianska värderingar.

Xi uttryckte tydligt att Kinas styrande parti bör vara en förespråkare för traditionell kultur: ”Ända sedan kommunistpartiet skapades har det både respekterat och förespråkat Kinas avancerade traditionella kultur och varit den moderna kinesiska kulturens utvecklare. Vi ska fortsätta ta in det gamla i det nya, ta bort det falska och bevara det sanna. Att bygga ett socialistiskt värdesystem, är den viktigaste delen för att berika den traditionella kulturen.” 中国共产党从成立之日起,就既是中华优秀传统文化的忠实传承者和弘扬者,又是中国先进文化的积极倡导者和发展者。要坚持古为今用,去伪存真,去粗取精,促进社会主义核心价值体系建设,弘扬传统文化最精华的东西。

Under talet nämnde Xi dock även att kommunistpartiet förstört och bekämpat traditionell kultur under sin historia. Han menade att såväl kulturrevolutionen som de efterföljande marknadsreformerna haft negativa effekter på den gamla kulturen: ”Jag känner till att traditionell kultur har skadats. Särskilt under kulturrevolutionen skadades den allvarligt. En hel del av det goda hos våra förfäder kritiserades. Den som kritiserar hög visdom lider själv allvarlig skada. Vad värre är att kulturen än idag påverkas negativt. När ändamålen anses helga medlen kan vad som helst lida skada. Efter att ekonomiska reformer introducerades, kom kapitalisternas och kapitalismens ruttenhet in i Kina i konsumtionsvarornas spår.” 一方面感受到传统文化受到了破坏,特别是文化大革命破坏严重,批判一切,老祖宗好的东西也批掉了,如批师道尊严等,内伤是很大的。直到现在仍有负面影响,在造反有理的旗帜下,什么都可以破坏。改革开放后,资产阶级、资本主义腐朽的东西跟着商品进来了。

Xi uttrycker sig överlag mycket kritiskt mot kapitalismen: ”Teorin om den ofrånkomliga kapitalismen har skakats. Socialismen har utvecklats mirakulöst. Den västerländska kapitalismen har skadats och skakats av finanskriser, skuldkriser, förtroendekriser och självförtroendekriser.  Västerländska länder har börjat tänka om. I öppna såväl som slutna rum börjar man jämföra sig med Kinas politik, ekonomi och moral.” 资本主义终极理论”动摇了,社会主义发展出现奇迹,西方资本主义遭到挫败,金融危机,债务危机、信任危机,自信心动摇了。西方国家开始反省,公开或暗自比较中国的政治、经济和道路。

Det är intressant att Xi Jinping inte tar upp jämlikhetsaspekter i sin kritik av kapitalismen.  Istället kritiserar han kapitalismen för att leda till bristande effektivitet och bristande moral. Talet stärker bilden av att kommunistpartiet försöker bygga en ny ideologi som kombinerar Marxistiska teorier med Kinas Konfucianska arv.

Läs hela referatet av Xis artikel genom länken nedan:
http://bodhi.takungpao.com/topnews/2014-02/2272840_2.html

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Under kalla kriget utmanades Västvärldens liberala demokrati av kommunismen. Idag är nationalistisk konservatism på frammarsch i många av de länder som en gång var kommunistiska. I Ryssland och Kina utnyttjar ledarna vad som ses som traditionella värderingar för att legitimera sitt styre. Den nya ideologiska kraftmätningen innebär att världen har tagit ytterligare ett steg mot ett nytt kallt krig.

Konflikten mellan Ryssland och Västvärlden om Ukrainas ställning har sedan flera år tillbaka föregåtts av en växande ideologisk klyfta. Det en gång kommunistiska Ryssland har under Putin istället sökt sig till konservativ nationalism. Relationerna mellan Kreml och den Ortodoxa kyrkan har stärkts. Rysslands president Vladimir Putin har betonat nödvändigheten av att frångå ”en vulgär, primitiv förståelse av sekularism”. Hans uttalande ska ses mot bakgrund av rättegången mot Pussy Riot som resulterade i att tre av punkgruppens medlemmar dömdes till två års fängelse efter att de hade framträtt i Kristus Frälsares katedral 2012. Kremls politik i ”moralfrågor” har blivit allt mer konservativ. Sedan 2013 har landet en lag som förbjuder ”propaganda för icke-traditionella sexuella relationer”.  I Moskva har Pride-parader förbjudits under de närmaste 100 åren. Aborträtten har ifrågasatts och sedan förra året är det otillåtet att göra reklam för aborter.


Det är inte bara i Ryssland som konservatism och bakåtblickande mot den inhemska traditionen har vunnit mark. Rysslands allt viktigare bundsförvant Kina styrs visserligen fortfarande av ett kommunistiskt parti men landets politik har fått alltmer nationalistiska och konservativa särdrag. Enligt uppgifter från den Pekingvänliga Hongkong-tidningen Ta Kung Pao ska president Xi Jinping vid ett tal den 26 november 2013 ha beskrivit kommunistpartiet som en förespråkare för traditionell kinesisk kultur. Under talet försvarade han Kinas användning av dödsstraff genom att hänvisa till landets traditioner. Xi försvarade även den traditionella kinesiska statsfilosofin Konfucianismen och dess fokus på att visa vördnad för de äldre. Partiet ålägger sedan ett år tillbaka de kinesiska medborgarna att träffa sina föräldrar regelbundet. Gör de inte detta har föräldrarna möjlighet att ställa sina barn inför rätta i domstol.

Precis som när kommunismen vann stöd utanför Ryssland och Kina under 1950-talet verkar även dagens nationalistiska konservatism vinna stöd utanför dessa länders gränser. Den 24 februari skrev Ugandas president Yoweri Museveni en lag som slog fast att homosexualitet ålades med livstids fängelse. Museveni har beskrivit homosexualitet som ett västerländskt påfund som tryckts på Afrika genom kolonialismen. Efter en kritikstorm som resulterade i indraget bistånd från många västerländska stater däribland Sverige har Uganda beslutat sig för att vända blicken mot Ryssland. ”Ryssarna arbetar med oss, de blandar inte hop deras politik med vår politik, de gör bara de som vi accepterar”. Sa Museveni när han besökte en ryskbyggd flygstridssimulator på en Ugandisk militärbas under året.

Precis som under kalla kriget riskerar den ideologiska kampen mellan Västvärlden och stormakterna i Öst fördjupa de realpolitiska konflikterna mellan de två blocken. Den västerländska liberalismens ideologiska utmanare utgörs dock i allt högre utsträckning av konservatism snarare än kommunism.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Rysslands invasion av Krim har gett de kinesiska ledarna huvudvärk. Principen om att inte blanda sig andra staters inre angelägenheter är helig för Kina. Samtidigt har Moskva blivit en allt viktigare strategisk partner för Peking. Kina motsätter sig interventioner men vill samtidigt inte svika sin nordliga granne i nödens stund.

Icke-inblandning i andra staters inre angelägenheter är den kinesiska utrikespolitikens kardinalprincip. Ett viktigt skäl är att principen legitimerar Kinas ovilja mot att andra stater stödjer grupper som motsätter sig kommunistpartiets maktinnehav. Efter Rysslands invasion av Krimhalvön har Peking som vanligt lyft fram denna princip. Vid en presskonferens den 4e mars slog det kinesiska utrikesdepartementet fast att Kina ”upprätthåller principen om icke-inblandning i andras interna angelägenheter samt respekterar internationell rätt och normer för internationella relationer”.

Under Krimkrisen har Kina dock gjort avsteg från icke-inblandningsprincipen. Enligt nyhetsbyrån Xinhua ska president Xi Jinping ha uttryckt att situationen i Ukraina båda har inslag av det ”slumpmässiga och det oundvikliga”. Utrikesdepartementet har under de senaste dagarna också tryckt på att Kina är medvetet om de ”historiska fakta och den realistiska komplexiteten bakom Ukrainakonflikten”.

Enligt den nationalistiska tidningen Global Times som står kommunistpartiet nära bör Kina stå upp för Ryssland. ”Ryssland är den övergripande strategiska partner som Kina måste luta sig mot. Under de kommande två till tre årtiondena kommer inget land kunna ersätta Ryssland…  Vi ska inte göra Ryssland besviket när landet befinner sig i nödens stund. Kina ska bli en trovärdig strategisk partner. På detta sätt kommer vi få fler vänner”.

Avsteget från icke-inblandningsprincipen beror troligen på att Kinas geopolitiska situation gör att landets relationer med Moskva blir allt viktigare. Som en snabbt växande stormakt med ett udda politiskt system har Kina få allierade på den internationella scenen. Landets grannar i öst och syd gör sitt bästa för att balansera det växande kinesiska inflytandet. Här utgör Ryssland ett viktigt undantag. Precis som Kina har den nordliga grannen ett auktoritärt politiskt system och en konfliktfylld relation med USA. Peking och Moskva blir därför naturliga allierade. Från kinesiskt håll tycks de två ländernas relationer vara så viktiga att de till och med går före den heliga icke-inblandningsprincipen.

Läs artikel i Global Times:
http://www.globaltimes.cn/content/846263.shtml#.UxxIW_a3zA4

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »
Etiketter: världspolitik

Samtidigt som Guangdong-provinsen infört nya lagar som stärker arbetstagares rättigheter har provinsregeringen stramat åt tumskruvarna på strejkledare. För närvarande ställs migrantarbetaren Wu Guijun 吴贵军 inför rätta anklagad för att ha organiserat en strejk på en husgerådsfabrik i industristaden Shenzhen. Händelsen visar att Kinas arbetarrörelse fortfarande befinner sig under mycket hårt tryck.

Den 17 februari förhördes Wu Guijun i en lokaldomstol i Shenzhen. Wu anklagas för att ha skanderat slagord och organiserat en strejkkassa. I myndigheternas ögon har detta gjort honom till strejkledare. Wus försvarare argumenterar å sin sida för att alla beslut under strejken fattades kollektivt och att Wu snarare agerade som en förhandlare än agitator.

Inom den internationella likväl som den inhemska kinesiska arbetarrörelsen finns en stark oro för att rättegången mot Wu ska utgöra ett prejudicerande rättsfall som kriminaliserar strejker. Hittills finns ingen kinesisk lag som direkt förbjuder de hundratals strejker som årligen inträffar i landet. Tre internationella fackföreningsfederationer har samlat in 5 000 signaturer till stöd för Wu och sänt dessa till Shenzhens provinsregering. Den 17 februari kom så många av Wus kinesiska supportrar att det offentliga förhöret tillfälligt ställdes in. Myndigheterna har ställts inför ett dilemma där de riskerar att straffa strejkledare till priset av att än mer ilska rörs upp.

Händelsen är ett tydligt exempel på det kritiska läge som den kinesiska arbetarrörelsen just nu befinner sig i. Å ena sidan stärks arbetstagares officiella rättigheter. Å andra sidan begränsas arbetares möjligheter att genomföra självständiga aktioner.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

I Kinas sydligaste provins Guangdong experimenterar landets ledare med reformer på arbetsmarknadsområdet. Kinas enda tillåtna fackförbund ACFTU har getts större möjligheter att bedriva kollektiva förhandlingar. Nya regler syftar dock även till att hindra arbetare från att genomföra protester vid provinsens många fabriker.

Med sitt läge nära det fria Hongkong men långt från huvudstaden Peking har provinsen Guangdong utgjort en perfekt experimentzoon för Kinas ledare. Det var i Guangdong som Deng Xiaoping först genomförde marknadsreformer. Som en följd av detta har ett av världens största industriområden vuxit upp i provinsens södra del. De senaste åren har konflikter och vilda strejker blivit en vanlig företeelse i provinsens fabriker. För att återfå ”harmoni” på arbetsmarknaden prövar kommunistpartiet nu en helt ny typ av experiment i provinsen; kollektiva förhandlingar.

Enligt de nya regler som sedan 2013 gäller i Guangdong förbättras arbetstagarnas tidigare usla möjligheter att genomföra kollektiva förhandlingar. Fortfarande har endast det statliga facket ACFTU rätt att förhandla för arbetarna. De förhandlande representanterna utses uppifrån av det centrala fackförbundets tjänstemän. Enligt de nya reglerna har arbetarna dock åtminstone möjlighet att avskeda dessa representanter. För att kunna göra detta måste de dock få en majoritet av rösterna i en omröstning där minst en tredjedel av personalen på arbetsplatsen deltar.

Enligt de nya reglerna har arbetstagarna även möjlighet att kräva att kollektiva löneförhandlingar genomförs. Många tecken tyder på att denna regelförändring förväntas få effekter på löneutveckling i Guangdong-provinsens, inte minst eftersom arbetsgivare och utländska företag protesterade kraftigt innan förslaget blev verklighet. ACFTU använder inte strejker som vapen i kollektiva förhandlingar. Istället utnyttjar fackförbundet politiska kontakter med kommunistpartiet för att tvinga arbetsgivarna att gå med på deras krav. Arbetsgivare som hamnar i onåd hos ACFTU kan få sina licenser indragna.

Samtidigt som Guangdong-provinsens nya arbetsmarknadsregler stärker arbetstagarna motverkar de även vilda strejker. Om kollektiva förhandlingar pågår är vilda strejker strikt förbjudna. Arbetare som trotsar förbudet riskerar att ställas inför rätta. Guangdongs nya regler för kollektiva förhandlingar utgöra ytterligare en metod genom vilken kommunistpartiet hoppas kunna stärka sin kontroll genom att ge några ytterligare rättigheter till det kinesiska folket.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

De kinesiska ledarna är medvetna om att landets sociala orättvisor utgör ett allvarligt problem. Urbanisering kan dock bli den medicin som åtgärdar ojämlikheten. När landsbygdsbor flyttar till städer ökar deras levnadsstandard och de som blir kvar får dessutom större brukningsbara jordarealer.

I förra veckans inlägg skrev jag om att klyftorna mellan stad och landsbygd utgör den viktigaste orsaken till den stora ojämlikheten i Kina. Nyckeln till att minska dessa orättvisor ligger därför i att ge Kinas landsbygdsbor samma livschanser som landets stadsbor. Genom en jättelik urbaniseringssatsning vill Kinas premiärminister Li Keqiang i ett slag minska klyftorna, öka den inhemska konsumtionen och ge landets hårt pressade miljö möjlighet att återhämta sig.

Egentligen är begreppet urbanisering felaktigt för att beskriva den process som äger rum i Kina. Kommunistpartiet vill inte flytta landsbygdsbefolkningen till existerande städer. Detta skulle kunna leda till att gigantiska slumområden etableras i Beijings, Shanghais och Guangzhous förorter. Oron för att skapa slumområden har varit en viktig orsak till att det hushållregistreringssystem som förbjuder kineser att bosätta sig var de vill i landet fortfarande finns kvar.  Istället för att expandera befintliga metropoler förordar Kinas regering att byar omvandlas till småstäder 镇 (en kategori som alla svenska städer utom Stockholm skulle kategoriseras in i).

Inom de närmaste åren ska flera hundra miljoner landsbygdsbor ges möjlighet att registrera sig i småstäder. Där ska de få urbana rättigheter såsom tillgång till god sjukvård och högkvalitativ utbildning. När färre bor på landsbygden finns det också hopp om att de kvarvarande bönderna ska få tillgång till större jordarealer och därmed kunna öka sin levnadsstandard.

Expansionen av småstäder är bara en av flera reformer som kan komma att minska Kinas sociala klyftor under de kommande åren. Sedan 2008 finns en ny lag som ålägger arbetsgivare och arbetstagare att utforma anställningskontrakt. Enligt regler från 2013 måste Kinas minimilöner överstiga 40 procent av medianinkomsten i urbana områden. Under den närmaste tioårsperioden finns också planer på att kraftigt expandera sjukförsäkringar och allmänna pensionssystem. Tillsammans med urbaniseringen kan dessa reformer innebära att Kinas sociala klyftor pressas ned betydligt. Om denna politik lyckades vore det en fjäder i hatten för det styrande parti som en idag kallar sig kommunistiskt.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Trots att Kina styrs av ett kommunistiskt parti är landet ett av det mest ojämlika i världen. De vida klyftorna grundar sig på de stora skillnader som finns mellan städer och byar. Landsbygdsbor har inte tillgång till samma rättigheter som stadsbor.

För en besökare i någon av Kinas stora kuststäder upplevs inte landet som påtagligt ojämlikt. De finns inga slumområden och relativt få tiggare. Gatorna är fyllda av människor med moderna kläder och blänkande smartphones. Men skenet bedrar. Under den vackra ytan är Kina ett av de 30 mest ojämlika länderna i världen. Landet har större inkomstklyftor än USA och Indien. Detta beror till stor del på de skillnader som finns mellan städer och landsbygd i Kina.

Sedan slutet av 1970-talet har klyftorna mellan Kinas växande städer och landets fattiga landsbygd vuxit sig allt bredare. I städerna finns jobb, moderna bostäder och skolor med hög kvalitet. På landsbygden är skolorna sämre och lönerna lägre. All mark ägs av staten vilket ofta innebär att lokala partibossar har stor kontroll över människors liv.

Som en följd av dessa skillnader har hundratals miljoner landsbygdsbor de senaste 30 åren lämnat jordbruket och sökt sig till städernas fabriker och byggarbetsplatser. Detta har dock inte gjort dem till stadsbor i formell mening. I Kina har alla människor en registrering, en så kallad hukou 户口, som knyter dem till deras födelseplatser. Endast i hembyggden får de tillgång till sociala rättigheter som utbildning och sjukvård. Även om människor från landsbygden arbetar flera år i städer får de mycket sällan omregistrera sig och byta hukou.

Hukou-systemet har gjort landsbygdsbor och migrantarbetare till andra klassens medborgare utan samma livschanser som officiella stadsbor. Kinas klassamhälle kan beskrivas som en pyramid där den tredjedel av befolkningen som är registrerade i städer har det betydligt bättre ställt än de två tredjedelar som är registrerade på landsbygden. Under de senaste åren har en våg av mindre uppror mot korruption och vanstyre dragit fram över den kinesiska landsbygden. Om inte hukou-systemet snart reformeras kan det skapa omfattande social instabilitet.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

2013 utkom FN med ”World Happiness Report”. Enligt rapporten hamnade samtliga fem nordiska länder på tio i topp listan. Även rika människor i asiatiska länder upplever sig ofta olyckligare än personer i Norden. Generell välfärd, ekonomisk tillväxt och en välutbyggd psykiatrisk vård tycks bilda god grogrund för att människor ska känna sig lyckliga.

Sedan några år tillbaka har FN genomfört den världsomfattande lyckoundersökningen World Happines Report. Lycka är en subjektiv känsla och därför mycket svår att mäta. Inte desto mindre är det viktigt att försöka eftersom lycka är ett överordnat mål för de flesta av jordens invånare. I den undersökning som ligger till grund för rapporten har människor både frågats om de kände sig lyckliga under gårdagen och om de kände sig lyckliga med livet som helhet. På så vis syftade undersökningen till att både mäta lycka som en känsla och som en utvärdering av livssituationen i stort.

Resultatet visade att människor i rika länder generellt upplevde sig som lyckligare än människor i fattiga länder. Allra lyckligast upplevde sig människorna i de fem nordiska länderna som alla kvalade in på tio i topp listan. Asiens rikaste länder Singapore och Japan hamnade först på plats 30 respektive plats 43. Kina hamnade först på plats 90.  I jämförelse med svenskar anger många kineser lägre levnadsstandard, dålig hälsa och bristande generositet som faktorer som påverkar deras lycka negativt. Sin låga position till trots upplever sig genomsnittskinesen åtminstone ha blivit lyckligare under de senaste fem åren, kanske som ett resultat av landets snabba ekonomiska utveckling. I länder där ekonomin krympt under den senaste femårsperioden, exempelvis Grekland, Spanien och Italien har även upplevelsen av lycka kraschat.

Resultaten ger upphov till ett antal intressanta slutsatser. För det första tycks de nordiska ländernas välfärdsservice ge människor goda förutsättningar för att känna lycka. ”Skandinaverna betalar mycket mer i skatt än amerikaner för denna service, men dessa skatter trycker helt klar inte ned dem! De gillar de civiliserade, välmående och balanserade liv som detta ger upphov till” skriver exempelvis Jeffrey Sachs, direktör för Earth Institute, Columbia University och medförfattare till rapporten. För många asiater skulle säkert ökad social jämlikhet i kombination med mer självbestämmande för individen leda till mer lycka.

För det andra tycks ekonomisk utveckling faktiskt leda till mer lycka. En viktig förklaring till detta kan vara att rikare länder satsar mer på psykiatrisk vård som del av BNP än fattiga länder. I rapporten visar författarna att psykiatrisatsningar är ett enkelt och billigt sätt att få människor, särskilt de mest olyckliga att känna sig gladare. Terapi och psykofarmaka skapar betydande förbättringar för människor med allvarliga psykiska problem i åtminstone 50 procent av fallen.

Gustav Sundqvist

http://unsdsn.org/files/2013/09/WorldHappinessReport2013_online.pdf

Läs hela inlägget »

I Sverige har den så kallade ”Pisachocken” gett upphov till en mängd teorier om skolans problem. Det kinesiska kommunistpartiet viktigaste tidning Folkets Dagblad betraktar dock friskolesystemet som huvudorsak till de sjunkande resultaten.

”1992 splittrades det svenska skolsystemet upp i två delar och eleverna tilläts att fritt välja huruvida de skulle gå i offentliga eller privata skolor. Syftet var att öka konkurrensen mellan skolor och höja utbildningens kvalité. Eftersom regeringen finansierade skolorna med utgångspunkt från antal antagna studenter försökte många skolor uppnå profit genom att jaga kvantitet snarare än kvalitet. Många verklighetsfrånvända program uppkom. Vissa skolor lockade till och med elever med gratis datorer och höjda betyg.”

瑞典1992年引入“学券制”,允许学生自行选择入读公立或私立学校,原意是鼓励学校互相竞争,提高教育质素。由于政府资助与招收学生人数挂钩,很多学校为了牟利只追求数量而不追求质量,催生了很多不切实际的课程,有学校甚至以赠送免费计算机或刻意抬高学生成绩来招生。

http://world.people.com.cn/n/2013/1209/c1002-23791316.html

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »
Etiketter: svensk politik
Trots stora försvarssatsningar föll Sovjetunionen Trots stora försvarssatsningar föll Sovjetunionen

Debatten om Sveriges undermåliga försvarsförmåga är intensiv. Trots detta har vårt land en mycket trygg säkerhetspolitisk position och risken för krig är liten. En viktig orsak är att vårt politiska system och vår överideologi, demokratin, har ett så starkt stöd i Sverige. Risken för allvarliga interna konflikter är därmed närmast obefintlig.  Den låga legitimiteten för de politiska systemen i Kina och Ryssland gör att dessa länder har en betydligt sämre säkerhetspolitisk position än det militärt underlägsna Sverige.

I mitt förra blogginlägg skrev jag om hur utvecklingen av militära konflikter har minskat under det senaste århundradet. Utvecklingen av atombomber är en viktig orsak till detta. Länder vågar inte längre invadera varandra då detta riskerar att leda till storkonflikter och kärnvapenkrig där alla förlorar.

Enligt överbefälhavare Sverker Göranson är Sveriges försvar så svagt att vi endast kan hålla stånd en vecka mot en rysk invasion. Trots detta är sannolikheten för att Ryssland invaderar Sverige mycket liten. En av de viktigaste orsakerna är att ett oprovocerat ryskt angrepp mot Sverige troligen skulle eskalera till en storkonflikt där kärnvapen och i förlängningen mänsklighetens undergång inte skulle vara långt borta. Risken för okontrollerad eskalering har sedan andra världskrigets slut haft en avskräckande effekt på invasionshärar. Stormakter har istället föredragit att flytta fram sina internationella positioner genom att stödja olika sidor i inbördeskrig. Vietnamkriget, Bosnienkriget och den nuvarande konflikten i Syrien utgör tre exempel på denna typ av ”internationaliserade inbördeskrig”.

Interna konflikter uppkommer dock först om ett lands politiska system förlorar sin legitimitet bland vissa grupper av medborgarna. I Syrien hände detta när landets militärregim på allvar började ifrågasättas av demokratiska och islamistiska krafter inom landets gränser. Demokraterna har fått stöd av åsiktsfränder i Västvärlden medan islamisterna har fått hjälp av trosbröder i Saudiarabien. Även stormakter som Ryssland och Kina har utmanats av grupper som ifrågasatt det politiska systemens legitimitet. Sovjetunionen kollapsade efter att kommunismen blivit allt mer ifrågasatt som ideologi.  Det samma var på väg att hända i Kina men militärens ingripande på Himmelska fridens torg räddade kvar kommunistpartiet vid makten. Fortfarande hotas regeringarna i Moskva och Peking av regimomstörtande verksamhet, antingen från separatister eller demokratiaktivister. Inte sällan stöds dessa grupper av Västvärlden.

De kinesiska ledarna är medvetna om att intern splittring med stöd utifrån är det största säkerhetspolitiska hotet mot Folkrepubliken. Som en följd av detta överskrider landets kostnader för Intern säkerhet i form av polis, underrättelsetjänst och Internetövervakning kostnaderna för den officiella försvarsbudgeten. Grundproblemet utgörs dock av att Kinas politiska system och landets överideologi ”socialism med kinesiska förtecken” har ett vacklande stöd hos befolkningen.

I Sverige finns inget liknande hot. Nästan alla medborgare stödjer det demokratiska systemet. Utländska makter skulle svårligen kunna exponera interna konflikter eftersom svenskarnas tro på det nuvarande systemet är för stark. Detsamma gäller för nästan alla rika och demokratiska länder. Så länge demokratin har ett starkt stöd är det snarare Ryssland än Sverige som bör oroa sig för sin säkerhet.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Att stormakter låtit bli att stödja olika sidor i militära konflikter har varit en viktig orsak till att antalet krigsoffer minskat efter kalla krigets slut. Inbördeskriget i Syrien där USA, Ryssland och Kina levererar vapen till olika sidor utgör därför ett illavarslande trendbrott. Efter en relativt lång period av fred riskerar världen att gå in i en ny epok av blodiga konflikter.

Forskningsinstitutet Sipri kartlägger kontinuerligt antalet döda i militära konflikter runt om i världen. I kontrast mot en ofta mörk mediebild har antalet dödsoffer i krig minskat betydligt under de senaste hundra åren. Världskrigens dödsoffer räknades i miljoner. Under Kalla kriget dog årligen hundratusentals människor som en följd av militärt våld. De senaste 20 åren har antalet årliga krigsoffer varierat mellan tiotusen och femtiotusen. Siffrorna är fortfarande fruktansvärda men en förbättring har ägt rum. Världen har blivit betydligt fredligare.

Sipri framför två huvudförklaringar till att antalet dödsoffer i militära konflikter har minskat så dramatiskt. För det första ledde upptäckten av kärnvapen till att världskrig blev ett allt för kostsamt alternativ för stormakterna efter 1945. Istället för att skjuta atombomber på varandra valde USA och dess ärkerival Sovjetunionen att kriga genom ombud. Supermakterna stödde sina ideologiska vapenbröder i ett stort antal konflikter, främst i den fattiga delen av världen. I och med Kalla krigets slut upphörde dock även stormakternas stöd till krigförande parter.  Särskilt Sovjet och dess arvtagare Ryssland saknade vilja och ekonomisk kapacitet för att fortsätta stödja krigförande kommunistiska regimer och gerillor. Sipri har framfört detta som en huvudförklaring till den snabba minskningen av antalet blodiga konflikter under de senaste 20 åren.

Det är därför mycket oroande att Syrienkriget blivit ett slagfält för stormakter. Medan Ryssland och Kina ger stöd till Assad-regimen ger USA, Turkiet och Saudiarabien stöd till oppositionen. Ett trendbrott är att det rysk-kinesiska stödet till Assad har fått en ideologisk dimension. Båda länderna beskriver demokrati och fundamentalistisk gudstro som något opassande för icke-västliga stater. I jämförelse med alternativen anses auktoritärt styre vara att föredra. På detta sätt kan både Ryssland och Kina även legitimera de egna ländernas brist på demokrati.

Stormakternas inblandning i Syrienkriget har lett till att alla stridande sidor kunnat räkna med att en obruten ström av vapen och förnödenheter ständigt levereras till fronten. Som ett resultat har hittills över 100 000 människor dödats i konflikten. Frågan är om Syrien endast är det första offret i ett nytt Kallt krig mellan den demokratiska Västvärlden och de auktoritära östmakterna. Om så är fallet riskerar en lång positiv period av sjunkande antal militära konflikter att brytas.

Läs Sipris årsbok:
http://www.sipri.org/yearbook/2013

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Sedan kalla krigets slut har liberal demokrati triumferat på många platser i världen. Demokratins tidigare huvudmotståndare fascismen och Sovjetkommunismen har slängts på historiens skräphög. I takt med det auktoritära Kinas växande styrka tycks dock ett nygammalt alternativ till demokrati vara på frammarsch; den konfucianska expertstaten.

Som grundare av den konfucianska Yaoming-akademin belägen bland södra Kinas vackra berg är Jiang Qing en av Kinas främsta alternativa politiska tänkare. I boken A Confucian Constitutional Order som sedan 2013 finns utgiven på engelska beskriver han hur ett konfucianskt politiskt system skulle kunna se ut. Med utgångspunkt från Kinas kejserliga statsfilosof Konfucius tankar skapar Jiang ett modernt politiskt alternativ till demokrati.

Jiangs huvudkritik riktas mot demokratins fokus på att tillfredsställa folkviljan. Folket i demokratier har enligt Jiang fått samma status som gud hade i det medeltida Europa. Enligt Jiang tas värden som relaterar till människors långsiktiga behov inte till vara i en demokrati. Han pekar exempelvis på miljöförstöring som leder till att dagens väljare lever gott på framtida generationers bekostnad. Han anser även att majoritetsbefolkningen i demokratier har en tendens att förtrycka minoriteter och människor i andra länder. Utöver detta menar Jiang att människor i demokratiska samhällen tappar kontakten med sin historia och ”heliga” värden såsom omsorgsfullhet och respekt för de äldre.

Istället för demokrati förordar Jiang ett politiskt system där samhället i enlighet med Konfucius läror styrs av visa män och kvinnor. Argumentationen bygger på att belästa människor antas ha en särskilt hög moral. Rikets styre ska delas upp i tre delar. Den viktigaste av dessa ska utgöras av en akademi bestående av lärda som tilldelas sina positioner genom svåra prov och rekommendationsprocesser. Utöver akademin ska det finnas ett överhus bestående av personer som ärver sina ämbeten och därmed anses ha kontakt med rikets historia. Slutligen ska det finnas ett underhus bestående av demokratiskt valda representanter. Om en lag ska antas måste den godkännas av åtminstone två av de tre statsmakterna. Den så centrala akademin ska ha möjlighet att stoppa alla förslag genom vetorätt.

Även om Jiangs politiska system är långt från att förverkligas uppvisar det likheter med de politiska förhållandena i konfucianska länder som Kina, Vietnam och Singapore. I dessa stater styrs landet inte av folkviljan utan av tjänstemän som inte sällan har högre utbildning och mer erfarenhet än representanter i demokratiska stater. Dessa länders politiska reformagendor är ofta mer vetenskapligt underbyggda än demokratiska regeringars motsvarigheter. Att beslutsfattare i Kina, Vietnam och Singapore skulle ha högre moral än demokratiska representanter kan dock ifrågasättas. Kinas miljöförstöring och landets behandling av tibetaner och uigurer utgör exempel på politik som Jiang själv troligen förkastar. Jiangs bok utgör dock inget försvar för Kinas nuvarande politiskt system utan är en färdplan mot ett framtida samhälle. Hans konfucianska konstitutionalism utgör en fingervisning om vad som kan bli en av demokratins framtida utmanare.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Jag är forskare i statskunskap vid Mälardalens högskola med kinesisk politik som mitt specialområde. Jag är övertygad om att Kina kommer spela en allt viktigare roll i framtidens värld och vill därför bidra till att öka kunskapen om landet och dess politiska system.
sundqvist.gustav@gmail.com
 

-