sydkinesiska havet är en krutdurk

Konflikten i sydkinesiska havet har blivit allt allvarligare de senaste åren. Kina och dess grannländer i Sydostasien är sedan lång tid tillbaka indragna i ett bråk om ett antal obebodda men strategiskt belägna öar. Konflikten hotar att stoppa Asiens hittills relativt fredliga utveckling. Den 13 november hade jag förmånen att vara medarrangör för ett seminarium om konflikten i sydkinesiska havet organiserat av Uppsala Forum för Fred, Demokrati och Rättvisa.

Martin Ratocovich doktorand i juridik och Björn Jerdén doktorand i statskunskap hade bjudits in för att tala om konflikten. Ratocovich inledde med att presentera havsrättens betydelse för tvisten. De sydostasiatiska länderna har frekvent använt sig av havsrätt för att legitimera sina krav. Kina tycks däremot ha en betydligt mer otydlig och icke juridiskt taktik än sina motparter. Istället för att använda juridiska verktyg för att lösa konflikten legitimerar Kina ofta sina territoriella anspråk med hjälp av landets historia. Kina var tidigt framstående i att bygga oceangående fartyg. Följaktligen argumenterar Kina för att landet upptäckte öarna i sydkinesiska havet långt innan någon av de andra grannländerna.

Jerdén lyfte två heta akademiska frågor relaterade till Kinas roll i konflikten. För det första ställde han sig frågande till om Kina verkligen har fört en mer aggressiv politik under den senaste femårsperioden. Jerdén argumenterade istället för att Kinas agerande varit ungefär lika aggressivt under de senaste 30 åren. Ur denna synvinkel är den enda viktiga förändring som skett under de sista fem åren att Kina fått en högre militär förmåga vilket i sin tur har möjliggjort ett större handlingsutrymme. För det andra argumenterade Jerdén för att Kinas stormaktskomplex och landets fixering vid USA skulle vara en av de främsta orsakerna till stormaktens aggressiva beteende.

Själv tolkar jag snarare Kinas rädsla för att ge efter i konflikten i sydkinesiska havet som ett tecken på landets rädsla för att falla samman. Kina har studerat Sovjetunionens fall mycket detaljerat. En vanlig tolkning till den forna supermaktens kollaps är att förlusten i Afghanistankriget under 1980-talet sände signaler om svaghet till de självständighetsivrande regionerna i landet. Det hela slutade med att sovjetrepublikerna vågade bryta sig ur unionen. I Kina finns en utbredd skräck för att landet ska gå samma öde till mötes som Sovjetunionen.

 Gustav Sundqvist

Etiketter: världspolitik

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln