Urbanisering kan minska Kinas sociala klyftor

De kinesiska ledarna är medvetna om att landets sociala orättvisor utgör ett allvarligt problem. Urbanisering kan dock bli den medicin som åtgärdar ojämlikheten. När landsbygdsbor flyttar till städer ökar deras levnadsstandard och de som blir kvar får dessutom större brukningsbara jordarealer.

I förra veckans inlägg skrev jag om att klyftorna mellan stad och landsbygd utgör den viktigaste orsaken till den stora ojämlikheten i Kina. Nyckeln till att minska dessa orättvisor ligger därför i att ge Kinas landsbygdsbor samma livschanser som landets stadsbor. Genom en jättelik urbaniseringssatsning vill Kinas premiärminister Li Keqiang i ett slag minska klyftorna, öka den inhemska konsumtionen och ge landets hårt pressade miljö möjlighet att återhämta sig.

Egentligen är begreppet urbanisering felaktigt för att beskriva den process som äger rum i Kina. Kommunistpartiet vill inte flytta landsbygdsbefolkningen till existerande städer. Detta skulle kunna leda till att gigantiska slumområden etableras i Beijings, Shanghais och Guangzhous förorter. Oron för att skapa slumområden har varit en viktig orsak till att det hushållregistreringssystem som förbjuder kineser att bosätta sig var de vill i landet fortfarande finns kvar.  Istället för att expandera befintliga metropoler förordar Kinas regering att byar omvandlas till småstäder 镇 (en kategori som alla svenska städer utom Stockholm skulle kategoriseras in i).

Inom de närmaste åren ska flera hundra miljoner landsbygdsbor ges möjlighet att registrera sig i småstäder. Där ska de få urbana rättigheter såsom tillgång till god sjukvård och högkvalitativ utbildning. När färre bor på landsbygden finns det också hopp om att de kvarvarande bönderna ska få tillgång till större jordarealer och därmed kunna öka sin levnadsstandard.

Expansionen av småstäder är bara en av flera reformer som kan komma att minska Kinas sociala klyftor under de kommande åren. Sedan 2008 finns en ny lag som ålägger arbetsgivare och arbetstagare att utforma anställningskontrakt. Enligt regler från 2013 måste Kinas minimilöner överstiga 40 procent av medianinkomsten i urbana områden. Under den närmaste tioårsperioden finns också planer på att kraftigt expandera sjukförsäkringar och allmänna pensionssystem. Tillsammans med urbaniseringen kan dessa reformer innebära att Kinas sociala klyftor pressas ned betydligt. Om denna politik lyckades vore det en fjäder i hatten för det styrande parti som en idag kallar sig kommunistiskt.

Gustav Sundqvist