Kinabevakning
I takt med att tidigare fattiga länder som Kina blir rikare förändras världen. Om vi i de nordiska länderna ska kunna anpassa oss till den nya maktordningen måste vi lära oss mer om vad som händer utanför Europas och Amerikas gränser. Med denna blogg vill jag belysa Kinas politiska utveckling och vad den kan betyda för Norden.

I provinsen Xinjiang i västra Kina lever sedan hundratals år den muslimska folkgruppen uigurer. Provinsen ligger mitt på den historiska sidenvägen och har följaktligen varit ett strategiskt och omtvistat område för såväl stormakter som krigsherrar. Det har länge funnits uppgifter om att den uiguriska minoritetens rättigheter i Xinjiang kränkts. Under det senaste året har dessa rapporter blivit allt tätare och allvarligare.  Hundratusentals uigurer verkar exempelvis ha spärrats in i omskolningsläger. 
 

Under oktober har det kommit uppgifter om att mängder av bussar med mörkt tonade rutor lämnat Xinjiang med destinationen inställd mot Kinas östra provinser. En av slutdestinationerna antas vara ett jättelikt fängelse i provinsen Heilongjiang på gränsen till Sibirien. Orsakerna till de mystiska transporterna verkar vara att fängelser och fångläger i Xinjiang blivit överfulla. Detta trots att antalet så kallade omskolningsläger i provinsen expanderat mycket kraftigt under de senast åren. 

Den uiguriska befolkningen i Xinjiang har länge haft ett konfliktfyllt förhållande till den kinesiska statsapparaten. Under mellankrigstiden rådde en maktkamp mellan Kinas centralregering, Sovjetunionen, uiguriska självständighetsivrare samt olika krigsherrar som alla ville styra över det strategiska området. 1949, samma år som Mao Zedong tog makten över Kina, tågade Folkets Befrielsearmé in i Xinjiang. Precis som Tibet blev provinsen en autonom region i den kinesiska folkrepubliken och den uiguriska befolkningen i regionen erbjöds en viss grad av självstyre, åtminstone på pappret. De självständighetsdrömmar som funnits bland många uigurer blev starkare under 1990-talet och 2000-talet och resulterade bland annat i flera våldsamma terrorattacker. Våldet kulminerade i ett upplopp i provinshuvudstaden Ürümqi2009 som resulterade i 200 dödsoffer. 

Våldsamheterna ledde till att det politiska förtrycket i provinsen tilltog. Situationen tycks ha blivit än mer extrem efter att Chen Quanguo, en hårdför partitjänsteman som tidigare styrt över Tibet, blev partisekreterare i Xinjiang 2016. Numera finns polisstationer i alla kvarter. Överallt i Xinjiang finns säkerhetskontroller där kroppsvisiteringar och mobiltelefonkontroller genomförs. Föremål som kan användas som vapen är i allt högre utsträckning försedda med QR-koder för att det ska gå att spåra deras ägare. Som en följd av detta är knivar på uiguriska restauranger ofta fastkedjade i väggen. 

Undersökningspatruller, så kallade Fenghuiju, på ett halvdussin personer går runt till uiguriska hem för att undersöka misstänkt beteende som fasta under Ramadan, avhållsamhet från alkohol och innehav av muslimska skrifter. Uiguriska familjer måste också ’adoptera’ partitjänstemän. Dessa tjänstemän bor hemma hos de uiguriska familjerna under kortare tidsperioder med syfte att verifiera den information som kommer från undersökningspatrullerna. Även AI-teknologi används i allt högre utsträckning för att identifiera misstänkta medborgare. Övervakningssystemet förefaller vara utpräglat rasistiskt så till vida att uigurer även formellt sett kontrolleras betydligt hårdare än Han-kineser. 

Personer som misstänks syssla med någon typ av oönskade aktiviteter skickas ofta till omskolningsläger. Stark muslimsk tro, planer på att åka utomlands eller misslyckande med att recitera den kinesiska nationalsången är exempel på sådana beteenden. Det räcker med beslut från polis- och partitjänstemän för att sändas till läger, någon formell rättegång krävs inte. Många av lägren ser ut som fängelser. Fångarna har blåa overaller och lägerområdet omges av taggtrådsförsedda murar. Även om det finns uppgifter om att tortyr förekommer verkar förhållandena i lägren ofta snarare vara obehagliga än våldsamma. En frigiven fånge säger exempelvis att de intagna tvingades tacka Kinas kommunistiska parti och landets president Xi Jinping innan de fick äta. Även om det inte finns några exakta uppgifter finns det belägg för att mer än fem procent av den uiguriska befolkningen sitter inspärrade i denna typ av läger. 

Ett dilemma för den kinesiska statsapparaten är att allt fler uigurer rekryteras för att underlätta myndigheternas övervakning samtidigt som staten litar allt mindre på människor med uigurisk etnicitet. De alltmer frekventa rapporterna om missförhållandena i Xinjiang beror troligen på att uigurer som arbetar inom det kinesiska övervakningssystemet läcker information.

Läs hela inlägget »

Under 2018 har Kinas investeringar i infrastruktur, BNP-tillväxt samt värdet på landets aktiemarknad sjunkit. Det snabbt eskalerande handelskriget med USA är sannolikt en orsak till detta. Kinas växande skuldberg är dock troligen en än viktigare förklaring till inbromsningen. Om Kina inte lyckas hantera utlåningen till olönsamma investeringsprojekt ökar risken för att landet kan drabbas av en finansiell kris. 

Den 24 september införde USA 10 procentiga tullar på kinesisk import som 2017 uppgick till ett värde av totalt 189 miljarder dollar. Kina svarade genast med att införa mottullar på amerikanska produkter till ett värde av 60 miljarder dollar. Den senaste eskaleringen av konflikten mellan de båda stormakterna innebär att ungefär hälften av all handel mellan Kina och USA nu är belagd med tull. Eftersom Kinas import från USA är betydligt mindre än vise versa har landet dessutom nästan fått slut på varor som går att tullbelägga. Detta har bidragit till att den amerikanska sidan stärkts i övertygelsen om att handelskriget hittills skadar Kina mer än det skadar USA. I en tweet skriven den 4 augusti uttryckte USAs president Donald Trump att ’tullarna fungerar betydligt bättre än vad någon någonsin förutsåg… den kinesiska marknaden har fallit med 27 procent under de senaste fyra månaderna.’

Även om Trumps siffror var felaktiga (den kinesiska aktiemarknaden hade fallit 24 procent sedan toppnoteringen i januari) så hade presidenten rätt i att Kinas ekonomi bromsat in under 2018. Landets ekonomiska tillväxt förväntas landa på 6.5 procent vilket kan jämföras med 6.9 procent 2017. De kinesiska investeringarna i infrastruktur har också fallit i jämförelse med det föregående året. Även om handelskriget med USA är en bidragande orsak kan Kinas växande skuldberg vara en än viktigare förklaring till den ekonomiska avmattningen. 
 
När den amerikanska banken Lehman Brothers kraschade för tio år sedan klarade Kina sig relativt oskadd från finanskrisen genom att lansera ett gigantiskt investeringsprojekt i infrastruktur. Samtidigt ledde detta till att skulderna hos landets lokala myndigheter ökade explosionsartat. Eftersom Kinas politiska system inte är transparent råder det en hel del oklarheter kring hur stor den totala skuldsättningen är men enligt pessimistiska bedömningar uppgår den till hela 250 procent av BNP. Om dessa siffror stämmer är Kina ett av de mest skuldtyngda länderna i världen. En IMF rapport visar att 38 av 43 historiska fall av kreditexpansion liknande den som vi sett i Kina under de senaste åren har resulterat i finansiella kriser. 2017 reagerade Kinas regering på varningssignalerna och stramade åt bankernas möjligheter att låna ut pengar. Detta är troligen den viktigaste förklaringen till att den kinesiska ekonomin har saktat in. Enligt en studie av Council of Foreign Relations kan handelskriget med USA förklara att de kinesiska aktiekurserna sjunkit med 3.5 procent. Den övriga nedgången på den kinesiska börsen tycks snarar vara relaterad till den minskade utlåningen.

Trots detta kan handelskriget få effekter på den kinesiska ekonomin. I skuggan av handelskonflikten med USA har de kinesiska myndigheterna återigen börjat signalera att ett nytt investeringsprogram i infrastruktur snart kommer att sjösättas. Om så blir fallet kommer Kinas skuldberg troligen fortsätter växa vilket på sikt ökar risken för en förödande finansiell kris. 

Läs hela inlägget »

2013 lanserade Kinas president Xi Jinping infrastrukturprojektet ’One Belt One Road’. Det officiella syftet med projektet är att investera pengar i bilvägar, järnvägar, hamnar och flygplatser för att skapa en ny sidenväg som binder samman Europa, Asien och Afrika. Sveriges regering och näringsliv ställer sig inte negativa till initiativet men hittills har svenska aktörer gjort få konkreta ansträngningar för att engagera sig i projektet.
 
Kina har historiskt investerat relativt lite pengar i andra länder. 2007 uppgick de kinesiska investeringarna utomlands endast till 26 miljarder dollar, drygt en procent av de totala investeringarna i Världen. 2017 hade denna siffra ökat till 183 miljarder dollar vilket gör att Kina blivit världens näst största internationella investerare efter USA. En viktig anledning till denna explosionsartade ökning är att antalet lönsamma infrastrukturprojekt i Kina har minskat. Överallt i landet finns det exempel på oanvända byggnader och tomma vägar. I andra utvecklingsländer som Indien, Indonesien och Pakistan finns det däremot ett skriande behov av att bygga infrastruktur. För de kinesiska byggföretagen verkar det därför vara en god idé att flytta en del av sin verksamhet till utlandet.
 
Xi Jinpings prestigeprojekt One Belt One Road är ett samlingsbegrepp som troligen främst syftar till att underlätta de kinesiska företagens internationalisering. Projektet har dock även en politisk och kanske till och med en militär dimension. Genom storskaliga investeringar hoppas Kina stärka stabiliteten i sina muslimska grannländer och på så sätt stoppa framväxten av radikal islamism. Förhoppningen är också att ökad handel ska leda till bättre relationer och politiskt samarbete med länder lång borta från Kinas gränser. Enligt uppgifter från den amerikanska underrättelsetjänsten vill Kina bygga ett pärlband av flottbaser mellan Stilla Havet och Atlanten. Detta har skapat oro i flera länder, inte minst i Sri Lanka där ett statsägt kinesiskt företag tog över hamnen Hambantota efter att den Sri Lankesiska staten inte kunde betala lån som tagits i samband med byggandet av projektet.  
 
Sverige har hittills ställt sig avvaktande till initiativet One Belt One Road. Så sent som 2016 fanns det en uppfattning i det svenska utrikesdepartementet om att det inte behövdes någon nationell strategi kring hur One Belt One Road ska bemötas. Detta harbidragit till att få kinesiska infrastrukturprojekt realiserats i Sverige. Det kinesiska företaget Sunbases förslag om att bygga en gigantisk hamn i Lysekil drogs exempelvis tillbaka efter den negativa uppmärksamhet som projektet väckte i svenska medier. Svenska kritiker lyfte framförallt fram de säkerhetspolitiska riskerna med hamnbygget. Vid sidan om hamnprojektet i Lysekil har kinesiska företag även uttryckt intresse för att bygga eller delfinansiera en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör samt en snabbjärnväg mellan Stockholm och Oslo. Även dessa projekt har fått skarp kritik av svenska debattörer. 
 
För att finansiera en del av de storskaliga utlandsinvesteringarna sjösatte Kina 2015 den Asiatiska Infrastrukturbanken (AIIB). Med ett kapital på hundra miljarder dollar har AIIB tillgång till ungefär hälften så stora resurser som Världsbanken vilket gör den till en betydelsefull spelare på den internationella finansmarknaden. I likhet med de flesta andra europeiska länder valde Sverige visserligen att gå med i banken men den svenska regeringen avvaktade till den sista dagen med att ansöka om medlemskap. 
 
Den kinesiska ambassaden i Sverige har uttryckt besvikelse över att de svenska motparterna hittills varit så ointresserade av One Belt One Road. Den kinesiska sidan är besviken över att Sverige väntade till sista dagen med att bli medlem i AIIB och tycker inte att svenska aktörer tar tillräckligt många initiativ för gemensamma projekt inom ramen för bankens verksamhet. Oron över att kinesiska infrastrukturprojekt skulle leda till säkerhetspolitiska risker tillbakavisas av den kinesiska ambassaden. Istället lyfter ambassaden fram att kinesiska företag främst vill samarbeta med svenska aktörer för att få erfarenhet kring infrastrukturutveckling i ett land med hög BNP och höga standarder.
 
Det svenska ointresset för One Belt One Road kontrasterar mot situationen i många andra länder. Storbritannien var exempelvis snabba med att deklarera sin avsikt kring att gå med i AIIB och har även tillhandahållit större finansiella medel till banken. Polen har lobbat för att landet ska bli en central punkt för de nya kommunikationsleder som ska förbinda Kina och Västeuropa. Serbien och Ungern har tagit emot kinesiska investeringar för att bygga en järnväg mellan de båda länderna. Den svenska passiviteten kring One Belt One Road har kritiserats av forskare som Mikael Weissmann och Elin Rappe vid Utrikespolitiska institutet och Christer Ljungwall vid Handelshögskolan i Stockholm.Dessa anser att Sveriges regering och näringsliv tydligare måste samordna en strategi för att dra nytta av vad som beskrivs som världens nuvarande största infrastrukturprojekt.  

Läs hela inlägget »

När det kinesiska kommunistpartiet utsåg nya ledamöter till landets högsta politiska organ, politbyråns verkställande utskott i oktober 2017fanns det inte många överraskningar. En nyhet var dock att akademikern Wang Huning blev invald i det sju-man starka utskottet. Under sin tid i universitetsvärlden förordade Wang centralstyrning och nationellt självbestämmande, ideologiska riktlinjer som kan bli vägledande för kommunistpartiets framtida ideologiutveckling. 

Erfarenhet av att ha bott utomlands är relativt ovanligt i Kinas politiska toppskikt. Wang Huning utgör här ett undantag eftersom han tillbringade en tid som gästforskare i USA under slutet av 1980-talet. Hans vistelse i Västvärlden ledde dock inte till att han utvecklade någon djupare vördnad för den amerikanska demokratin. Några år efter hemkomsten skrev Wang boken ’Amerika mot Amerika’ i vilken han riktar skarp kritik mot USAs politiska system. I boken kritiserar Wang både det amerikanska politiska systemet och den amerikanska kulturen i bredare bemärkelse. Den amerikanska demokratin anses vara ihålig eftersom lobbygrupper och företag har så stort inflytande över det politiska systemet. Wang förfasas över den amerikanska ursprungsbefolkningens marginalisering och fattigdomen bland svarta amerikaner. Han lyfter även fram mer konservativ kritik. I boken argumenterar Wang exempelvis för att USAs höga skilsmässotal är ett stort problem. Wangs kritik mot USA ska ses mot bakgrund av hans övergripande ideologiska projekt som till stor del kretsar kring att stoppa utländska makter från att påverka Kina.

Enligt Wangs Hunings politiska filosofi är suveränitet och nationellt självbestämmande prioriterade mål. Västvärldens förordande av universella idéer och institutioner som demokrati och mänskliga rättigheter betraktas som en ny form av kolonialism, ’kulturell expansionism’. För att möta detta hot argumenterar Wang för att Kina måste utveckla sin egna ’kulturella suveränitet’. Begreppet syftar på Kinas möjlighet att skydda sin ideologiska och politiska enhet från kritik utifrån. För att åstadkomma detta anser Wang att den politiska makten måste vara så centraliserad som möjligt. Inga utländska stater ska få lägga sig i Kinas inre angelägenheter, inga alternativa politiska rörelser ska få konkurrera med det kinesiska kommunistpartier och inga fraktioner ska få utmana partiets ledning. 

Genom åren har Wang Huning haft ett konstant inflytande över ideologiutvecklingen i kommunistpartiet. På 1990-talet bidrog han till att öppna partiet för entreprenörer och företagare. Under 2000-talet verkade han för att ekologisk och social hållbarhet skulle få en mer central position i Kinas utvecklingsstrategi. Det senaste årtiondet har Wang varit med och utvecklat det ideologiska begreppet ’den kinesiska drömmen’. Det relativt luddiga begreppet syftar på att kommunistpartiet ska möjliggöra så att alla kineser kan förverkliga sin personliga dröm. Att Wang varit framträdande ideolog för flera olika kinesiska administrationer visar att han har en särskild talang för att sammanfoga vitt skilda idéer och svetsa ihop dem till en helhet som åtminstone på ytan verkar koherent.
En röd tråd i Wang Hunings ideologi är dock hans varma känslor för att koncentrera makten i händerna på det kinesiska kommunistpartiets ledning. Wang tycks dela detta mål med Kinas allt starkare president Xi Jinping. Under Xis ledning har utrymmet för politiska aktörer utanför kommunistpartiet minskat. Kontrollen av arbetsrättsliga och människorättsliga grupper har hårdnat. Censuren av media och Internet har tilltagit. Xi verkar också ha stärkt sitt grepp över de olika fraktionerna i kommunistpartiet. 

Frågan är i vilken utsträckning kommunistpartiet kommer vilja sprida Wang Hunings ideologi utanför Kinas gränser. I slutet av sin bok ’Amerika mot Amerika’ argumenterar Wang för att konkurrensen med Asien och motsägelserna i USAs politik kommer göra att det amerikanska systemet imploderar. Möjligen anser den kinesiska regeringen att tiden snart börjar bli mogen för att exportera Wangs ideologiska vision. I ett tal 2017 uttryckte president Xi Jinping att Kina kan utgöra ett positivt exempel för länder som vill utvecklas och samtidigt ”bevara sin självständighet”. Detta har tolkats som ett första steg mot en vilja till att sprida Kinas politiska modell utanför landets gränser.

Läs hela inlägget »

Sedan början av juli har handelskriget mellan USA och Kina gått från ord till handling. Den 5 juli började USA belägga kinesiska produkter till ett värde av 34 miljarder dollar med tull och Kina svarade genast med att införa ett motsvarande tullpaket på amerikanska varor. Handelskriget kan minska det ömsesidiga beroendet mellan de båda stormakterna vilket på lång sikt ökar risken för en militär konfrontation mellan dem. 

Trots flera förfärliga krig och konflikter har världen i stora drag utvecklats i en fredligare riktning efter andra världskrigets slut. De stora mellanstatliga krig som tidigare var vanliga har gradvis blivit alltmer sällsynta. Forskare inom området internationella relationer brukar lyfta fram tre viktiga faktorer som kan förklara detta. För det första har Kärnvapen gjort krig så skräckinjagande att stater inte vågar angripa varandra. För det andra innebär den alltmer spridda nationalismen att ockupationer sällan lyckas eftersom dessa ofta leder till utdragna gerillakrig. Slutligen verkar det ökade ekonomiska utbytet mellan länder göra att stater blir så beroende av varandra att risken för krig minskar.

1900-talets historia tyder på att ömsesidigt beroende ökar chansen för fred. Andra världskriget föregicks exempelvis av att det ekonomiska utbytet mellan stater kraftigt minskade. Den stora depressionen i början av 1930-talet ledde till en våg av protektionism som reducerade världshandeln till en tredjedel. Detta bidrog troligen till att länder med lite naturresurser som Japan, Tyskland och Italien beslutade sig för att erövra resurser som de inte ansåg sig kunna få på andra sätt. Efter kriget var en viktig tanke bakom EUs utveckling att förhindra framtida konflikter genom att öka det ekonomiska utbytet mellan europeiska stater. 

Den historiska konfliktnivån mellan Folkrepubliken Kina och resten av världen har följt ett liknande mönster. Under Mao-tiden var Kinas ekonomiska utbyte med omvärlden minimalt. Mellan revolutionen 1949 och 1979, då Kina lade om sin ekonomiska politik, var landet inblandat i krig och småstrider med USA, Sydkorea, Indien, Sovjetunion och Vietnam. Efter Maos död öppnade Kina sin ekonomi och värdet av landets internationella handel ökade som ett resultat från runt tio procent 1979 till 70 procent 2007. Kina förde under denna tid en relativt försiktig utrikespolitik inte minst för att undvika att landets ekonomi skulle skadas. Kinas stora marknad bidrog också till att många amerikanska företag och republikanska politiker länge förordade en relativt Kinavänlig politik.

De senaste åren har dock Kinas ekonomiska beroende av omvärlden minskat. Satsningar på inhemsk konsumtion har bidragit till att handelns andel av BNP minskat till 40 procent. Samtidigt har Kinas handelspolitik skapat växande irritation i omvärlden. Västerländska företag anklagar allt oftare Kina för att snedvrida konkurrensen genom att tvinga sig till intellektuell egendom samt genom att subventionera företag i viktiga branscher. Som ett resultat av detta har det amerikanska näringslivet som tidigare oftast ställt sig kritiskt till att införa straffåtgärder mot Kina börjat byta fot. 

Det minskade ömsesidiga beroendet sker samtidig som de säkerhetspolitiska relationerna mellan Kina och USA redan är spända. Nordkorea, Taiwan och Sydkinesiska havet utgör alltjämt militära konfliktytor mellan de båda staterna. Om ländernas ekonomier inte längre hålls samman av ömsesidigt ekonomiskt beroende ökar risken för att hökar i såväl Peking som Washington tar kontroll över utrikespolitiken. En artikel i den av Peking-styrda tidningen China Daily kan tolkas som en varning till de amerikanska beslutsfattarna: ”Ett handelskrig är första steget i en hårdare geopolitisk strategi men kommer slutligen bara leda till en skarpare konfrontation mellan den existerande hegemonen och den stigande hegemonen kring världsordningen och de internationella reglerna... Fortfarande kan lämplig och djup kommunikation hindra ett ’kallt krig’ mellan USA och Kina. Ömsesidigt ekonomiskt beroende har trots allt skapat ett globalt samhälle med gemensamma intressen och det finns ingen vinnare varken i ett handelskrig eller i något annat krig.”

Läs hela inlägget »

Under det tidiga 2000-talet beskrev många västerländska Kinabedömare Folkrepubliken som kommunistiskt endast till namnet. Kinas ekonomi betraktades ofta som superkapitalistisk. De senaste åren har det dock blivit allt tydligare att det kinesiska kommunistpartiet aldrig helt och hållet släppt kontrollen över ekonomin. Sedan landets nya ledare Xi Jinping kom till makten verkar den kinesiska statens kontroll över näringslivet rentav ha ökat. 

För den europeiska stålindustrin har det länge funnits en motvilja mot att betrakta Kina som ett marknadsekonomiskt land. Kina anklagas för att dumpa statssubventionerat stål på världsmarknaden med syfte att konkurrera ut icke-kinesiska stålföretag och bevara arbetstillfällen i det egna landet. Även om det finns goda skäl för att inte införa alltför mycket handelshinder mot Kina har den europeiska stålindustrin rätt i att Kina är en betydligt mer planekonomisk ekonomi än vad många västerländska bedömare tidigare har medgett. 

Det är svårt att mäta hur stort inflytande den kinesiska staten har över landets ekonomi. Det kinesiska skatteintaget uppgår endast till 20 procent av BNP, nästan 30 procentenheter lägre än i högskattelandet Sverige. Om vi istället tittar på ägandet i företagssektorn så är den kinesiska ekonomin betydligt mer statskontrollerad än den svenska. Förutom traditionella styrmedel som lagstiftning är tre faktorer särskilt betydelsefulla när det gäller den kinesiska partistatens kontroll över näringslivet; stora och rika statliga företag, particeller på privata företag och rekrytering av entreprenörer till kommunistpartiet. 

I Kina är nästan alla större företag inom strategiska områden som energi, bankväsende och kommunikation statligt ägda. I jämförelse med Kinas privata företag är de statliga företagen relativt få till antalet men å andra sidan är de ofta gigantiska. 2017 ägdes tre av världens fem största företag (mätt med utgångspunkt från försäljning) State Grid, Sinopec Group och China National Petroleum av den kinesiska staten. Enligt officiell statistik står de statliga kinesiska företagen för cirka 30 procent av landets totala investeringar och de är särskilt betydelsefulla när det gäller internationella förvärv. Det verkliga fotavtrycket från den offentlig sektorn är dock större än så eftersom den officiella statistiken inte inkluderar de många dotterbolag som helt eller delvis ägs av statsägda kinesiska företag. Kinas statliga sektor anklagagas ofta för att vara mindre produktiv och mindre innovativ än den privata sektorn. Förespråkare för de statsägda företagen pekar dock på att dessa inte har samma uppdrag som deras privata motsvarigheter. De statliga företagen syftar till att olja Kinas ekonomi genom att leverera krediter, billig energi och nödvändig infrastruktur. De statliga bolagen ska även främja social stabilitet genom att anställa arbetslösa i regioner med ekonomiska problem. 

Det kinesiska kommunistpartiet har i allmänhet även ett direkt inflytande över den privata sektorn. Enligt den kinesiska lagen måste alla organisationer som har tre eller fler anställda skapa förutsättningar för att en partikommitté ska kunna bildas på företaget. Tidigare har dessa particeller inte gjort särskilt mycket väsen av sig, utan främst sysslat med interna partiaktiviteter exempelvis studier efter arbetstid. Under de senaste åren har det dock kommit allt fler rapporter om att particellerna önskar få ett större formellt inflytande över de privata företagen. Även dotterbolag till internationella företag uppger att deras partikommittéer efterfrågar ett större inflytande vilket skapat oro i många huvudkontor i Västvärlden. 

Slutligen så kontrollerar den kinesiska partistaten även näringslivet genom att direkt rekrytera entreprenörer till kommunistpartiet. Medan entreprenörer i Västvärlden ofta är skeptiska till statligt inflytande och allt som liknar socialistisk politik har Alibabas ordförande Jack Ma talat sig varm för en statligt planerad ekonomi. Under en konferens 2016 sade han exempelvis: ”Big Data kommer göra marknaden smartare, göra det möjligt att planera och förutse marknadskrafterna och tillåta oss att tillslut förverkliga en planekonomi”. Även om Kina har vissa karaktärsdrag som är typiska för kapitalistiska system, såsom stora ekonomiska klyftor, är det tydligt att staten har ett betydligt större inflytande över näringslivet än vad som är fallet i de flesta andra länder. 

Läs hela inlägget »

Den 5 maj var det 200 år sedan kommunismens viktigaste filosof Karl Marx föddes i den tyska staden Trier. I Kina, världens största kvarvarande kommunistiska land, har åtskilliga ceremonier hållits till minne av den socialistiska läromästaren. Under en av tillställningarna beskrev den kinesiska presidenten Xi Jinping honom som världshistoriens största tänkare. Stora delar av firandet kan ses som propaganda men inte desto mindre spelar den marxistiska ideologin fortfarande en viktig roll för att vi ska förstå hur den kinesiska politiken fungerar.
 

Efter Mao Zedongs död 1976 inledde de nya kinesiska ledarna ett reformarbete som framförallt inbegrep omfattande privatiseringar och marknadsreformer. Under Mao-tiden sågs det som dåligt att vara rik men de nya ledarna beskrev istället rikedom som ärofullt. Marknadsreformerna ledde till att många västerländska bedömare började beskriva Kinas styrande parti som kommunistiskt endast till namnet. De senaste åren har det dock blivit allt tydligare att det Marxistiska och kommunistiska arvet fortfarande är starkt i Kina. 

Viktigast är att en-partistatens legitimitet vilar på en Marxist-Leninistisk logik. I Lenins anda betraktar partiet sig som folkets förtrupp. I kraft av sina kunskaper om såväl tekniska frågor som Marxistiska teorier anser sig partiet vara bättre lämpade att tillfredsställa folkets intressen än ledare som utses i fria val. Från kommunistpartiets synvinkel är de demokratiska valen i Västvärlden endast fria på ytan, i själva verket anses de västerländska demokratierna vara styrda av kapitalistiska intressen. 

Kommunistpartiets upplysta ledarskap gäller inte endast politiken utan även ekonomin. Enligt Marx skulle huvuddelen av näringslivet i en socialistisk ekonomi både styras och ägas av staten. Under Mao-tiden manifesterades detta genom ’planekonomi’ alltså att staten ägde alla företag och bestämde vad som skulle produceras. Efter Mao har marknadsmekanismer och privat företagsamhet införts. Den statliga styrningen av det kinesiska näringslivet är dock fortfarande betydligt mer omfattande än i Västvärlden. I Väst utgör lagar och regler statens främsta verktyg för att styra näringslivet. I Kina finns particeller på alla större företag. Den senaste tiden har även internationella företag med verksamhet i Kina börjat oroa sig för att dessa particeller blivit alltmer aktiva och även börjat påverka viktiga styrelsebeslut. 

Religiös aktivitet i Kina är också under stark påverkan av den marxistiska ideologin. Marx hade en ateistisk världsåskådning och beskrev religion som ”ett opium för folket”, något att trösta sig med men också ett propagandaverktyg i händerna på överklassen. Under hela sin historia har det kinesiska kommunistpartiet varit religionskritiskt. Partimedlemmar uppmanas exempelvis i starka ordalag till att inte ha en religiös tro. Trossamfund har utsatts för mer eller mindre omfattande förföljelser. Under de senaste åren har särskilt regleringen av ’utländska religioner’ exempelvis islam och kristendomen blivit hårdare medan religioner med starkare koppling till Kinas historia som buddismen och Konfucianismen inte betraktas med lika stor misstänksamhet.  

Det kollektivistiska arvet från Marx och Konfucius innebär också att den kinesiska politiken ofta har kollektivistiska karaktärsdrag. I Västvärlden finns en liberal politisk tradition där politiker ofta är tveksamma till att intervenera i människors personliga sfär. I Kina har ledarna i allmänhet mindre respekt för medborgarnas och familjernas privatliv. Den nu uppmjukade enbarnspolitiken är ett typiskt exempel på hur individen i Kina ofta får stå tillbaka för det kollektiva intresset. Sedan några år tillbaka måste kineser också ha regelbunden kontakt med sina föräldrar, annars väntar böter eller i värsta fall fängelse. 

Den kinesiska politiken har alltjämt flera karaktärsdrag som Marx säkert hade ogillat. Även om kinesiska låginkomsttagare fått det betydligt bättre under de senaste 30 åren har inkomstojämlikheten vuxit och är idag lika hög som i USA. Landet är dock fortfarande kommunistiskt så till vida att alla delar av samhället är underställda kommunistpartiets järnhårda ledarskap. Den främsta fördelen med detta är kanske att särintressen inte kan stoppa viktiga samhällsreformer på samma sätt som i Västvärlden. En huvudnackdel är att makten koncentreras till den grad att enskilda människor och minoriteter riskerar att hamna i kläm.

Läs hela inlägget »

Handelskonflikten mellan USA och Kina har trappats upp under den gångna månaden. USAs tullar på stål och aluminium har trätt i kraft samtidigt som Kina reagerat genom att införa mottullar. President Donald Trump har dock annonserat att mer omfattande tullar på fler kinesiska varor snart kan vara ett faktum. Nu väntar några månaders intensiva förhandlingar som kan sluta med allt från en överenskommelse om nya handelsregler till ett fullskaligt handelskrig. 

USA har sedan 1980-talet ett stort handelsunderskott (landet importerar mer än det exporterar) vilket troligen även är en bidragande orsak till att den amerikanska statsskulden växer. Ekonomer är oense om effekten av långsiktiga handelsunderskott även om de flesta tycks eniga om att underskott skadar ett lands industriella utveckling. USAs president Trump har dock identifierat handelsunderskottet som en prioriterad fråga. Med 350 miljarder av totalt 500 miljarder dollar står handeln med Kina för lejonparten av det amerikanska underskottet.  Landet är därmed huvudmåltavla för den allt tuffare amerikanska handelspolitiken. Som det ser ut nu verkar Trump vilja använda sig av tre huvudsakliga verktyg för att sätta åt den kinesiska handeln; processer i WTO, investeringsrestriktioner och tullar.    
 
Den 23 mars anmälde USA Kina till världshandelsorganisationen WTO. Enligt USA strider bland annat Kinas krav på teknologiöverföring från utländska till kinesiska företag mot handelsorganisationens regler. USAs agerande i WTO utgör inget större hot mot det globala handelssystemet. Landet kan troligen få stöd av andra handelsaktörer som EU och Japan eftersom även dessa anser att Kina bryter mot internationella handelsregler. Skiljedomsprocesserna i WTO är dock långsamma och kan ta flera år. Trump har också försvagat organisationen genom att anklaga den för att missgynna amerikanska intressen. Kina har hittills visat respekt för utslagen i WTOs processer men om västländerna underminerar organisationens trovärdighet eller struntar i dess regler finns det risk för att Kina kan komma att göra detsamma.

WTO-processen utgör dock endast ett av verktygen i Trump-administrationens verktygslåda. USA misstänker att Kina gör strategiska investeringar i amerikanska företag för att stjäla nyckelteknologi. Redan idag har den amerikanska presidententen möjlighet att blockera investeringar med hänvisningar till argument om nationell säkerhet. Nästa steg kan bli att möjliggöra blockeringar av investeringar med hänvisning till ekonomiska argument.
 
Storsläggan i Trump-administrationens verktygslåda utgörs dock av import-tullar. USA har redan infört tullar på kinesiskt stål och aluminium och Kina har svarat på detta genom att införa egna strafftullar på amerikanska varor. Det rör sig hittills inte om någon storkonflikt eftersom det totala värdet av denna handel endast uppgår till några miljarder dollar. Trump-administrationen har dock lanserat planer på att 1 300 kinesiska produkter till ett värde av 60 miljarder dollar också kan komma att beläggas med tullar på upptill 25 procent. Varorna utgörs särskilt av produkter som Kina pekat ut som prioriterade i sin strategi ’Made in China 2025’. Den 4 april svarade Kina med att införa en egen lista på amerikanska produkter till ett värde av 50 miljarder dollar som kan komma att beläggas med tullar. Den senaste tiden har den kinesiska sidan slagit på stridstrummorna. En talesperson för Kinas handelsdepartement har sagt att ”Peking kommer slåss till slutet om USA startar ett handelskrig”. I en ledarartikel i kommunistpartiets viktigaste tidning Folkets Dagblad skrivs det att ”den amerikanska sidan förtjänar en läxa för sitt hänsynslösa agerande. Kina kommer inte sitta lugnt och se på när dess legitima rättigheter och intressen undermineras”.
 
Det är långt från säkert att de mer storskaliga tullarna kommer att träda i kraft. Bedömare på både den kinesiska och amerikanska sidan förväntar sig nu att en period av intensiva förhandlingar ska sättas igång. Om inte dessa förhandlingar leder någonstans kan dock handelskrig vara ett faktum inom några månader. I en sådan konflikt kommer inte endast USA och Kina beröras. Kina utgör en knutpunkt där produkter från flera olika länder sätts samman. Framförallt japanska och sydkoreanska företag kommer beröras om de amerikanska tullarna blir verklighet. Svenska företag med produktion i Kina som Volvo personvagnar kan också drabbas.   

Läs hela inlägget »

Tänk dig en värld där allt du gör ständigt övervakas. Tänk dig i nästa steg att ditt köpbeteende, dina vänner och dina fritidsaktiviteter får avgörande konsekvenser för om du ska kunna ta ett lån, flyga utomlands eller rentav finna en partner. För många låter detta som en framtidsdystopi från science fiction serien Black Mirror. I själva verket står Kina på randen till att införa just ett sådant system. Även om det fortfarande råder en hel del osäkerheter kring projektet finns det mycket framskridna planer på att utveckla ett socialt kredit-system där alla kinesiska medborgare kommer rankas med utgångspunkt från sitt digitala beteende.

De flesta länder har någon typ av kreditvärderingssystem. I Sverige är kreditvärderingen ofta ganska simpel. Personer har i allmänhet möjlighet att få någon typ av lån samt köpa på avbetalning så länge de inte har betalningsanmärkningar eller är i ekonomiskt obestånd (har obetalda och förfallna skulder). I USA är kreditvärderingen ofta mer avancerad och personer kan ha ett kreditvärde på en mång-gradig skala där höga värden gör det betydligt enklare att ta lån, särskilt lån med låga räntor. Kina har ännu inget avancerat kreditvärderingssystem men har en desto längre tradition av att kartlägga medborgares beteenden, framförallt deras politiska beteenden. Den kinesiska regeringen har nu långt framskridna planer på ett kreditvärderringssystem som inte endast rankar personers privatekonomi, utan hela deras liv.

2014 lanserades riktlinjer för hur Kinas nya sociala kreditvärderingssystem bör se ut och målsättningen är att det ska sjösättas 2020. De kinesiska teknologigiganterna Alibaba, Tencent och Baidu (landets motsvarigheter till Amazon, Facebook och Google) har getts i uppdrag att utveckla prototyper till systemet. Enligt det förslag som tagits fram av ett dotterbolag till Alibaba kommer kinesiska medborgares sociala kredit att värderas på en skala mellan 350 och 950. Poängen ska främst baseras på i vilken utsträckning en person betalar räkningar och respekterar kontrakt. Poäng-skalan utgår dock även från vad personer köper och hur de tillbringar sin tid på Internet. Personer som ofta köper blöjor kommer få högre betyg medan personer som tillbringar många timmar i sträck framför ett dataspel kommer få låga betyg. Att skriva uppskattande saker om regeringens politik kommer ge höga betyg. Även de vänner personer har via sociala medier kommer att ha inverkan på den sociala krediten. Har du många vänner med högt betyg kommer även din sociala kredit att öka. Har du många vänner med lågt betyg kommer din sociala kredit att sjunka. Storskaliga test av det sociala kreditvärderingssystemet genomförs och hittills verkar det vara populärt. 100 000 Internetanvändare har redan skrutit om sin höga sociala kreditvärdighet.

Idén är att personer med höga betyg ska få olika fördelar i det kinesiska samhället. Höga sociala krediter ska inte bara göra det möjligt att få billigare lån utan kan även leda till att personer får kortare kötid i offentliga hyresköer, eller värdechecker på Alibabas Internethandel. Systemet kan även komma att kopplas samman med Kinas stora dejting-sidor så att personer med höga betyg får mer attraktiva matchningar. Låga betyg kan å sin sida leda till att personer får olika nackdelar. Redan idag har exempelvis 6.15 miljoner flygresor blivit icke-godkända på grund av ’sociala felsteg’ enligt uppgifter från Kinas högsta domstol.

Det är fortfarande osäkert om det sociala kreditvärderingssystemet verkligen kommer att införas. Vad som talar för är dock att Kina redan har en politisk historia som inkluderar de båda grundstenarna i det sociala kreditsystemet, övervakning och paternalism. Redan idag är Kina det land som bedöms ha flest övervakningskameror i världen. Sedan Mao-tiden finns ett system kallat ’Dangan’ där medborgares politiska överträdelser registreras. Den kinesiska staten gör frekvent ’intrång’ i vad många svenskar skulle betrakta som den ’personliga sfären’. En-barns politiken (som nu har blivit en två-barns politik) är kanske det tydligaste exemplet. En ny äldrevårdslag från 2013 bygger vidare på den paternalistiska traditionen genom att ålägga barn att besöka sina föräldrar ’ofta’. Barn som bryter mot lagen hotas med böter eller till och med fängelse.

Samtidigt finns ett antal stora hinder som kan stoppa det sociala kreditsystemet från att bli verklighet. För det första så finns det omfattande problem med att säkerställa kvalitén på den data som ingår i ett system av denna typ. För det andra så har systemet fått relativt omfattande kritik i kinesiska medier. Detta tyder på att kommunistpartiet ännu inte helt bestämt sig för att förverkliga projektet. Oavsett om det mest omfattande sociala kredit-systemet införs eller inte så finns det skäl att bevaka hur den kinesiska staten utvecklar metoder för datainhämtning och övervakning i framtiden. Social kreditvärdering är nämligen bara ett av många experiment med så kallad ’big-data’ som för närvarande genomförs av de kinesiska myndigheterna.

Läs hela inlägget »

Kinesiska investeringar i utlandet har ökat lavinartat under den senaste tio-års-perioden. Inflödet av kinesiska pengar väcker såväl hopp som oro, inte minst i Sverige. Inte sällan ställs frågor kring vilka som är de verkliga avsikterna bakom de kinesiska investeringarna.

Under hösten 2017 uttryckte det kinesiska företaget Sunbase intresse för att bygga en gigantisk hamn, Nordens största, i Lysekil. Lysekils kommunala ledning var till en början positiv till projektet. Kommunens optimism delades dock inte av en växande medborgarrörelse som oroade sig för om det fanns en underliggande militär ambition bakom Sunbase projektförslag. Planerade Kina att etablera en flottbas i Lysekil?  I januari meddelade Sunbase att företaget drar sig ur investeringsplanerna med hänvisning till den negativa uppmärksamheten som projektet hade lett till.

Kinas internationella investeringar har ökat lavinartat från strax över 20 miljarder euro per år 2006 till mer än 180 miljarder 2016. I det stora perspektivet har den snabba expansionen drivits på av åtminstone fyra faktorer, jakt på lönsamma projekt, teknikutveckling, strategiska maktambitioner och kapitalflykt. Den första orsaken har sina rötter i finanskrisen 2008. Kina hanterade krisen genom att sjösätta ett över 2 biljoner dollar stort stimulansprogram som främst syftade till att rusta upp det egna landets infrastruktur. Den expansiva politiken bidrog till att Kina undkom finanskrisen men ledde också till att gigantiska pengasummor felinvesterades i olönsamma projekt som icke-använda motorvägar och nyanlagda stadsområden utan invånare. För att hitta nya lönsamma infrastrukturprojekt har Kina sedan 2013 startat arbetet med att sammanbinda Asien, Europa och Afrika med en ny ’Sidenväg’ som ska byggas med hjälp av kinesiska pengar och företag. Projektet brukar i allmänhet refereras till som ’One Belt, One Road’, där ’bältet’ syftar på landförbindelser medan ’vägen’ något förvirrande syftar på havsförbindelser. 

En annan orsak till de ökade internationella investeringarna är att Kina vill förvärva högteknologiska företag för att snabba på teknikutvecklingen i det egna näringslivet. Landet nöjer sig inte med att vara världens verkstad utan vill även bli världens forskningslaboratorium. Miljöteknik utgör ett särskilt prioriterat område för Kina, inte minst eftersom den dåliga luften i landets storstäder är en växande orsak till missnöje bland de kinesiska medborgarna.

För det tredje hoppas de kinesiska ledarna kunna använda investeringar för att stärka landets politiska och militära makt i världen. De kinesiska ledarna är alltjämt oroade för att utländska demokratier vill hindra Kinas uppgång eller rentav störta det styrande kommunistpartiet. Förhoppningen är att en mer framträdande roll för Kina på den globala ekonomiska arenan ska skapa en ökad acceptans och i slutändan till och med beundran för landets politiska system. Stater som blivit ekonomiskt beroende av Kina kan dessutom avskräckas från att kritisera det kommunistiska enparti-styret. Investeringar i medieföretag kan stärka kommunistpartiets kontroll över hur Kina beskrivs i utlandet. Möjligen skulle även investeringar i infrastrukturprojekt kunna utnyttjas av den kinesiska militären men det finns hittills få exempel på att så skulle vara fallet.

Slutligen kan de ökade investeringarna i vissa fall vara ett utslag av kapitalflykt. Många kinesiska miljonärer litar inte på det styrande kommunistpartiet och placerar därför sina pengar utomlands för skydda dem från myndigheternas långa arm. De senaste årens hårdföra kampanj mot korruption har till och med gjort att en del partifunktionärer börjat se sig om efter platser där de kan gömma undan pengar av tvivelaktigt ursprung.

Slutdestinationen för de kinesiska pengar som flödat in i Sverige under de senaste åren kan därför analyseras med utgångspunkt från de olika faktorer som i stort motiverar Kinas investeringar. Förvärven av svenska fordonsföretag som Volvo personvagnar, Saab och nu senast aktier i Volvo AB är troligen motiverade av Kinas vilja att öka teknikkunnandet i det egna landets företag. Dessa investeringar har hittills varit framgångsrika och även gynnat svenskt näringsliv. Sunbase nu kasserade planer på en hamn i Lysekil skulle kunna ha utgjort en del av Kinas militära ambitioner men var troligare snarare en del av det stora ’Sidenväg-projektet’. Det kinesiskägda företaget AMC Theatres köp av SF-bio 2017 var säkerligen kommersiellt motiverat men kan även ha haft en politisk dimension. Det finns exempel på att Kina försökt påverka Hollywood att skapa mer ’Kina-vänliga’ filmer. Frågan är om SF-bios nya ägare kommer hindra  svenska biobesökare från att se filmer med ett alltför ’Kinakritiskt’ innehåll. När det gäller icke-lönsamma kinesiska investeringar som satsningarna på ’Dragongate’ i Älvkarleby är kanske kapitalflykt eller någon typ av pengatvätt det främsta underliggande motivet.

Kinesiska utlandsinvesteringar drivs alltså av en mängd olika skäl. I vissa fall är projekt främst ekonomiskt drivna och i andra fall kan det även finnas en bakomliggande politisk agenda. I Tyskland och Storbritannien har ett arbete för att förbättra granskningen av kinesiska utlandsinvesteringar inletts. Möjligen kan en liknande satsning snart vara nödvändig även i Sverige.

Läs hela inlägget »
Bilder används under Creative Commons från lyng883, n4i.es, roy.luck, Ross Griff, AK Rockefeller, Gwydion M. Williams, AK Rockefeller, Mark Fischer, , DPerstin

Jag är doktorand i statskunskap vid Åbo Akademi med kinesisk politik som mitt specialområde. Jag är övertygad om att Kina kommer spela en allt viktigare roll i framtidens värld och vill därför bidra till att öka kunskapen om landet och dess politiska system.
sundqvist.gustav@gmail.com
 

-