Kinabevakning
I takt med att tidigare fattiga länder som Kina blir rikare förändras världen. Om vi i de nordiska länderna ska kunna anpassa oss till den nya maktordningen måste vi lära oss mer om vad som händer utanför Europas och Amerikas gränser. Med denna blogg vill jag belysa Kinas politiska utveckling och vad den kan betyda för Norden.

Expansiv finansiell politik riskerar att leda till ekonomiska bubblor Expansiv finansiell politik riskerar att leda till ekonomiska bubblor

Den 6 december släppte internationella valutafonden (IMF) en rapport i vilken organisationen varnar för Kinas växande skulder. Både den privata och den offentliga skuldsättningen i Kina ökar mycket snabbt. Om inget görs finns det risk för att Kina kastas in i en allvarlig finanskris något som skulle påverka hela världen inte minst Sverige.

Den globala finanskris som drabbade världen 2008 och 2009 påverkade inte Kina i särskilt hög utsträckning. Medan de rika västerländska ekonomierna krympte så fortsatte Kinas ekonomi att växa med ungefär samma hastighet som tidigare. En viktig orsak till detta var att Kina förde en mycket expansiv ekonomisk politik. I en nyutgiven rapport varnar internationella valutafonden för att denna politik skulle kunna leda till baksmälla. Rapporten pekar på tre riskområden som är av särskilt stor betydelse för Kinas finansiella system, hög utlåning, växande komplexitet och finansiella garantier.

Den första stora risken utgörs av den omfattande utlåningen. Fokus på att vidmakthålla hög tillväxt och låg arbetslöshet har resulterat i att Kinas banker lånar ut allt mer pengar trots att landets ekonomi saktar in. De viktigaste låntagarna utgörs dels av lokala myndigheter som inte sällan investerat pengarna i olönsamma infrastrukturprojekt men också av företag bland vilka många är olönsamma. Den höga utlåningen är särskilt oroande eftersom de krav långivare ställer på låntagarna tenderar att falla när krediterna expanderar. Historiskt har detta inte sällan lett till att väldiga pengasummor spenderas på olönsamma investeringar.

Den andra stora risken är att Kinas finansiella system i likhet med USAs finansiella system under det tidiga 2000-talet stadigt har utvecklats i en allt mer komplicerad riktning. De kinesiska myndigheterna har svarat på de ökade finansiella riskerna genom att reglera bankerna hårdare. Detta har dock lett till att många kinesiska banker börjat kringgå de hårda statliga reglerna genom att sälja allt mer komplexa finansiella produkter. En av dessa produkter kallas välståndhanteringsprodukt och är en oförsäkrat värdepapper med hög avkastning. Precis som innan finanskrisen i USA innebär utbudet av alltmer komplicerade finansiella uppfinningar att det blir svårare för kinesiska finansmän att veta vad de köper och säljer. De underliggande riskerna med olika investeringar blir därmed också besvärligare att överblicka.        

Den tredje stora risken utgörs av att Kinas finansiella institutioner har en tendens att rädda låntagare som råkar illa ut. Kinesiska banker kompenserar exempelvis ofta investerare som förlorat pengar. Kinesiska myndigheter har å sin sida en tendens att ge ekonomiska bidrag till förlusttyngda statliga bolag. Detta har lett till att många betraktar kinesiska investeringar, framför allt investeringar i offentliga bolag som relativt riskfria. Många kinesiska finansmän förutsätter att staten ska kompensera dem om priset på deras tillgångar plötsligt skulle börja falla kraftigt.  

I rapporten presenterar Internationella valutafonden ett antal åtgärdsförslag som skulle kunna minska riskerna för en framtida kinesisk finanskris. Enligt organisationen måste Kina rycka ut de djupare orsakerna till det ostabila finanssystemet med rötterna.  Först och främst bör den kinesiska staten ha en mer accepterande hållning till tillfälliga perioder av sjunkande BNP-tillväxt och lägre sysselsättning. Ett mer generöst socialförsäkringssystem och en starkare välfärdsstat skulle exempelvis göra individer mindre sårbara för arbetslöshet vilket både skulle gynna den enskilde och staten. IMF anser också att Kina måste tillåta företag, även statliga företag, att gå i konkurs samt tillåta att aktier faller i värde. Utan dessa åtgärder kan marknaden underskatta riskerna med finansiella investeringar.

Läs hela inlägget »


Under slutet av oktober 2017 anordnade de kinesiska kommunistpartiet sin 19 partikongress. Kongressen resulterade i att Kinas president Xi Jinping stärkte sitt grepp om makten. Xi tycks nu ha satt sig själv i en god position för att styra Kina under resten av sin livstid.

Kina är ingen demokrati men inte desto mindre har landet ett relativt institutionaliserat och lagbundet politiskt system. Landets ledare tillsätts inte av det kinesiska folket under fria val utan av representanter för landets styrande kommunistiska parti under partikongresser som inträffar vart femte år. Under dessa partikongresser tillsätts bland annat ledarna i Kinas högsta politiska organ, politbyråns verkställande utskott. Kommunistpartiet brukar också utnyttja kongresserna till att peka ut partiets och landets övergripande politiska färdriktning.

Det främsta intrycket från den senaste kongressen är att Kinas president Xi Jinping ytterligare förstärkt sin redan urstarka maktposition. I det nytillsatta sju-man starka (Kinas högsta politiska ledarskikt består uteslutande av män) verkställande utskottet finns ingen självklar arvtagare som kan tänkas ta över presidentposten efter Xi Jinping. Sedan 1990-talet har kommunistpartiet haft som praxis att presidenten och premiärministern endast innehar sina positioner under två mandatperioder samt att ledare som är 68-år eller äldre pensioneras i samband med partikongresser. Eftersom de flesta av Kinas högsta ledare är i 60-års åldern brukar partiet utnyttja mellankongresser till att rekrytera några ”unga” 50-åringar till det verkställande utskottet. Dessa förväntas i sin tur ta över som president och premiärminister när det gamla gardet pensioneras. President Xi och hans premiärminister Li kom exempelvis in i det verkställande utskottet för tio år sedan och fick därefter sina nuvarande positioner för fem år sedan. Under den senaste partikongressen valdes dock inga yngre kandidater in till det verkställande utskottet vilket skapar frågetecken kring om Xi Jinping kommer lämna ifrån sig presidentmakten under nästa partikongress. Även om Xi tillslut bestämmer sig för att göra detta planerar han möjligen att även i fortsättningen styra landet men från någon annan maktposition. Scenen tycks upplagd för att Xi ska styra Kina under resten av sitt liv. 

Kinas starke man stärktes ytterligare av att partikongressen även beslutade att Xi Jinpings ideologiska bidrag, ”Xi Jinpings tankar”, ska adderas till partiets konstitution. Det är första gången sedan Mao-tiden som en levande ledares ideologi integreras i partiets viktigaste regeldokument. Att ifrågasättande Xi Jinping blir därmed närmast liktydigt med att ifrågasätta kommunistpartiet.
Xi Jinpings framträdande position markerades inte minst av att han inledde partikongressen med att hålla ett tre-timmar långt mastodonttal under vilket han pekade ut Kinas huvudsakliga politiska kurs. Xi flaggade inte för några större förändringar på det ekonomiska området. Även om marknadsekonomi prisades uttryckte han även att Kinas statliga företag bör bli större och starkare. Miljö, hållbar utveckling och social jämlikhet lyftes fram som prioriterade områden. Xi argumenterade även för att Kinas utrikespolitik ska bli mer aktiv och att det kinesiska försvaret ska stärkas.

De största förändringarna kan dock komma att ske inom censur- och övervakningspolitiken. Inom tre år förväntas Kina sjösätta ett så kallat socialt kreditsystem. Systemet innebär att kinesiska medborgares beteende, framförallt deras online-baserade beteende kommer att betygsättas. Dessa poäng kommer i sin tur att påverka den berörda personens möjligheter att få jobb och banklån.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »
Under vår resa besökte vi flera av Unionens medlemsföretag, bland annat NEVS upplevelsecentrum i Peking. Under vår resa besökte vi flera av Unionens medlemsföretag, bland annat NEVS upplevelsecentrum i Peking.

Under slutet av september genomförde jag och representanter från fackförbundet Unionen en resa till Kina. Under resan besökte vi Unionens medlemsföretag, icke-statliga organisationer och svenska utlandsmyndigheter. Vi slogs av hur olika delar av det kinesiska samhället utvecklas i olika riktningar. Vi blev positiva över initiativ inom områden som ekonomi, miljö och företags sociala ansvar (CSR). Samtidigt blev vi nedslagna av den låga och ibland minskande respekten för mänskliga rättigheter i Kina.

Vårt besök inleddes med att chefen för den handelsfrämjande organisationen Business Sweden i Shanghai informerade oss om Kinas växande betydelse för svenska företag. Handelsutbyte är traditionellt det vanligaste verktyget för att mäta det ekonomiska beroendet mellan olika länder. Sverige har en relativt begränsad handel med Kina. Endast fyra procent av vår export går till Kina, vilket är mindre än vår export till Frankrike och Belgien. Export och import fångar dock inte det internationella utbytet i dagens allt mer avancerade leverantörskedjor. Det är ofta lämpligare att titta på hur stor andel av försäljningen som sker i olika länder. För svenska företag som Volvo Cars, Autoliv, SKF och ABB motsvarar den kinesiska marknaden cirka 15 procent av den totala försäljningen. För Tetrapak motsvarar den kinesiska marknaden så mycket som 30 procent av företagets totala försäljning. Den höga försäljningen i Kina skapar inte bara jobb där utan också jobb i Sverige eftersom de produkter som säljs i Kina ofta utvecklats av svenska ingenjörer och designers.

Många svenska företag är starka inom områden som hållbar utveckling och CSR. Detta är inte bara bra för det omgivande samhället utan kan även ge de svenska företagen konkurrensfördelar. Under resan blev vi slagna av den dåliga luftkvalitén i Kinas storstäder. Under de senaste åren har de kinesiska ledarna börjat lägga allt mer fokus på landets stora miljöproblem, inte minst den dåliga luften.

Kina fick en strängare miljölagstiftning 2015 och numera kan industrier som inte använder den senaste miljötekniken stängas ned med kort varsel. Svenska företag med starkt miljöfokus som NEVS och H&M kan komma att gynnas av den grönare politiken.

CSR har ekologiska dimensioner men också sociala dimensioner. Människovänliga arbetsplatser är exempelvis ett viktigt CSR-område för många företag. Under vår resa fick vi ett mycket bra intryck av det sociala företaget CCR CSR som arbetar med att ge anställda på kinesiska företag bättre förutsättningar för att vara föräldrar. CCR CSR som ägs av rädda barnen tillhandahåller bland annat utbildningar kring hur arbetsplatser kan göras om så att det blir möjligt att förena arbete med föräldraskap.

Trots att Kina utvecklas i en positiv riktning inom många områden går utvecklingen inte alltid framåt när det gäller mänskliga rättigheter. Efter att ha varit i Shanghai åkte vi till Peking där vi besökte Raoul Wallenberginstitutet (RWI), en organisation som arbetar med att förorda och öka kunskapen kring mänskliga rättigheter. I Kina fokuserar RWI främst på att tillhandahålla mänskliga rättigheter-utbildningar till den kinesiska åklagarmyndigheten och till kinesiska universitet. Det legala utrymmet för att genomföra detta arbete i Kina har dock stadigt krympt. För att kunna fortsätta verka i Kina måste RWI få en licens av polisen men under den sista tiden har det blivit allt svårare att erhålla denna registrering. Icke-statliga kinesiska organisationer har det om möjligt ännu värre. Grupper som arbetar i känsliga områden som arbetares rättigheter har svårt att få en legal registrering och de tillåts i allmänhet inte ta emot pengar från utlandet. Under de senaste åren finns det många exempel på hur aktivister gripits och fängslats.

Läs hela inlägget »

Under de senaste åren har CSR (Corporate Social Responsibility) blivit ett populärt koncept både i Västvärlden och i Kina. Samtidigt återstår många frågor kring hur företag ska kunna agera socialt ansvarstagande i icke-demokratier. I en nyligen publicerad forskningsrapport diskuterar Hofman, Moon och Wu hur CSR i Kina skiljer sig från CSR i västvärlden.

I Västvärlden har CSR blivit ett allt viktigare begrepp för många företag. Idén är att sociala och hållbarhetsrelaterade värden som jämställdhet, god arbetsmiljö och miljömedvetenhet ska öka förtroendet inom företaget, minska riskerna för PR-relaterade kriser och därmed på lång sikt öka företagens vinster. Enligt teorin är dock CSR beroende av vissa förutsättningar om begreppet inte endast ska utgöra ett spel för gallerierna. I allmänhet krävs det att konsumenter, media och fackföreningar ska sätta press på företag för att dessa ska bli intresserade av en mer socialt ansvarstagande inriktning.

Av detta skäl utgör det växande intresset för CSR i Kina en gåta för många CSR-forskare. Mellan 2006 och 2012 har antalet kinesiska företag som tillhandalhåller CSR-rapporter ökat från 32 till 1 700. Den politiska friheten i Kina ökade dock inte nämnvärt under samma tidsperiod. Det kinesiska facket är fortfarande närmast helt kontrollerat av det styrande kommunistpartiet och icke statliga organisationer inom områden som miljö och arbetsmarknad har svårt att överleva. Det kinesiska utbildningssystemet uppmuntrar inte till ifrågasättande tänkande vilket leder till sämre förutsättningar för konsumentaktivism.

Enligt forskarna Hofman, Moon och Wu är de kinesiska företagens CSR-fokus inte ett resultat av tryck från samhällets gräsrötter. Istället anser de att utvecklingen har drivits fram av det internationella samfundet och den kinesiska centralregeringen. Kina öppnade sin ekonomi för utländska investeringar 1979 och gick med i världshandelsorganisationen WTO 2001. Framförallt den senare händelsen innebar att Kina pressades till att anpassa sitt företagsklimat till internationella normer, däribland sociala normer. Vidare har de kinesiska ledarna sedan början av 2000-talet varit allt mer oroliga för hur miljöförstöring och ekonomiska orättvisor ska påverka stabiliteten i landet. CSR har setts som ett verktyg för att lösa dessa problem och den kinesiska staten har på många sätt varit pådrivande för att stärka CSR-arbetet på landets företag.      

Det finns framförallt två typer av företag i Kina. Statliga företag och familjeföretag. De stora statliga företagen åläggs i allmänhet att utforma CSR-strategier i enlighet med order från Kinas centrala myndigheter. Familjeföretagen har större handlingsutrymme. I allmänhet utvecklar dessa organisationer CSR-strategier, både för att förbättra relationerna med lokalsamhället och för att utveckla kontakterna med staten och lokala myndigheter. Privata företag som är särskilt beroende av samarbete med den kinesiska staten tenderar att utveckla särskilt detaljerade CSR-strategier.

I förhållande till andra utvecklingsländer kan de kinesiska företagens CSR-strategier ofta upplevas som tunna. Det viktigaste innehållet handlar i allmänhet om att respektera den kinesiska lagen och om att betala skatt. Det bör dock påpekas att kinesiska företag i praktiken inte alltid följer landets lagar. Kinesisk arbetsrätt, exempelvis arbetskontrakt-lagen från 2008, är ofta mer progressiv och detaljerad än jämförbara länders arbetsrättslagar. Om företag håller sig till reglerna kan det därför få stora effekter för de anställda.    

Läs hela inlägget »

Trots att huvuddelen av europeiska företag i Kina upplever att deras affärer förbättrats under det senaste året har de i allmänhet en pessimistisk syn på sina framtidsutsikter i landet. Företagsklimatet i Kina anses missgynna utländska företag samtidigt som konkurrensen från kinesiska företag blir allt tuffare.
 
Sedan 2004 har den europeiska handelskammaren i Kina genomfört en årlig studie för att kartlägga europeiska företags framgångar och utmaningar i Kina. I årets undersökning deltog mer än 500 företag av olika storlekar och från olika branscher. Under de år som undersökningen genomförts har liknande frågor ställts till samtliga deltagare vilket gjort det möjligt att jämföra hur företagens situation förändrats över tid.
 
Överlag går det bra för europeiska företag med verksamhet i Kina. En majoritet av företagen uppger att deras försäljning i Kina ökat under det senaste året. Bäst går det för företag inom branscherna miljöteknik, medicinsk utrustning och biltillverkning.
 
På vissa områden upplever de europeiska företagen att Kinas affärsklimat har förbättrats. Den kinesiska presidenten Xi Jinpings anti-korruptionskampanj bedöms till exempel ha gett resultat. 2014 ansåg 26 procent av företagen att korruption var ett av de tre viktigaste hindren i företagens relationer med kinesiska myndigheter. 2017 hade denna siffra sjunkit till 14 procent.
 
Trots goda försäljningssiffror och minskad korruption finns det dock en påtaglig pessimism bland företagen. Hälften uppger exempelvis att de känner sig mindre välkomna i Kina idag än när de först etablerade sig i landet. De kinesiska myndigheternas allt strängare reglering av Internet upplevs exempelvis som ett stort problem. Av rädsla för att regimkritiska och samhällsomstörtande idéer ska spridas begränsar Kina västerländska Internettjänster som Facebook, Twitter och Google från att verka fritt i landet. Än så länge är det möjligt att komma åt dessa sidor ändå. Privatpersoner kan ladda ned ett så kallat VPN som gör det möjligt att nå Internet via servrar utomlands. Från och med nästa år hoppas de kinesiska myndigheterna dock kunna stoppa samtliga VPN-tjänster vilket kommer innebära stora problem för internkommunikationen vid västerländska företag. Hälften av de europeiska företagen i undersökningen uppger att Kinas hårdare Internetkontroll haft en negativa inverkan på företagets verksamhet. Mer än en femtedel av företagen uppger att deras försäljning skulle varit minst tio procent högre om Internetkommunikationen varit friare.

Tillgång till arbetskraft tycks också vara en stor utmaning för de europeiska företagen. 60 procent av företagen i undersökningen uppger att det är allt svårare att rekrytera duktig personal, såväl kinesisk som utländsk, en ökning med tio procentenheter på ett år. Den dåliga luftkvalitén i Kinas storstäder pekas ut som det största hindret för att rekrytera mer utländsk personal till Kina. När det gäller rekrytering av kinesisk personal lyfts istället krav på höga löner och goda karriärmöjligheter fram som de största utmaningarna. Företagen kan alltså själva påverka möjligheterna för att förbättra sin rekrytering av kinesisk personal men de är beroende av den kinesiska regeringens miljöpolitik för att lyckas rekrytera internationell arbetskraft.        
 
De europeiska företagens största utmaning relaterar dock inte i första hand till beslut fattade av den kinesiska regeringen utan till de kinesiska företagens ökade innovationskraft. Under de senaste åren har kinesiska företag tagit fram allt mer konkurrenskraftiga produkter. Telefontillverkaren Huawei är ett exempel på kinesiska företag som till och med börjat kunna hävda sig internationellt. 46 procent av företagen i undersökningen uppgav att deras kinesiska konkurrenter är lika innovativa eller mer innovativa än de själva. 60 procent bedömer att innovationsgapet mellan europeiska och kinesiska företag kommer vara helt slutet innan 2020.

Läs hela inlägget »

Den 4 juli provsköt Nordkorea för första gången en missil med räckvidd att nå USA. Händelsen tolkas av många som en spelförändrare i det komplicerade förhållandet mellan USA, Kina och Nordkorea. Krisen kan öka risken för handelskonflikter mellan USA och Kina. En militär konfrontation skulle leda till oerhörda kostnader i människoliv.
 
Nordkorea har historiskt utgjort ett stort problem för relationerna mellan USA och Kina. 1950 beordrade Nordkoreas nuvarande ledare Kim Jong Uns farfar Kim Il Sung landets armé att angripa Sydkorea. I det efterföljande Koreakriget intervenerade Kina och USA på olika sidor. USA, som stödde Sydkorea förlorade 30 000 soldater medan Kina som stödde Nordkorea, förlorade mellan en halv och en miljon soldater. Kriget ledde till att de två stormakterna i stort sett saknade diplomatiska relationer med varandra under mer än 20 års tid.
 
Nordkoreas kärnvapenprogram har lett till att ett nytt Koreakrig kan stå inför dörren. Enligt osäkra uppgifter bedöms Nordkorea ha mellan sex och tolv kärnvapen. För att kärnvapen ska kunna göra stor skada måste de dock vara små nog för att kunna monteras på missiler med lång räckvidd. Just av den anledningen väckte den nordkoreanska provskjutningen den 4 juli stor uppmärksamhet i USA. Denna missil bedömdes ha räckvidd att nå till den amerikanska delstaten Alaska och kanske ännu längre. Situationen är extra allvarlig eftersom USAs impulsive ledare Donald Trump tidigare slagit fast att han inte kommer acceptera att Nordkorea utvecklar kärnvapen som kan nå USA. ”Nordkorea har precis uttryckt att de är i slutfasen av att utveckla kärnvapen med kapacitet att nå USA, det kommer inte att hända!” skrev exempelvis Trump i ett Twitter-meddelande som postades den 3 januari i år.

Under våren har Trump mildrat brösttonerna och istället försökt förmå Kina att pressa Nordkorea till att överge eller åtminstone frysa kärnvapenprogrammet. Med en bilateral handel på cirka fem miljarder dollar per år är Kina Nordkoreas överlägset viktigaste handelspartner. Kina har dock uppvisat trytande tålamod med sin tidigare vapenbroder. Under de sista åren har Kina släppt igenom resolutioner om att införa sanktioner mot Nordkorea och i februari 2017 stoppade Peking all import av kol från den isolerade diktaturen. Amerikanska politiker misstänker dock att kinesiska myndigheter medvetet undviker att implementera sanktionerna fullt ut. Dessa misstankar resulterade i att USA förra månaden införde sanktioner mot en kinesisk bank och ett rederi som båda anklagas för att ha nordkoreanska affärsförbindelser.
 
Kort efter Nordkoreas senaste missiluppskjutning uttryckte den amerikanska FN ambassadör Nikki R. Haley att inget land som tillåter handel med Nordkorea kan förvänta sig goda handelsförbindelser med USA. Sannolikheten för att fler amerikanska sanktioner ska riktas mot kinesiska företag med intressen i Nordkorea förefaller därför ha ökat. Risken är att en sådan strategi kastar in de två stormakterna i det handelskrig som världen oroat sig för sedan Trump blev president.
 
Än värre än handelskrig är naturligtvis riktigt krig. Amerikanska företrädare har återigen uttryckt att en militär lösning finns på bordet. Samtidigt är de förväntade mänskliga förlusterna relaterade till en sådan konflikt så stora att den amerikanska regeringen troligen kommer tänka sig noga för innan de ger sig in i något dumdristigt. Militära bedömare menar att ett nytt Koreakrig troligen skulle resultera i en miljon döda. Om massförstörelsevapen används skulle förlusterna dessutom troligen bli betydligt högre.    

Läs hela inlägget »

Ekonomiska förändringar i Kina och sökande efter en mer framträdande internationell position har gjort att de kinesiska ledarna startat ett gigantiskt ekonomiskt projekt med arbetsnamnet ’One Belt One Road’. Projektet syftar till att använda infrastruktursatsningar för att integrera den euroasiatiska kontinenten och östra Afrika i ett omfattande handelssamarbete med Kina i mittpunkten.

Under början av 2000-talet genomgick Kina en jättelik byggboom. Hamnar, vägar och flygplatser byggdes i rasande takt. Upprustningen resulterade i att det tidigare relativt outvecklade landet fick en infrastruktur i världsklass. Kina fick sin första motorväg så sent som 1987 men har idag ett större nätverk av motorvägar än USA. Två tredjedelar av världens snabbjärnväg går genom Kina. Redan idag finns det tunnelbana i 26 kinesiska städer och 39 städer planerar att bygga tunnelbanesystem. Samtidigt har infrastrukturinvesteringarna på vissa håll visat tecken på överhettning. Bilder på tomma flygplatser och nybyggda spökstäder tyder på att möjligheterna för lönsamma infrastruktursatsningar i Kina blir allt färre. Samtidigt hungrar de stora kinesiska byggbolagen efter nya projekt att sätta tänderna i.

I sin jakt på fler lönsamma infrastrukturprojekt har Kina vänt sig mot omvärlden. 2013 annonserade landets president Xi Jinping planer på att integrera handeln i Eurasien och östra Afrika genom ett gigantiskt infrastrukturprojekt. Projektet har sedan dess gått under arbetsnamnet ’One Belt One Road’. Något förvirrande syftar ’One Road’ på ett nätverk av havsförbindelser som ska sammanbinda Medelhavet med Indiska oceanen och västra Stilla havet medan ’One Belt’ syftar på ett antal större landvägar som ska binda samman Kina med bland annat Västeuropa, Indien och Mellanöstern. 65 procent av världens befolkning, en tredjedel av världens BNP och en fjärdedel av allt fraktat gods täcks av projektet. Flera av de utvecklingsländer som berörs har stor befolkning och växande ekonomier, men de har ofta extremt bristfällig infrastruktur. Potentialen för lönsamma projekt bedöms därför vara goda.

Projekten inom ramen för ’One Belt One Road’ ska finansieras av ett antal nystartade utvecklingsbanker bland vilka den asiatiska infrastruktur och investeringsbanken AIIB kanske är den viktigaste. Banken har ett baskapital på 100 miljarder dollar av vilket Kina tillhandahåller något mellan en tredjedel och hälften. Detta är mindre än Världsbankens 220 miljarder men tillräckligt mycket för att göra AIIB till en global spelare.

Projektet ’One Belt One Road’ har med största sannolikhet inte endast ekonomiska utan också politiska dimensioner. De kinesiska ledarna är medvetna om att landets uppgång skapar oro på många håll i världen. Genom de stora infrastrukturprojekten hoppas Kina kunna stärka bilden av att landets växande ekonomiska inflytande också kommer andra länder, inte minst fattiga stater, till del. Samtidigt finns det frågetecken kring i vilken utsträckning de kinesiska finansierarna och byggherrarna kommer ta hänsyn till mänskliga rättigheter, däribland fackliga rättigheter. Tvivel kring Kinas politiska motiv har bidragit till att Japan och USA hittills ställt sig utanför AIIB. Sverige har valt en annan väg och är sedan 2015 en medgrundare i AIIB. Den svenska regeringen säger sig vilja verka för att banken ska ta hänsyn till miljömässiga och sociala frågor i så hög utsträckning som möjligt.

Gustav Sundqvist

Läs hela inlägget »

Hong Kong är politiskt sett en relativt fri stad i jämförelse med övriga Kina. Det finns exempelvis en demokratisk fackföreningsrörelse i Hong Kong. Den största fackliga centralorganisationen HKCTU representerar mer än 190 000 medlemmar. Även om HKCTUs huvudfokus ligger på Hongkong har organisationen även en del verksamhet i Kina. Under en intervju med David Chan, ansvarig för HKCTUs Kinaverksamhet, ställer jag frågor kring hur det Hong Kong baserade facket arbetar för att organisera arbetstagare och bygga upp gräsrotsdemokrati i det kinesiska Fastlandet.   

HKCTUs Kinaverksamhet kan grovt taget delas in i två delar, utbildning och kampanjande. Utbildning sker i första hand inne i Kina medan kampanjande i första hand sker i Hongkong och i utlandet. ”Många av våra ledare tillåts inte åka till Kina, så på ett sett måste vi hålla en väldigt låg profil när vi arbetar i Kina.” säger David Chan. ”För det andra så har vi inget permanent arbete på plats i Kina, så vi måste förlita oss på partners som kan koordinera oss med lokala icke statliga grupper i Kina.”
 
Ett exempel på projekt har kretsat kring kinesiska industriarbetare i juvelsektorn som drabbats av silikos eller stendammslunga. Med stöd av organisationer som HKCTU kämpar drabbade arbetare för att deras tidigare arbetsgivare ska tillhandahålla kompensation som täcker sjukvårdskostnader och livsomkostnader. Enligt David Chan arrangerar HKCTU främst utbildningar i hur arbetstagare kan få igenom sina krav genom att organisera sig kollektivt. ”Vi tror på organisationer, vi tror på organisering, vi trycker på att organisering troligen är den viktigaste aspekten av hållbarheten hos en arbetarrörelse så vi försöker lyfta detta budskap men om andra köper detta budskap eller inte är upp till dem.” Ett viktigt skäl till att David Chan vill fokusera på betydelsen av organisering är att kinesiska arbetstagare endast tenderar att engagera sig när något på en arbetsplats verkligen gått fel, exempelvis när en fabrik utan förvarning blir bankrutt och stängs ned. Det mer löpande fackföreningsarbetet för högre löner och bättre arbetsplatssäkerhet har en tendens att glömmas bort.
 
Vid sidan om utbildningar kan HKCTU också sätta press på företag och myndigheter genom internationella kampanjer. Organisationen har ett omfattande nätverk av internationella samarbetspartners, inte minst genom sina kontakter med den globala fackföreningsrörelsen. Flera kampanjer syftar till att sätta tryck på multinationella företag med underleverantörer som inte lever upp till internationella standarder. Andra kampanjer har målsättningen att sätta press på kinesiska myndigheter. Detta blev särskilt tydligt efter december 2015 då den kinesiska polisen arresterade ett antal arbetaraktivister i staden Guangzhou (Kanton) i södra Kina. HKCTU lyckades få den internationella fackföreningsorganisationen ITUC att starta en kampanj för att frige de fängslade aktivisterna. ”När det gäller arresteringarna av arbetaraktivister så tror jag att vi från internationellt håll har kapacitet att pressa vissa grupper att ägna mer intresse åt inskränkningarna av arbetsrätt i Kina, för det andra så kan vi också sätta press på ACFTU” säger David Chan.
 
Kinas officiella och statliga fackförening ACFTU har under de senaste åren ägnat åtskillig energi åt att stärka sitt inflytande över den internationella fackföreningsrörelsen. David Chan menar därför att utländska fackföreningar kan utöva ett visst inflytande på Kina genom att ställa krav på ACFTU. Om Kina fortsätter fängsla arbetaraktivister kan den internationella fackföreningsrörelsen exempelvis svara genom att blockera ACFTU från att få ett större inflytande i globala fackliga organisationer.

David Chan heter egentligen något annat.

Läs hela inlägget »

I utlandet är Kinas Internet främst känt genom det censursystem som stängt ut Google, Facebook och Twitter från landet. Mindre känt är att Kinas ekonomi på kort tid genomgått en omfattande digitalisering. Kinas Internetföretag har redan sprungit förbi Västvärlden inom flera viktiga teknikområden.

Produkter med kopplingar till någon typ av nätverk utgör ofta monopolmarknader. Denna typ av produkter blir mer användbara ju fler personer som använder tjänsterna. Facebook utgör ett tydligt exempel. När en social medietjänst som Facebook väl etablerats blir den mer attraktiv ju fler som använder sig av den. Det spelar ingen roll om ett konkurrerande företag tillhandahåller en bättre produkt, vi vill i allmänhet använda den sociala medieplattform som våra vänner använder. Denna logik har gjort att amerikanska IT-jättar från Silicon Valley som Facebook, Twitter och Google, har intagit en extremt dominerande ställning på i stort sett alla världens marknader. Det stora undantaget utgörs av Kina.
I Kina oroade sig det styrande kommunistpartiet tidigt för att inträdet av amerikanska företag även skulle leda till att ”farliga” västerländska idéer som demokrati skulle börja spridas fritt i landet. För att bemöta detta hot lanserade myndigheterna under 1990-talet ett omfattande projekt, ofta refererat till som ”the Great Firewall”, som syftade till att kontrollera Kinas Internet med hjälp av såväl legala som tekniska metoder. Vissa utländska företag har varit välkomna i Kina så länge de anpassat sig till landets censurregler. Andra, som Google, vägrade att anpassa sig och valde att lämna det kinesiska fastlandet 2010.

Under skydd av de egna landets hårda Internetregler har kinesiska företag intagit det tomrum som frånvaron av amerikanska Internetjättar lämnat efter sig. Baidu är Kinas dominerande sökmotor, företaget Tencents sociala medieplattform QQ är landets svar på Facebook och den extremt populära kinesiska telefonappen Wechat har likheter med messanger. Frånvaron av internationell konkurrens och det växande teknikkunnandet i Kina har gjort att företagen haft tid att mogna och utveckla sin innovationsförmåga. Dessutom har andra sektorer av samhället som betalsystemet och traditionella medier varit så gammalmodiga att kineserna visat sig särskilt villiga att ta till sig ny teknik. Wechat har idag utvecklat en betalfunktion som används av hundratals miljoner konsumenter. Genom att scanna en QR-kod med mobilen görs betalningar snabbt och enkelt utan att varken kontanter eller kreditkort behöver användas. Genom Internettjänsten YY.com kan tonårstalanger bli musik- och dansstjärnor utan att ta hjälp av skivbolag och producenter. Med hjälp av webkamera och mikrofon kan ett uppträdande livesändas från ett flick- eller pojkrum var som helst i Kina. Internettjänsten och den nyblivna stjärnan finansieras av tittare som visar sin uppskattning genom att köpa och skänka virtuella blommor.    

Infrastrukturutveckling har länge varit en kinesisk specialitet och detta gäller även på Internetområdet. Idag har 700 miljoner kineser tillgång till Internet. De flesta av dessa användare finns i Kinas gigantiska miljonstäder men utvecklingen har även nått ut till den mindre utvecklade landsbygden där 170 miljoner har tillgång till Internet. Den gigantiska marknaden är frestande för internationella företag. De kinesiska Internetföretagens innovationskraft innebär dock att konkurrensen är knivskarp. Under de senaste åren har exempelvis amerikanska Internetföretag med begränsad eller ingen verksamhet inom det känsliga mediaområdet som Uber och Ebay försökt etablera sig i Kina bara för att senare erkänna sig besegrade av kinesiska konkurrenter som Didi och Alibaba.

Läs hela inlägget »
Innovation är en av de fyra komponenterna i Peking-andan Innovation är en av de fyra komponenterna i Peking-andan

KINAS INNOVATIONSKRAFT ÖKAR
Under upptakten till de amerikanska primärvalen uttryckte den republikanska primärvalskandidaterna Carly Fiorina skepsis över kinesernas förmåga att skapa innovationer: ”De är inte entreprenöriella, de är inte innovativa, de är därför de stjäl vår intellektuella egendom.” Uttalandet är ett typiskt exempel på (lite fördomsfullt) tvivel kring kinesisk innovationsförmåga som fortfarande finns i Västvärlden. Alltmer fakta tyder dock på att Kina är på väg att utveckla starkare innovationskraft.

För en besökare i Kinas huvudstad Peking går det inte att undkomma att innovationsförmåga är ett högt prioriterat politiskt mål. Överallt finns propagandaaffischer som annonserar ut de fyra värderingar som tillsammans utgör den så kallade Peking-andan, patriotism, innovation, inkludering och dygd. Många liberalt sinnade västerlänningar rynkar på näsan åt att myndigheter skulle kunna frammana innovationer med hjälp av kommunistiska femårsplaner. Det är dock just detta som den kinesiska staten försöker göra. Sedan år 2000 har den andel av ekonomin som Kina satsar på forskning och utveckling mer än fördubblats från 0.9 procent 2000 till 2.1 procent av BNP idag. I köpkraftsjusterade termer spenderar Kina mer pengar på forskning och utveckling än EU, ett försprång som troligen bara kommer att vidgas.

För att offentliga satsningar på forskning ska bidra till att stärka ett lands ekonomi måste dock landets företag bli innovativa. En rapport från konsultföretaget McKinsey visar att den kinesiska ekonomin blivit innovativ inom vissa sektorer, men att nyskapandet halkar efter inom andra områden. De tydligaste exemplen på kinesisk innovationskraft går att finna i produktionen. Kinesiska företag har varit skickliga på att utnyttja landets unika system av billig men relativt högutbildad arbetskraft i kombination med förstklassig infrastruktur för att pressa ned priset på produkter som elektronisk utrustning och solpaneler. Den kinesiska industriproduktionen står inför stora utmaningar eftersom kinesiska arbetares löner nu stiger snabbt. De kinesiska fabrikerna hoppas dock kunna möta denna utmaning genom att digitalisera leverantörsnätverk och robotisera delar av industriproduktionen.

Även inom konsumentområdet har kinesiska företag blivit mer innovativa. Till skillnad från västerländska Internetjättar som Google, Facebook och Twitter, kommer huvuddelen av många kinesiska Internetföretags intäkter inte från annonsering utan från försäljning av elektroniska produkter som online-spel. Den kinesiska meddelande-appen Wechat kan i en första anblick tyckas vara en kopia av Messenger men i själva verket innehåller den många funktioner som den amerikanska föregångaren saknar. Wechats digitala betalningssystem har exempelvis fått extremt stort genomslag i Kina under de senaste åren.

Kinesiska företag har haft svårare att konkurrera när det gäller utveckling av förstklassig ingenjörskonst. Kinesiska snabbtågstillverkare är visserligen konkurrenskraftiga men när det gäller utvecklingen av flygplan och bilar ligger landet fortfarande långt efter. Rörande de allra mest forskningstunga innovationerna som medicinutveckling har Kina fortfarande en lång väg att gå. Kina satsar visserligen mycket pengar på forskning men det kommer ta lång tid innan dessa satsningar kan resultera i innovationer som kommer till nytta i näringslivet.

Läs hela inlägget »
Bilder används under Creative Commons från maltman23, bfishadow, Living In Thailand, rapidtravelchai, bluepelican, pellesten, Abode of Chaos, Dimitry B

Jag är doktorand i statskunskap vid Åbo Akademi med kinesisk politik som mitt specialområde. Jag är övertygad om att Kina kommer spela en allt viktigare roll i framtidens värld och vill därför bidra till att öka kunskapen om landet och dess politiska system.
sundqvist.gustav@gmail.com
 

-